Mönsteråsbloggen reser Norden runt - del 2

Svärmor bodde tidigare på den finska landsbygden, men numera i Torneå, närmare bestämt i det stora hyreshuset som syns på bilden. Det lilla mer estetiskt tilltalande huset framför står där eftersom ägarna vägrade gå med på rivning när hyreshuset skulle byggas. Staden grundades 1621 och var Lapplands första, men hade då varit handelsplats under lång tid. 

Det gamla rådhuset i Torneå stod färdigt 1875. Det byggdes egentligen för att bli bostad åt en apotekare, men han dog innan huset var färdigt. Staden övertog då huset och lät det bli rådhus.

Några tycker stadshuset, som stod färdigt 1974, är vackert. Det tycker inte jag, även om fasaden är av marmor.

Torneå är kontrasternas stad. Först ett vackert hus från 1857 med drag av Empire. Därefter en modern koloss.

Porthanska skolan uppförd 1910 i Jugendstil. Under världskrigen var här krigssjukhus.

Torneå kyrka (Hedvig Eleonora kyrka) ligger i utkanten av stadskärnan. Den byggdes 1686 av bonden och kyrkbyggaren Matti Josefsson Härmä.

På kyrkogården finns ett antal hjältegravar både från självständighetskriget eller som här från andra världskriget.

Givetvis besöktes Kukkolaforsen. Byarna på båda sidorna älven heter Kukkola. I äldre tider var det inte så att älven delade bygden, den förenade. Det var mycket vanligt att en del av en by låg på svenska sidan och den andra på finska.

Besökte också Keminmaa gamla kyrka (St Mikaels) från 1500-talet. Den ligger mycket vackert och här passar det med en något vildvuxen kyrkogård. I Finland är man restriktiva med att tillåta fotografering inne i kyrkor, men här fanns fantastiska takmålningar och så en död präst med oförstörd kropp i en gravhåla i golvet som man fick titta på. Prästen hette Nikolaus Rungius och avled 1629. I en predikan ska han ha sagt att: "Om mina ord inte är sanna, skall min kropp förruttna, men om de är sanna skall den inte förruttna." Nå, det var inga problem att se att Rungius talade sanning.

 

 

På hemvägen blev det en tur till Gröna Lund också. Trevligt, även om 35 kr för en 33 cl Loka inte tilltalade en Smålänning.

Bilturen förbi Stockholm borde väl ha tagit 30 minuter, men köbildning och heltokiga bilister gjorde att det tog 1,5 timme.

Överallt var det något bygge på gång var man än var i Stockholmsbygden. Nej, den här gången visade sig inte Stockholm från sin bästa sida.

Mönsteråsbloggen reser Norden runt - del 1

Mönsteråsbloggen vågar nästan inte tänka på allt som människor hann ta sig för under de 12 dagar den inte befann sig i Mönsterås utan reste till svärmor i norra Finland. Men Mönsteråsbloggen spanar förstås även när den inte är hemma, och här kommer en liten rapport från resan.

Lätt att lura en lantis
Första resdagen rattades bilen relativt odramatiskt (så odramatiskt det nu kan bli när folk ideligen ägnar sig åt omkörningar med livet som insats) upp till Gålö som ligger ett par tre mil söder om Stockholm. Vi brukar alltid övernatta där när vi är i området. Den här gången gick det emellertid inte riktigt som förväntat. Jag kan leva med det som hände, men skriver för att varna andra. Redan i april hade jag bokat och betalat för en stuga vid Gålö Havsbad. När vi anlände fick jag veta att vi inte kunde få den stugan då den var trasig och inga hantverkare funnits tillgängliga.

Istället hade damen i receptionen, utan att meddela oss, bokat in oss i två separata rum på campingens vandrarhem. När jag frågade varför hon bokat två rum så sa hon att vi ju var 4 vuxna. Jag förklarade att vi var 2 vuxna och 1 barn och att jag inte angett någonting om 4 vuxna vid bokningen. Uppenbarligen hade hon hittat på det där med 4 vuxna för att kunna hyra ut och ta betalt för 2 rum. För när jag påtalade att ett vandrarhem måste bli billigare än stugan sa hon att vandrarhemmet blev 30 kr dyrare, vilket det ju blir om man hyr 2 rum. Men vad skulle vi med 2 rum till när vi bara är 3 personer? Lite senare erbjöd hon ”kompensation” med 500 kr i relation till vad vi betalat för stugan, vilket i slutändan ändå betydde att vi betalade 60 kr mer för rummet på vandrarhemmet än vad det egentligen kostade.

Således hade vi i förskott betalat 1150 kr för en stuga som vi aldrig fick. Istället hade hon utan att meddela oss flyttat över oss till ett vandrarhem och hittat på att vi var 4 vuxna så att hon kunde ta betalt för 2 rum a 590 kr styck. När vi bara behövde 1 gav hon oss 500 kr i ”kompensation”, vilket betydde att vi betalade 650 kr för ett rum som egentligen kostade 590 kr, samtidigt som det inte var det vi beställt. Så vari den kompensationen låg förblir en gåta. Tyvärr hade jag inte prisbilden för vandrarhemmet klar för mig när vi fick den sk ”kompensationen”.

Historien är tyvärr inte slut där. På kvällen gick vi en runda i området och fann då att den stugan vi egentligen bokat inte alls var trasig, utan uthyrd till andra gäster. Hon hade således trixat och prioriterat stuggäster som sannolikt skulle stanna mer än en natt. Lurendrejeri från början till slut.

