"En stor seger för skolan", skränar en del lärare nu när HD har bestämt att det är ok att lyfta iväg elever för att de står i vägen. Men är det verkligen en seger att lärare inte har lyckats sätta i sig i respekt på annat sätt? Nej, det är mer tragik. Behöver man lyfta iväg någon har skolan redan misslyckats med den eleven.
Jo då, jag har själv haft med sturska och upproriska elever i åldern 14 till 18 att göra när jag jobbade på Gymnasiebiblioteket. Varje dag dessa ständiga konflikter mellan ett gäng och en av de äldre anställda. Tyckte synd om hen för hen gick alltid i fällan. Hen lät sig provoceras och höjde rösten och det var det dom ville. Självklart testade de mig också. Det jag då gjorde, helt utan pedagogisk utbildning, var att sätta mig mig ner med grabbarna och ta ett snack om både deras liv och om att visa respekt på ett bibliotek. Fotboll, EPA-traktorer, musik och respekt. Efter det hade vi aldrig ont av varandra. Funkade jättebra. Behöver man lyfta iväg någon eller höja rösten är det redan kört. Det är ingen "seger för skolan". Man satte sig inte i respekt från början.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Citat:"Man satte sig inte i respekt från början."
Och hur/på vilket sätt sätter sig lärare i Sverige i respektläge när de har att göra med elever från dysfunktionella kulturer där föraktet för andra kulturer kommer med modersmjölken?
Nu var det ju inte direkt invandrargrabbarna jag hade problem med. De var oerhört artiga. Kan säkert se annorlunda ut i andra delar av landet. Sedan får man väl gå till sig själv...på vilket sätt har inte du eller jag ett förakt för vår kultur? Du skäller ju hela tiden på Sverige, exempelvis.
Skicka en kommentar