45 dagar med corona och dess följder

Här följer en sammanfattning av min coronasjuka så här långt.

Min fru blev sjuk den 17 januari. Vi bytte genast våning i huset, men redan nästa dag insjuknade jag. Vi har under hela pandemin varit neurotiskt noga med såväl handtvätt som munskydd och avstånd, så var hon blev smittad vet vi inte. Det vi vet är att hon smittade mig innan hon fått symptom. Tegnell har ju hela tiden velat tona ner den asymtomatiska smittspridningen, men den är troligen mycket omfattande.

Det började med lite lätt strävhet i halsen och en envis torrhosta, en sådan där hosta som gör att man snabbt får träningsvärk i magmuskulaturen. Febern steg snabbt till 39 grader. Efter ett par tre dagar försvann plötsligt hostan, men morgontemperaturen fortsatte pendla mellan 38,5 och 39, med febernedsättande i kroppen skall sägas, så egentligen var den högre. Vad den var på dagar och kvällar vågar jag inte ens tänka på. Det kändes väldigt konstigt att ha feber, men i övrigt inga påtagliga symptom, mer än lite småharklig och extremt trött. Ändå var det svårt att sova på nätterna och när jag sov hade jag obehagliga tvångsdrömmar.

Den tämligen höga febern höll i sig i tio dagar. Sedan sjönk morgontemperaturen till drygt 38 grader och där höll den sig i 5 dagar. Sedan gick den ner till 37,5 i ytterligare 4 dagar. Så sammanlagt 19 dagar med förhöjd morgontemperatur, varav 10 med hög feber. Den 20:e dagen var jag feberfri med 36,5 och sedan dess har det pendlat mellan 36,2 och 36,8.

Jag har haft en diffus svårdefinierad känsla i nedre luftrören/övre lungorna, men jag har haft lätt att andas och inget slem att tala om. När jag så kontrollerade syresättningen efter ca 20 dagar så var den alldeles för låg och pendlade mellan 87 och 92. Frisk nivå är 97-100. Under 90 är direkt farligt. Har man under 94 under längre tid räknas det som sjukligt. Tydligen hade coronaviruset skadat lungorna. Så fort jag rörde mig minsta lilla skenade pulsen iväg till 110. Hjärtat fick helt enkelt kompensera lungornas bristande förmåga att ta upp syret.

Nu när det har gått 45 dagar dagar är syreupptagningen ännu inte bra, men bättre. Nu pendlar den mellan 93 och 97. Men jag har ännu inte stabila friska nivåer. Testade att cykla långsamt 5 minuter igår och genast hamnade pulsen på 110.

En annan följd är att jag fick ryggskott av allt sängliggande. Fick även gikt i stortån, eftersom gikt triggas om man har en stark infektion i kroppen. Gikten ledde i sin tur till att jag inte kunde gå som vanligt på foten, utan fick snedbelastning och svår stukning. Kunde under några dagar inte stödja på foten. Nu är stukningen nästan läkt, men gikten har efter två veckor inte lämnat stortån där leden är svullen som en knöl och lilafärgad.

Hjärnan fungerar heller inte optimalt. Jag har blivit mer vimsig och går ibland in i så kallad hjärndimma med koncentrationssvårigheter.

I övrigt viktnedgång på 8 kg, varav 6 blev bestående.

Som helhet är jag både tacksam och överraskad att jag överlevde. Sjukdomen var seg och oförutsägbar. Vad gjorde coronan med min kropp alla de dagar jag bara hade feber, men inga särskilda symptom? Ja, tydligen skadade den mina lungor utan att jag märkte någonting. Jag har haft influensor med lika hög eller högre feber, men då hade jag tydliga symptom och febern gick över inom 3-5 dagar. Det här var annorlunda och mer destruktivt. Återstår ännu att förbättra syresättningen och att bli helt bra i foten. Sedan kan jag börja bygga upp lite kondition igen. Just nu får jag begränsa mig till små lugna cykelturer. Barfota. Men jag överlevde och det gör tyvärr inte alla.