Stenhuvudets medeltida ursprung bekräftat igen

Denna skulptur, en gång funnen i Mönsteråsbygden, har ännu en gång daterats till medeltiden av expertis på området.

Stenhuvudet
Mönsteråsbloggen har tidigare i år berättat om ett stenhuvud som Eric Gustafsson en gång hittade vid Stohagen på Bössemåla marker strax norr om Torp och som idag finns i hembygdsföreningens vård. Tidigare i år så tog Per-Enoch Andersson och jag hit expertis från Länsmuseet som daterade det till medeltiden och berättade att det troligen var en grotesk. Läs mer här och här.

Ifrågasatt
Så för ett par veckor sedan var det en person från Riksarkivet som ifrågasatte om stenhuvudet verkligen var medeltida.

Medeltida
Jag kontaktade därför Pia Melin, fil dr och universitetslektor vid Konstvetenskapliga institutionen i Stockholm, och bad om ett utlåtande. Det tog inte lång stund förrän vi fick följande svar:

 ”…Jag är säker på att den är medeltida, troligen en del av en romansk portalomfattning från 1100-talet. Jag lät en kollega på min andra arbetsplats Upplandsmuseet i Uppsala titta på bilden och han kom till precis samma slutsats. Det är ganska vanligt på 1100-talet att huvuden liknande detta är parställda mot varandra på varsin sida om en portal eller sitter högst uppe på ett så kallat kapitälband på vardera sidan om portalen, dvs flera figurer på rad som löper längs överstycket på ett arkitektoniskt stöd placerat under tympanet, som är det halvcirkelformade parti som sitter ovanför själva portalen. Finns till exempel på en av portalerna på Lunds domkyrka.”

Det känns förstås fantastiskt roligt att ytterligare två experter daterar huvudet till medeltiden och dessutom så initierat sätter in det i ett sammanhang. Huruvida det sedan finns någon koppling till närliggande Bos kapell är en annan fråga som nog kan bli svår att besvara.

Stenhuvudet med största sannolikhet medeltida

Vissa arbetsdagar är mer spännande än andra. Idag var det en sådan dag där jag verkligen gick igång.

Ett återupptäckt stenhuvud
Som jag tidigare har skrivit så har Stranda Hembygdsförening ett gammalt stenhuvud som en gång hittades av Eric Gustafsson vid Stohagen på Bössemåla marker, strax norr om Torp. Huvudet har bara blivit liggande under årtionden, men återupptäcktes nyligen av Per-Enoch Andersson som visade det för mig. Jag kontaktade Länsmuseet och idag var arkeologerna Per Lekberg och Ulrika Söderström på plats för att försöka tolka vad stenhuvudet kunde vara.

Medeltida

De var relativt säkra på att det var medeltida och troligen en grotesk av något slag, vilket bland annat ögonen och den brett leende munnen tydde på. Troligen har näsan stuckit ut mer, men skadats. Sannolikt kan det kopplas till en stenbyggnad, troligen en kyrkbyggnad av något slag. Grotesker kunde ofta sitta högt upp på kyrkobyggnadens utsida.

Arkeologerna skulle nu skicka foton vidare till ytterligare expertis och så får vi se var vi hamnar till slut. Fantastiskt spännande var det i alla fall. Särskilt mot bakgrund av att Bo:s kapell bör ha legat bara någon kilometer från fyndplatsen. Nu ska man inte spekulera för mycket, men en medeltida datering och trolig koppling till kyrkbyggnad var mer än jag hade vågat hoppas på.

Skärvor av gravstenar

Häromdagen skrev jag om ett gammalt skulpterat stenhuvud som hittats vid Stohagen på Bössemåla marker nordväst om Torp i Mönsterås socken. Jag funderade lite om huvudet kunde kopplas antingen till Bos kapell eller den muntliga traditionen om ett kapell för vägfarande vid Stohagen.

I närheten av stenhuvudet hittades även delar av gravstenar i en murstock. Gravstenarna hade alltså återanvänts. Kan gravstenarna en gång ha funnits på den kyrkogård som tillhörde antingen Bos kapell eller det kapell som eventuellt kan ha funnits vid Stohagen, eller kan de dateras senare? Spontant får jag ingen medeltidskänsla av dessa skärvor, men osvuret är nog bäst.

Jag har kontaktat Kalmar Läns Museum som snart kommer för att undersöka de gamla fynden. Kanske kan de hjälpa till att finna sannolika sammanhang. Ett stenhuvud och gravstenar inom samma område kan ju tyda på något.

Den ena delen av de hittade gravstensskärvorna. Den övre bokstavskombinationen förvånar något. Vanligtvis brukar det stå IHS (Jesus eller Jesus, människornas frälsare eller som allmogen sa Iesus Herrans son), men här står det IIS. Därefter står det om jag ser rätt HVST, vilket jag tolkar som hust = hustru. Sedan tror jag det är bokstäverna EP. Men jag känner mig osäker på betydelsen. Gravstensinskriptioner är inget jag har sysslat med. Kan översta raden möjligtvis syfta på ett mansnamn med genitiv-s, exempelvis Ingmar Ingmarssons. I så fall skulle gravstenen avse II:s hustru EP.

En del av en annan gravsten som hittades i samma murstock.

