Visar inlägg med etikett 1600-talet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 1600-talet. Visa alla inlägg

24 april 2013

Margareta dödade sitt utomäktenskapliga barn och dömdes till döden

Dömd till döden
År 1661 dömdes Margareta Persdotter från Njutemåla i Ålems socken till att brännas då hon mördat och lönnlagt sitt nyfödda barn som hon fått efter att under 1 och 3/4 år haft ett ”slemt umgänge” med en gift man, bonden Jöns Clemetsson i samma by.
Häradsrätten bad dock ödmjukt att Kunglig Maj:t inte skulle låta bränna henne, utan att hon skulle benådas till halshuggning och begravas i jorden.
Grävde ner barnet i fähuset
Redan i början av det hemliga förhållandet hade hon blivit gravid, men i den 12:e veckan hade hon förlorat barnet under hårt arbete. Ett halvt år senare blev hon gravid igen och försökte uppenbarligen hålla det hemligt. Men ryktet gick och fadern såg sig tvungen att driva henne ifrån sig. När det var dags att föda hade hon i skymningen gått in i fähuset där hon födde barnet för att sedan gräva ner det under ett bås.
När länsmannen sex dagar senare undersökte fähuset fann han ett "fullbordat pigobarn" nedgrävt i fähusbåset.
Mannen fick böter
Den gifte mannen, horkarlen Jöns Clemetsson, hade inte varit delaktig i mordet, utan dömdes till böter 80 daler silvermynt, vilket var en enormt stor summa vid denna tid - 13 670 kr i köpkraft omvandlat till dagens värde, vilket han förmodligen hade fått jobba ett par år för att tjäna ihop.

Om Margareta inte hade dödat barnet hade hon klarat livet och fått 40 daler silvermynt i böter. Anledningen till att hon bara skulle ha fått böta halva beloppet av mannens var att hon räknades som ogift. Hennes man hade rymt ifrån henne för 10 år sedan och sades nu vara död.
Utsatt
Inga omständigheter kan förstås ursäkta att hon dödade barnet. Däremot var hon i en utsatt social situation som delvis kan förklara desperationen. Hennes egen man hade rymt ifrån henne för tio år sedan och att sedan hamna i en sits där man blir med barn med en gift man var nog inte det lättaste.

Jöns Clemetsson står kvar som bonde med hustru i Njutemåla in på 1670-talet.

Nedan texten från häradsrätten 1661.


 

1 november 2011

Mönsterås vid 1600-talets mitt – hantverkare, krigsveteraner och en kvinnlig klockare

Det ödesdigra året 1612
1612 blev Mönsterås satt i brand av danskarna under Kalmarkriget. Mönsterås lyckades inte återhämta sig som stad utan blev 1620 lydköping under Kalmar. Innan danskarna brände bygden hade Mönsterås stad ungefär 60 invånare. Den närmaste tiden efter kriget verkar endast en handfull utfattiga ha huserat på en mer eller mindre öde ås. Man kan bara fantisera om hur det kan ha sett ut.

Vid 1600-talets mitt
Med tiden byggdes allt upp igen och 1649 hade Mönsterås omkring 30 vuxna över 15 år. 1654 anges 40 vuxna (varav 6 inhyses) fördelade på 21 hushåll. Endast 9 av dessa hushåll bestod av man och hustru varav de flesta sannolikt hade barn. Således kan vi på goda grunder anta att Mönsterås vid denna tid hade omkring 60-70 invånare, varav omkring 20-30 barn och ganska många äldre.
Två krigsveteraner
1600-talets mantalslängder ger intressant information. Förutom hantverkare som skräddare och skomakare finner vi två krigsveteraner. Den ena hette Håkan Biörnsson och om honom kan vi läsa: ”en gammal feltväbel tient i 21 åhr……lemskuten”. Den andra hette Erich Håkansson och där läser vi ”tiänt för en ryttare åhr 1610 i danske feiden under Ryttm(ästare) Abell Swänsson, war då 22 åhr.”

De två krigsveteranerna Håkan Biörnsson och Erich Håkansson omtalas bland annat i mantalslängden från 1654. Klicka på bilden för större format (gäller alla bilder).

En kvinnlig klockare?
Något förvånande är att vi 1649 och 1650 hittar en kvinnlig klockare* vid namn Lucia. Eller? Det brukar sägas att Sveriges första kvinnliga klockare var Maria Johansotter som utklädd till man var klockare i Lovö församling omkring sekelskiftet 1700. Lucia kan förstås ha varit änka till en klockare, men det brukade anges med genitiv-s – exempelvis ”Per Klockares Lucia” eller ”Klockare Pers efterlevande Lucia”. Men här står det bara "Klåckare Lucia" både 1649 och 1650. Sannolikt var hon ändå änka efter en tidigare klockare eller, mindre troligt, så fick hon agera tillfälligt som klockare då församlingens ordinarie klockare Anders Froste förefaller ha varit förlamad till både händer och fötter.

Klåckare Lucia.

Anders Froste
I mantalslängden 1654 återfinner vi nämligen Anders Froste som enligt Mönsteråsboken var klockare och kantor åren 1638-1652, men han återfinns inte i mantalslängderna 1649 -1650. 1654 och 1655 anges han vara kasserad klockare och förlamad till händer och fötter.

"Anders Froste förlamad till händer och fötter casserat klockare". (1655)

Anders Froste är kanske mest känd för sina koralböcker, inte minst den sk Mönsteråshandskriften från 1646. En hel del av de koraler Anders nedtecknade sjöngs långt in på 1900-talet men jag är osäker om någon ännu finns kvar i psalmboken.
*Klockaren skulle ursprungligen handha kyrkklockorna och sköta klockringningen. Sedermera fick han flera uppgifter såsom kantor, kyrkvaktare och skolmästare.

Hushållen i Mönsterås 1649 enligt mantalslängden.

Hushåll i Mönsterås 1654, del 1.

Hushåll i Mönsterås 1654, del 2.

Inhyses i Mönsterås 1654. Här återfinns bland andra en "Lusedh" som var inhyst hos Peer Andersson. Hon kan ha varit samma kvinna som klockare Lucia.