Är det så mycket att re om då? Ja, dels var hon inte ärlig i något led. Dels är det viktigt att få lugn och sovro när man ska köra långt dagen efter. Vandrarhemmet var stökigt. Redan på kvällen stack en berusad man in ansiktet genom fönstret två gånger och skulle prata; låt vara att han var trevlig och ville bjuda på sprit och medvurst. På natten kom flera berusade personer hem till vandrarhemmet och förde liv.

Nå, damen i receptionen hade lovat att vara på plats där 9.30 nästa morgon, vilket hon inte alls var, varför vi fick lägga nyckeln i en postlåda. När jag sedermera ringde upp och berättade att ”vår” stuga inte alls var trasig utan uthyrd, så började hon höja rösten och säga att hon hade tänkt flytta oss till en likvärdig stuga och att det var den som var trasig. Likvärdig var den förövrigt inte då den saknade WC och dusch. Det där hittade hon förstås på i hast när hon blev avslöjad. Så lätt gick det inte för en 08 att lura en smålandslantis, även om hon alltså lyckades lura oss på 60 pix och en god nattsömn.

Nästa kväll anlände vi till Mosjön utanför Örnsköldsvik, dvs till bygden där mitt favoritlag i Elitserien spelar – MoDo. Där möttes vi som väntat av en helt annan service och vänlighet, varför Mosjöns camping och stugby rekommenderas varmt.

Del 2 handlar om norra Finland och blir lite mer kulturell och konstruktiv.

De flesta av Trafikverkets officiella rastplatser är fula, men en och annan, som denna, är trevlig.

Trafikverkets toaletter är som dom är. De städas ändå varje dag.

Utanför Sundsvall ligger detta på ytan slitna gatukök. Men vågar man sig in bjuder det äldre paret som har kiosken på utsökt mat och hemlagad senap. Och varför krångla till det med "Huldas gatukök" eller liknande, när det räcker med "Gatukök" och en neonslinga som blinkar "öppet".

Stugan i Mosjö bjöd på tjock-TV.

Vy från stugan.

Vy från stugan.

Ännu en rastplats.

På Gålö finns ett naturreservat.

Vid stugan på Gålö som vi bokat och betalat bodde inte bara andra hyresgäster, utan också svalor.

 

Någon kilometer från Gålö finns denna runsten där det står (om jag moderniserar det): "Signjut reste stenen efter Sigröd, sin fader, Sibbes bror". Stenen flyttades till denna plats från gränsen till Valsta 1835. Korset antyder att personerna var kristna.

Min öländska resa

Carl von Linné gjorde en gång sin öländska resa. Idag har jag och familjen gjort sin. Jag lämnar ju i regel bara Mönsterås när GIF har bortamatch, men ibland är det bra att vidga sina vyer.


- Här är tråkigt, bara en stor ful stenmur, sa dottern när vi kom till Gråborg. Gråborg, förr Backaborg, är Ölands största fornborg med rötterna ända till 500-talet, men tillbyggd under medeltiden.


Dottern går i pappas fotspår för att studera Gråborgs murar lite närmare.


Gråborg.
























Murarna fick man inte beträda, något som det svarta fåret däruppe inte brydde sig om.


Här ett annat får som höll sig på marken.


Vid Gråborg ligger också Sankt Knuts kapell, sannolikt från 1100-talet.


I ett obevakat ögonblick hade dottern hunnit klättra upp på en mur.


Fyrar är romantiska och spännande platser. Här Långe Jan, byggd 1785. 197 trappsteg leder till toppen. Skulle jag klara det?


Halvvägs upp tog mjölksyran ut sin rätt och benen lydde inte hjärnan längre. Om de andra besökarna hörde någon med andnöd i trappan, så var det inte den 75-årige mannen med krycka.


Men upp kom jag till slut.


Liksom dottern som envisades med att stå framme vid räcket.


Vy ut mot Kalmar sund.


En kvarn som lockade mig.


Dottern kunde inte låta bli att öppna den lilla dörren.


Jag tog mig en titt inne i kvarnen.


Inte helt enkelt att fota inne i en kvarn.


Karl X Gustavs stenmur.


Kastlösa stiftsgård blev ett kärt återseende. Här var jag på kyrkligt läger omkring 1980.


I det här huset sov vi.


Matsalshuset var sig likt.


På den här innegården samlades vi alltid på kvällarna. Nostaligiminnen!


Kastlösa kyrka.


Tyvärr fick jag inga bra bilder från östra Öland som annars var oerhört vacker.

Fasansfulla färder i vidunderliga farkoster

Är nu hemma efter en liten tur till Göteborg. Allt återgår till det vanliga efter vådliga bilfärder i storstadens centrum och mer eller mindre fasansfulla färder i vidunderliga farkoster på Liseberg. Några bildbevis för Balder, Kanonen och Flumeride finns som väl är inte.


Den här djävulsmaskinen gav jag mig upp i.


Bildbevis på att jag var högt uppe i luften.


Ännu ett bildbevis på mina bravader.


Dottern körde bättre än grabbarna.


Kaninresan passade mig utmärkt efter Flumeride, Kanonen, Balder och Rabalder.


Dottern tyckte kanske att Kaninresan var lite väl lugn.


Dottern vilar upp sig under Kaninresan.


Lite minigolf. Pappa vann på nästan nytt banrekord. Men dottern blir allt duktigare.


En attraktion i min smak.


Här bodde vi.


Givetvis åt vi på Kungstorgskaféet. Husmanskost och trevlig personal.