Sanna berättelser mitt i veckan

Så har man sjunkit ner i fredagsfåtöljen igen. Ja, det är förvisso onsdag, men fredagskänslan infinner sig när det är helgdag imorgon.

I lördags var det min tur att vaccineras. Det var smidigt. Vaknade dagen efter med hög feber och huvudvärk, men det gick över på drygt ett dygn. Lite extra trött blev jag också. Klart överkomligt om man ser vad man vinner på lång sikt.

Nedan Mönsterås Kyrka såsom den avbildas i boken Min hembygds kyrka. Tecknare Erik Bojs, en Kalmarlegendar.

Ikväll blir det Kalmar FF på skärmen. Äsch jag tror jag avslutar med en helt sann berättelse.

Det skulle bli togaparty på Gamleby folkhögskola år 1987. Jag hade förstås föredragit normala kläder, men anpassade mig och lyckades efter en del bestyr kränga på mig ett lakan. Ganska snart upptäckte jag att alla andra hade fuskat. De hade sina vanliga kläder under lakanen. Jag däremot hade bara kalsonger och strumpor. Någon råkade väl se det och snart visste alla.

Jag har aldrig fått dansa så mycket som den kvällen. Redan på den tiden kände jag enbart obehag inför dans, men insåg att det här var min kväll. Aldrig, varken tidigare eller senare, har så många tjejer slitit upp mig på dansgolvet. Jag vet inte om man ska kalla det togaeffekten eller kalsongeffekten.

Senare samma afton ville en av de unga damerna höra mig spela gitarr på mitt rum. Absolut, visst kunde jag göra det, även om det kunde bli lite komplicerat iförd ett lakan. När vi kom fram till dörren hittade jag inte nyckeln. Borta. Tappad. Inget gitarrspel. Hon tyckte vi kunde gå hem till henne istället, vilket jag tyckte var konstigt. Hon hade ju ingen gitarr.

Veckans låt två dagar för tidigt. Två hjältar.