Livets hårda skola

Livets hårda skola, brukar det ju heta. Ett tämligen misslyckat och missbrukat uttryck som på något sätt ska ursäkta att man röstar på SD eller lever i misär bland ölburkar och dammråttor. Ja ja. Ett liv kan bli si och det kan bli så, och det kan variera under en hel livstid. En del väljer man själv och en del drabbas man av. Och därtill lite arv och miljö. Utrymmet för egna fria val kan variera. En del ställer till det för sig, en del drabbas. Min poäng är att det är helt meningslöst att jämföra varandras liv. Ingen kan ändå så förstå just din eller min livssituation fullt ut. Möjligen tror jag mig i någon mån kunna leva mig in i livets avigsidor. Däremot har jag oerhört svårt att leva mig in i motsatsen. Jag förstår helt enkelt inte människor som går omkring och är glada och fulla av energi. Tacksam kan jag vara, men glad? Vad är det? Men man får unna dem som är glada att vara det. Tur att inte alla är miserabla melankoliker (eller i vissa fall rent av misantroper).

Någon undrade hur jag kan bistå banken och artikelförfattare med gamla foton om hembygdsföreningens styrelse har stängt mig ute från arkivet. Det är inte så svårt. Jag är fortfarande arkivarie där, men har blivit fråntagen nyckeln.. De flesta bilder har jag redan i digitaliserad form, så i praktiken kan jag fortsätta göra i alla fall en del av de sysslor som ingår i min tjänst.

I min vykortssamling finns några teckningar av John Sjöstrand. Varför inte låta dem liva upp fredagen en aning.