Små glädjeämnen

Igår kom jag äntligen iväg till frisören. Det var sju månader sedan sist. Långt hår på en man är den åttonde dödssynden, såvida man inte spelar hårdrock. Men Hamids kompis på Storgatan fixade det bra.

Igår svarade jag också på mejl som jag av olika anledningar inte besvarat den sista tiden. Det känns inte optimalt att dröja på det sättet. En del ställer historiska frågor. Somliga kan jag svara på, andra inte eftersom jag inte har tillgång till hembygdsföreningens arkiv. Och eftersom föreningen saknar den kompetensen så kommer vi inte längre ibland. Tyvärr. Synd när ett arkiv bara ska stå och samla damm. När jag skötte det så kom det till användning. Min policy var alltid att ett arkiv ska användas för forskning och för allmänhetens vetgirighet. Det handlar om generositet i bildningens tjänst.

Ytterligare några uppdrag har droppat in. Nu som gästföreläsare på en skola. 4 föredrag. Känns roligt.

Jag lider av någon slags posttraumatisk stress efter alla år under orimliga levnadsförhållanden. Men man lär sig att överleva, rent av leva ibland. Utan mina intressen hade det blivit svårare. Historia, vykort och fotboll. Jag är tacksam att Gud skänkt mig dessa små glädjeämnen. De håller mig borta från annan självmedicinering. Nedan en bok jag beställde från Bokbörsen. Ska bli intressant at läsa.

Här några foton från min promenad hem från frisören.

Avslutar med några låtar. Dansband har jag nog aldrig delat här på bloggen, men om jag skulle välja en, så är denna med Flamingokvintetten given etta. Text av Karin Boye. Sedan en ny singel med Future Islands. Lite lugnare låt än de brukar göra, men en mästerlig sånginsats och ren poesi.