Björnöhus
Björnöruinen är resterna av ett hus som Svante Bielke på Kråkerum började bygga 1601. Bygget kallades för ”Nya Kråkerum” men om det verkligen var en ny huvudbyggnad eller ett lustslott är oklart. Svante Bielke avled 1609, men bygget fortsattes av hans änka Elisabeth Leijonhuvud. Här finns räkenskaper som källa. Förmodligen krossades planerna när danskarna härjade i bygden 1612.
Enligt en muntlig tradition utgör ruinen resterna av ett nunnekloster från 1400-talet. En man född under 1800-talets första hälft berättade: Danskera gick me sine galejer te Korshamn å slo ihäl tjuren ä begynde på te bryte ner klostret. De va på 1400-talet. Sen brände de. Murera bröts ner. Det skall ha funnits 17 nunnor som tvingades fly när danskarna kom.
De flesta arkeologer menar att det inte finns något stöd för ett medeltida nunnekloster. Exempelvis finns inga arkeologiska fynd som tyder på det.
Ett undantag är Carl Olof Cederlund som i en artikel 1990 argumenterar för att Björnö hus faktiskt kan ha medeltida rötter. Han konstaterar att ruinens södra delar tycks vara äldre än från 1600-talet och är ombyggd med ett sekundärt valv. Han noterar också att det på Björnö i anslutning till ruinen finns flera namn i odlingslandskapet med kyrklig koppling såsom ”Klosterplanen” och ”Kyrkgärdet”.
Eftersom Björnö låg under Kråkerum bör ett kloster eller ett kapell i så fall ha inrättats av Kråkerums ägare. Och faktum är att det på 1400-talet fanns en person på Kråkerum som var uppenbart intresserad av kyrkliga byggnader – Ture Turesson Bielke. Förutom att han var engagerad i Kronobäcks kloster så var han 1467 med och instiftade ett skärgårdskonvent i Blekinge – S:ta Claras kapell på Torkö. Ture Turesson Bielke satt på Kråkerum 1457 till 1489, vilket stämmer väl med den folkliga traditionens tidsangivelse.
För egen del har jag svårt att fästa någon större tilltro till traditionen om ett nunnekloster. Det här var Svante Bielkes projekt.
Varggropen utanför Grimhult
Terrängen tämligen besvärlig och inbjuder inte till besök av historieintresserad allmänhet. Men den ligger ganska nära vägen så vill man är det inga stora problem. Enligt Fornsök var denna 1979 till delar fylld med skräp och norra väggen hade delvis rasat in. Nu var den i mycket fint skick, även om man förstås kan ta bort lite växtlighet ibland. Tror Fliseryds hembygdsförening restaurerade den. Skulle tro att den är ca 2,5 till 3 meter djup. Den minner om en tid då vargen var hatad eftersom den tog människans föda.
Tors källa vid Grimhult
I äldre tider var det vanligt att sjuka sökte sig till hälsokällor. I Grimhult finns Tors källa, som enligt Fliserydsboken användes flitigt fram till omkring 1910. Varje år kom mellan 60 och 80 personer, eller fler, dit för att dricka från källan i 80 dagar. Den ansågs bota bl.a. reumatism. På 1800-talet var det tradition att ha midsommardans vid källan.
Jag åkte dit för att försöka lokalisera den, vilket inte var det lättaste, men till slut hittade jag några plankor i marken och bredvid en skylt som ramlat. Allt i snårig terräng. När jag lyfte på plankorna fann jag i alla fall källan. Lite vatten fanns det som bubblade upp, men mest gyttja som var ungefär 60 cm djup. Det här är ju ett gammalt fint kulturarv så hoppas att platsen kan iordningställas.
Veckans låt så. Jag har noterat att YouTube-klippen inte verkar fungera via mobil.
Easy kom med nytt album tidigare i år. De fanns väl redan på 90-talet och utvecklas inte så mycket. Men hantverket har förfinats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar