Mönsteråsbloggen på reportageresa till Gröna Köpingen

Mönsteråsbloggen har företagit sig en utflykt till grannsocknen Gröna Köpingen för att ta invånarna på pulsen. Gröna Köpingen har genom historien alltid uttryckt uppriktig oro för Mönsterås. Vi har ju en del plågor och problem som de helt saknar efter decennier av kloka politiker vid makten, så det får väl anses begripligt. Gröna Köpingen är ju ett korrektiv för alla andra orter som strävar efter lycka, men som av olika anledningar såsom försummelse, inkompetens och lathet varit mindre framgångsrika.

När vi kom till gränsen hade vi förväntat oss om inte champagne och en liten sötsak, så i alla fall en fruktsoda och ett wienerbröd. Döm om vår förvåning när det istället dök upp en stolle som under hot ville tvinga oss att visa ett pass. Nej inget vanligt pass, utan ett golfpass! Mönsteråsbloggen spelar bara minigolf så chauffören tryckte på gasen och så passerade vi som illegala immigranter gränsen allt medan en liten golfbil förgäves försökte jaga ifatt oss på den idylliska och slingriga väg som leder till Gröna Köpingens centralort Grönemåla, högt belägen mitt i köpingen.

För att inte väcka uppmärksamhet passerade vi snabbt förbi Grönemåla med släckta billyktor, vilket kanske inte hade varit nödvändigt, för ingen visade sig ute på gatorna. Ödsligt. Tomt. Inte en människa så långt ögat kunde nå.

En bit utanför centralorten fick vi se resterna av ett gammalt torp på höger sida uppe på en liten kulle. Raserat och igenväxt. Hade vi kört fel? Kunde det här verkligen vara Gröna Köpingen. Vi fortsatte vägen fram och passerade bara granar. Skog, skog, skog. Sakta gick det upp för oss att Gröna Köpingen var en propagandabluff. Gröna Köpingen hade bara en invånare som jagade besökare i en golfbil. Bortsett från ett par hus i centralorten var allt förfallet. Jo då, Gröna Köpingen var grön. Men skön? Ni får väl avgöra själva. Men akta er för golfbilen.

Jo förresten, vi såg en människa till. I centralorten fanns en straffånge. Han var fastkedjad i en järnögla vid ladugårdens baksida och ägnade hela dagarna åt att häva upp gödsel i en maskin som skulle omvandla skiten till eko-energi och därmed göra husen självförsörjande på el. Det var straffet för att han hade förnekat klimatförändringarna. 

Det lustiga med denna fånge var att han verkade skrika och gorma hela tiden. Vi vevade ner rutan för att uppfatta något och det var definitivt inget som barn bör höra: "Helvetes djävla förbannade sossedjävlar och miljöpatrask, centerpartistdjävlar, liberalanus, moderatamöbor och fandjävlarshelveten i KDS." Sedan upprepades hela ramsan. Samma hela tiden. Gång på gång. Harangen gav honom tydligen energi för att orka med svinajobbet.

När Mönsteråsbloggens tjänstebil passerade gränsen igen kände vi en sällan skådad tacksamhet inför vår kära hembygd Mönsterås.

1979 gav Plebb från Mönsterås ut en LP som idag är ytterst sällsynt och därtill kultförklarad. Den brukar säljas för över 3 000 kr på Tradera. Men nu har den kommit i nypress. Den kan beställas på Record Heaven. Fantastiskt roligt!