Mönsterås vann snällt Strandaderby

 

Det är ingen myt att derbyn är oförutsägbara. Laget som borde vara det sämre blir hipp som happ plötsligt 5 gånger bättre, och det trissas lätt upp en stämning som gör allt ytterst ovisst. Lägg därtill att Blomstermåla brukar ha en fanatisk och skränig huliganhemmapublik med banderoller. Det var inte utan viss oro som jag klev in på Blomstermåla IP.

Matchen började ganska avvaktande. Det såg ut som att Mönsterås absolut inte ville åka på någon chockstart mot ett ivrigt BIK, som i händelse av ett tidigt mål skulle kunna få extra energi och självförtroende.

De chanser som ändå skapades stod Mönsterås för, exempelvis en nick över på en bra hörna, ett friläge och en lös frispark i ribban.

Hauge, en nyckelspelare i defensiven, var skadad och ersattes av en ung kille vid namn Oskar Hultqvist (jag trodde det var Erik, men någon sa Oskar). På mittfältet spelade hans tvillingbror Erik (som jag trodde var Oskar). Jag har aldrig sett dem i A-laget förut, och de var nog inte äldre än 15-16 år. Man får väl säga att det var ett djärvt beslut av tränarstaben. Rätt in i hetluften i ett viktigt derby, men det blev riktigt riktigt bra.

I den 32:a minuten fick Mönsterås utdelning då Niki slog en fenomenal hörna som skruvades direkt in i mål.1-0.

1-0 i halvtid var i underkant, även om hemmalaget bjöd upp till kamp och verkligen försökte spela en trevlig fotboll utan ständiga långbollar.

Andra halvlek började som den första. Blomstermåla hade några nästan-lägen, medan Mönsterås inte lyckades förvalta sina vassare chanser – Niki hade ett stressat friläge som målvakten räddade, Adnan stod fri framför mål men målvakten tog den också och så Dion i ribban.

Blomstermåla flyttade upp spelet och i takt med att Mönsterås inte fick in bollen, så fick de energi. Med kvarten kvar var det ytterst nära en kvittering när en hemmaspelare i princip kom fri med målvakten. Mål blev det inte, men jag hade svårt att se om målvakten räddade eller om en back hann ner i sista sekund.

Istället blev det Adnan i Mönsterås som höll sig framme och tog bollen när hemmalaget schabblade i ett uppspel. Adnan tog sig förbi en back och målvakten och kunde rulla in bollen i öppet mål i matchminut 87.

Kort därefter gjorde Mahmoud Sheikh Mohammad 3-0 på straff. Ett resolut skott rakt upp i nättaket.

Innan matchen var över hade William Ekwall nickat in 4-0 på en frispark. Han är stark i straffområdet, både det egna och i motståndarnas.

Även om Blomstermåla höll matchen vid liv i 85 minuter, så var det en helt ok match av Mönsterås. Man riskminimerade och hittade en bra balans mellan offensiv och defensiv. Segern var rättvis. 

För att vara ett derby var det en väldigt snäll match och till och med den annars så fanatiska huliganpubliken i Blomstermåla höll sig lugn. 

Alla i Mönsterås gjorde en bra och fokuserad insats med extra plus till den snabbe och ständigt hotande Ala, Milad Eliassi och de där två unga tvillingarna Hultqvist. De spelade väldigt moget för sin ålder och knappt ett misstag på hela matchen. Vad månde det bliva av dessa talanger. Nämnas kan också Adnan som inte sätter alla chanser, men som finns på rätt plats och plötsligt sätter en boll i nät. Niki förväntas ju alltid vara bäst, men man ska inte ta honom för given. Han betyder förstås mycket för lagets offensiv. Ja, det finns fler som jag ska nämna vid ett annat tillfälle som gör ett bra jobb lite mer i det tysta.

Om Bäckebo vinner sin sista match så behöver Mönsterås ta minst 1 poäng på sina 2 sista matcher. Inget är klart, men det ser onekligen bra ut.