Hösten bjuder på fina dagar nu, även om jag föredrar den lite mer blåsiga, kulna och regnruskiga varianten. Just innan löven faller är en bra tid för att åka ut och titta på fornlämningar och gamla husgrunder. Den värsta grönskan är borta och löven döljer ännu inte markens hemligheter.
Det klagas på Zlatan för att han har betett sig illa i omklädningsrummet när han är missnöjd. Alltså...jag tar avstånd från all vuxenmobbning, men tål man inte skäll från Zlatan på landslagsnivå så vet jag inte hur man ska klara livet som fotbollsproffs. Skäll tillbaka. Svårare än så behöver det inte vara. När jag var barn skällde alltid de bättre killarna på mig och andra oduglingar. Så ska absolut inte gå till på den nivån. Hade jag varit vuxen hade jag gett igen med en rak verbal höger.
Föredragen har börjat igen. Igår och idag talade jag hos PRO i det gamla församlingshemmet. Det var roligt att komma igång igen lite smått.
Ändå bär jag på en underlig tomhetskänsla. Ingen livefotboll och inga gudstjänster jag vågar gå på. Sedan är jag nog lite trött på att vara den där som ska kunna allt om historia. Jag har hållit på med historia sedan jag var 16 år. Ibland som hobby, ibland som profession. Det är dags att hitta glädjen i arbetet igen. Hösten brukar bjuda på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar