Beslagtagen smuggelsprit vid Svartö 1930

Beslagtagen smuggelsprit
Dagens bild visar beslagtagen smuggelsprit vid Svartö 1930. Tullen hade uppenbarligen slagit till mot en båt, sannolikt i Kalmar sund, och sedan åkt vidare med beslaget till Svartö. Huruvida spriten var avsedd för Sverige eller måhända Finland framgår inte. Lokaltidningarna från 1930 ger inga besked, vilket kanske kan antyda att detta var vanligt förekommande och ingen nyhet man behövde skriva om.

Finland eller Sverige
Smuggelspriten kan mycket väl ha varit på väg till Finland där det rådde spritförbud vid denna tid. Men sannolikt fanns det en marknad även vid den svenska kusten. Det ryktas att man kunde göra sig förmögenheter på att sälja smuggelsprit vidare.

Motbok
I Sverige rådde vid denna tid motbokssystemet, där man beroende av kön, civilstånd, ålder och inkomst fick sig tilldelat en viss ranson sprit varje månad som man hade rätt att köpa ut. Högsta ranson var 4 liter sprit per månad, något som sedermera ändrades till 3 liter. Gifta kvinnor fick ingen ranson alls.

Modern smuggling
För ett antal år sedan kunde man läsa i tidningarna om en ganska så omfattande smuggling via de utländska båtar som anlände till Mönsterås bruk. Jag förmodar att man tog till krafttag emot detta, för nu har det varit tyst ett tag.

Bilden återfinns i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Dämmans fyr - unika bilder

Dämmans fyr stod färdig 1873 och var då den dyraste fyren hittills i Sverige. Fotot ovan visar hur Dämman såg ut innan man byggde om fyren 1904. Varken Kalmar Läns Museeum eller hembygdsforskare verkar ha känt till att det fanns två äldre foton på fyren. För många Mönsteråsare torde därför fotot ovan vara en nyhet. Se fler bilder efter artikeln.

Dämmans fyr från 1873
Dämmans fyr ligger mitt i Kalmarsund i Mönsterås kommun öster om Ödängla. Fyren uppfördes 1873 på ett naturligt grund och var den första stora bottenfasta fyren i Sverige. Fyrens nedre del är av granit som hämtats från Blå Jungfrun som ligger 11 sjömil norr om Dämman. Fyren var i drift fram till 1968 men är nu i privat ägo och har byggts om till hotell och restaurang. Den gamla fyren har ersatts av en fyr längre ut.

Handel och rederiverksamhet
Bakgrunden till fyren står att finna i 1800-talets utökade handel och rederiverksamhet. Redarna krävde säkra resor och ett sätt att slippa lotsar och att kunna segla även nattetid var att navigera efter fyrar.

Sveriges dyraste fyr
Som ett led av moderniseringen i Kalmar sund beslutade man på 1860-talet att markera grundet Dämman. Ett förslag om ett fyrskepp kom redan 1864, men ärendet drog ut på tiden och 1870 beslutade man om en riktig fyr istället. 1873 var fyren på plats och den 12 september tändes Dämman för första gången. Fyren hade kostat 250 000 kr att uppföra och var då Sveriges dittills dyraste fyr.

Hängtorn och unika gamla fotografier
Fyrtornet mätte 18 meter och hade tre våningar. Denna äldsta version av fyren skall även ha haft ett dekorerat hängtorn för lanternin. I en artikel som Kalmar Läns Museum skrev om Dämman hänvisar man emellertid bara till en gammal ritning, och man verkar inte ha sett några fotografier. Jag har nu funnit gamla foton som bekräftar att Dämman hade ett hängtorn (se ovan och nedan). Där fanns även ett rum för fyrpersonalen och en källare. Personalen kunde sova där ute några nätter i rad, men familjen bodde på Svartö. Eftersom Dämman är så litet grund kunde man inte bygga en fyrvaktarbostad, något som annars var brukligt. Fyrvaktarens bostad hamnade istället på Svartö. Denna lösning hade bara tillämpats på ytterligare en plats i Sverige.

