Om Öland och Oknebäck

Min gode vän, historikern och redaktören på Svenskt biografiskt lexikon, Roger Axelsson har skrivit en längre artikel som rör Ölands medeltid. I artikeln berör han också hospitalet i Oknebäck. För den som är intresserad av forskningsfronten är den ett måste.

Från Gråborg till Borgholm - danskt och svenskt på Öland 1150-1300

Bejublat framträdande av Johan Theorin

Deckarförfattaren Johan Theorin besökte ikväll Mönsterås och bjöd på en timmes fantastisk berättarkonst.

Berättelsernas tid
Det brukar sägas att berättelsernas tid är förbi. Att de försvann med det gamla bondesamhället. Istället för att sitta och lyssna på di gamle slår vi på TV:n. Tillvaron fragmentariseras allt mer. Det ligger mycket i detta. Människor som verkligen kan berätta historier och skrönor är få. Och kanske är även förmågan att lyssna på utdöende.

Johan Theorin besökte Mönsterås
Mot denna bakgrund var det angenämt att ikväll ha fått lyssna på en man som tar avstamp i den gamla berättartraditionen. Mannen bakom mästerverk som Skumtimmen och Nattfåk, den flerfaldigt prisbelönte deckarförfattaren Johan Theorin, besökte ikväll församlingshemmet i Mönsterås och gav publiken en timma som sent skall glömmas. Utan manus och utan modern teknik (PowerPoint och annat otyg) lyckades han fängsla oss bara genom att berätta och hålla upp en och annan bild. Imponerande.

Böckernas bakgrund
Inget referat kan göra Johan Theorins framförande rättvisa då det var uppbyggt på ett sätt som måste upplevas. Men det var synnerligen intressant att få ta del av den livsvärld, de personer, skrönor och öländska landskap som inspirerat till böckernas säregna historier, karaktärer och atmosfär. Alla böcker utspelar sig ju på Öland där Johans Morfar och andra släktingar en gång framlevde sina dagar. Johan bjöd på ett storartat framträdande kryddat med otäcka, finurliga och humoristiska berättelser.

Fullsatt
Johan berättade att han tackade ja direkt när han fick en inbjudan att komma till Mönsterås. Under sina vistelser på Öland brukade han nämligen sitta och titta över sundet mot just Mönsterås. Och Johan verkade ha en stor publik i bygden. Redan 20 minuter före start var salen som tog 150 personer i det närmaste fullsatt. Några fick lyssna utanför i hallen.

Kört fast med den fjärde boken
Johan Theorin har hittills gett ut tre deckare i det som skall bli en Ölandskvartett – Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge. Den första duon håller jag för två av de främsta svenska deckarna någonsin, se här. Förutom det som redan nämnts i form av kluriga intriger, mystik, mustiga karaktärer och Ölandsatmosfär, så har böckerna en trivsam långsamhet och ett behagligt tungsinne. Varje bok knyter också an till en specifik årstid. Den fjärde och avslutande delen skall utspela sig på ett somrigt och semestertrångt Öland. Johan berättade att han hade kommit 50 sidor på den nya boken, men att han hade kört fast för tillfället och därför skriver på en helt annan bok som utspelar sig på västkusten.

Det är bara att lyfta på hatten och tacka Johan, samt arrangörerna Mönsterås bibliotek och Kulturnämnden för en trivsam afton. Dags att ta itu med den där mönsteråsdeckaren.



Här satt jag.

Min öländska resa

Carl von Linné gjorde en gång sin öländska resa. Idag har jag och familjen gjort sin. Jag lämnar ju i regel bara Mönsterås när GIF har bortamatch, men ibland är det bra att vidga sina vyer.


- Här är tråkigt, bara en stor ful stenmur, sa dottern när vi kom till Gråborg. Gråborg, förr Backaborg, är Ölands största fornborg med rötterna ända till 500-talet, men tillbyggd under medeltiden.


Dottern går i pappas fotspår för att studera Gråborgs murar lite närmare.


Gråborg.
























Murarna fick man inte beträda, något som det svarta fåret däruppe inte brydde sig om.


Här ett annat får som höll sig på marken.


Vid Gråborg ligger också Sankt Knuts kapell, sannolikt från 1100-talet.


I ett obevakat ögonblick hade dottern hunnit klättra upp på en mur.


Fyrar är romantiska och spännande platser. Här Långe Jan, byggd 1785. 197 trappsteg leder till toppen. Skulle jag klara det?


Halvvägs upp tog mjölksyran ut sin rätt och benen lydde inte hjärnan längre. Om de andra besökarna hörde någon med andnöd i trappan, så var det inte den 75-årige mannen med krycka.


Men upp kom jag till slut.


Liksom dottern som envisades med att stå framme vid räcket.


Vy ut mot Kalmar sund.


En kvarn som lockade mig.


Dottern kunde inte låta bli att öppna den lilla dörren.


Jag tog mig en titt inne i kvarnen.


Inte helt enkelt att fota inne i en kvarn.


Karl X Gustavs stenmur.


Kastlösa stiftsgård blev ett kärt återseende. Här var jag på kyrkligt läger omkring 1980.


I det här huset sov vi.


Matsalshuset var sig likt.


På den här innegården samlades vi alltid på kvällarna. Nostaligiminnen!


Kastlösa kyrka.


Tyvärr fick jag inga bra bilder från östra Öland som annars var oerhört vacker.