Ett stenhuvud och Botulfs kapell

Ett stenhuvud
Per-Enoch i Stranda Hembygdsförening visade mig ett stenhuvud. Det hittades för några årtionden sedan av Erik Gustavsson vid en kulle i Stohagen i närheten av Torp i Mönsterås socken. Huvudet har sedan blivit liggande under alla år. Troligen ska det ses i profil då ena sidan av ansiktet är platt och obearbetat. Man får ett intryck av att det kan ha suttit i profil mot en platt vägg.

Stenhuvudet som hittades vid Stohagen i närheten av Torp utanför Mönsterås. Här ser vi huvudets bearbetade profil.

Stenhuvudet snett ovanifrån.

Stenhuvudets obearbetade sida. Tycker mig eventuellt se spår av fästmärken.

St. Botulfs kapell?

Stohagen är en av två platser som i muntlig tradition utpekas som stället där Bo (Botulfs) kapell kan ha legat, dock den minst sannolika platsen. Det är ju lätt att låta fantasin skena iväg och framför sig se hur stenskulpturen pryder det gamla medeltida stenkapellet – St Botulf själv kanske? Men, nej, jag tror knappast detta huvud kan kopplas till kapellet. Fast enligt en tradition kan det ha funnits ett annat vägfararkapell vid Stohagen och i så fall är fyndet förstås oerhört intressant. Från vilket sammanhang kan huvudet komma? Alla hypoteser är välkomna och hur som helst kan det vara intressant att aktualisera frågan om Bo kapell.

Kapellet i källorna

St. Botulfs kapell Boskulla i närheten av Kråkerum omtalas 1515 (Capella Boskulla circa Krakerum sancti Botolffi) i biskop Hans Brasks förteckning över kapell i Linköpings stift som inte hade någon präst. 1553 omtalas i Smålands handlingar (räkenskaper från Vasatidens fogdar) en stormklocka från Bo kapell som då fanns på Strömsrums gård. Och när Mönsteråsprästen Peder Munsterus 1667 skulle nedteckna sin bygds antikviteter skriver han att ”Emellan Mönsterås kyrkia och prestagården hafr ligett ett gammalt Capell wedh en byy, heeter Boo, deraf Capellet kallas Boos Capell. Hafuer intz waritt i bruk i manna minne. Blef förstördt i förra danska fegden (1612. Min anm.). Och synes intz meer dertill än en gammall steenmuur effter kyrkiogården.”

Mycket tyder alltså på att den i folktraditionen utpekade platsen vid Bo också är den rätta, och inte kullen längre norrut vid Stohagen. Kanske kan "Boskulla" dessutom antyda att det låg på en kulle. På äldre häradskartor ser man att landsvägen gick just förbi den utpekade platsen, samtidigt som sjöleden inte låg långt borta.

Del av gammal häradskarta från 1600-talet. Två områden utpekas i den muntliga traditionen som platser för Bos kapell - vid Bo (nedre röd ring) respektive Stohagen (övre röd ring).

En annan häradskarta från 1600-talet där jag har ringat in Bo och Stohagen.

Kapellets ursprung

Arkeologen och riksantikvarien Hans Hildebrand (1842-1913) framförde på sin tid teorin att kapellet var avsett för sjöfarare, medan amatörforskaren Sigurd Pira (1875-1949) mer förknippade kapellet med Bosgården som enligt honom legat i eller i anslutning till byn Mölstad nära Kråkerum (inte samma gård som Bo gård.) Den senare teorin verkar dock långsökt då ju prästen hänvisar till en kyrkogård vid byn Bo, där också prästens kyrkväg gick förbi sedan 1653. Pira kopplar vidare kapellet till titulärjarlen och riksrådet Erengisle Sunesson (Bååt) (död 1392) som i så fall skulle ha byggt det omkring 1360 till minne av sin nyligen avlidna maka Agnes - en jarldotter från Orkneyöarna där St Botulf var mycket populär. Erengisles koppling till bygden uppstod när han i nästa äktenskap gifte sig med Ingeborg Magnusdotter (Ulvåsaätten)- en änka efter Bengt Turesson Bielke, vilket medförde att han kom över ett stort antal gårdar i trakten. Men om han byggde kapellet strax efter hustruns död i början av 1360-talet, så bör det ju ha varit innan han hade gift om sig med änkan till Bielke, och vilken koppling hade han då till bygden?

Om kapellet är äldre så menar Pira, liksom Hildebrand, att det var ett kapell för sjöfarande. Handelsförbindelserna med England skulle då förklara varför kapellet fått namn efter det engelska helgonet Botulf (som levde på 600-talet).

Tyvärr har jag inte hittat någon ny forskning kring Bo kapell. Det som står i Det Medeltida Sverige (Småland. Handbörd. Stranda) är i stort bara en återgivning av det som står i Mönsteråsboken, vilket i sin tur bygger på Hildebrand och Pira. Jag ska göra en noggrannare efterforskning och se om det skrivits något nytt de senaste årtiondena.

Kullen mellan Forsavägen och E22-an i bildens mitt utpekas som platsen för Bos kapell vid Bo. Fotot är taget vid avfarten till Lilla Forsa.

St. Botulf. Är han lik stenansiktet?

Tillägg 12/1: I området har också återfunnits två trasiga gravstenar, vilket kan styrka indicierna om ett kapell med kyrkogård.

Litteratur

Se ”Det medeltida Sverige” (Småland. Handbörd. Stranda) och ”En bok om Mönsterås” och där anförd litteratur.