Ombyggnation och i privat ägo
1904 byggde man delvis om fyren varvid hängtornet försvann. Då fick fyren det utseende den i stort sett har idag, även om privata ägare har byggt ut den. 1968 ersattes den gamla Dämman med en ny modern bottenfast automatiserad betongfyr en bit sydost om den gamla.

På 1990-talet sålde staten Dämman till en privatperson som gjorde om fyren till hotell och restaurang.


Ännu ett gammalt foto på Dämman från tiden före ombyggnationen 1904.


Dämman efter ombyggnationen. Fotot från 1920-talet.


Dämman på 1920-talet.




















Källor och litteratur
De två äldsta fotografierna av Dämman finns i AGA:s arkiv. Eftersom de fotografiska bilderna är äldre än 50 år ska de vara fria. De två senare fotografierna återfinns i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Dämman - en tre sidor lång utredning från Kalmar Läns Museum.

Den gamla fyren Dämman - Anton Sjöberg, i: Stranda 1976-1977. En sida.

Frihetskämparna på Svartö

Ett par kilometer norr om Mönsterås tätort kan du svänga till höger. Kör igenom Hammarglo och sväng sedan till vänster där det står Svartö, 4. Jag tar en runda dit ibland. Min kusin bor där. Den som vill kan sedan ta en båt vidare ut till Vållö. Folket är trevligt där ute vid kustbandet, och här finns en särpräglad atmosfär och mentalitet som är intressant och som tilltalar mig. Välkommen till ett land med egna lagar!

Det var i närheten av Svartö man slog ihjäl skarvungarna för några år sedan. Eller krossade man äggen? Jag minns inte detaljerna. Hur som helst gör du bäst i att inte ta ordet ”skarv” i din mun om du gör ett besök här ute. Om livet på Vållö gjordes det ett eget barnprogram på 1970-talet. Det ryktas också att folket på Svartö drogs in i Palmeutredningen eftersom hatet mot staten var så stort. Hatet skulle ha grundat sig i att staten gett Mönsterås bruk diverse utsläppstillstånd som ska ha skadat miljön och fisket. Motivbilden är sanslöst grotesk. Det är en sak att krossa skarvägg, men statsministrar skjuter man definitivt inte ihjäl, inte för några fiskar skull, inte ens om levebrödet är hotat. Jag vet inte vad som är sant. Historierna och myterna är många. Men oavsett myternas sanningshalt, kan man urskilja en kärna av sanning – frihetsidealet och det sega motståndet mot storebrorsmentaliteten och industrisamhällets strukturer. Man vill sköta sig själv, klara sig själv och försörja sig själv. När samhällsutveckling, stat och myndigheter saboterar ett urgammalt sätt att leva, en hel kultur, så blir det självklart en konflikt som sätter sig i generna efter ett par generationer.

Det finns en icke oväsentlig nyansskillnad mellan Svartö och Vållö som i rättvisans namn skall nämnas. Svartö är mer laglöst land än Vållö. Frihetsandan är i grunden densamma, men allt har drivits ett steg längre på Svartö där det har förekommit händelser som ingen vill rota i och som kanske mer har med människors enskilda temperament att göra än med den frihetsanda jag här försöker återge. Vållö är betydligt mer fridsamt.

Bakgrunden till den obstinata frihetsandan på Svartö och Vållö är, som redan antytts, att den småskaliga flerhundraåriga fiske- och jordbrukskulturen är en av industrisamhällets stora förlorare. Statliga regleringar, miljöförstöring, storskaligt fiske…ja allt som förknippas med det moderna industrisamhället och den socialdemokratiska betong- och storebrorsmentaliteten ses då med största misstänksamhet.

Jag vet inte hur det skall sluta. Men den långa kampen har nog skapat en driftighet och påhittighet som gör att de ändå lär klara sig på något sätt. Här gnälls det inte enbart, utan man försöker göra något konstruktivt. Som exempel kan nämnas Svartös byvårdsförening som har gjort flera viktiga insatser för det kustnära fisket.

Ok, efter detta får jag väl ta på mig en förklädnad nästa gång jag hälsar på min kusin. Får man önska skarvkött till middag?