Skrivandets omak

Författarskapets myter
Är det svårt att skriva? ”Riktiga” författare har ofta sina myter och skrönor om skrivandets mödor; för det är ju sällan man hör en författare tala om skrivandets glädje. Det ligger i författarskapets natur att skapa myter både om sig själv och yrket - eller ska vi kanske kalla det ”skrivarkallet”. Den som vill kan ju fördjupa sig i historiens bild av författaren – en udda gestalt i gränslandet mellan geni, galning och bohem. I bästa fall har författaren en särskild förmåga spegla människans villkor här på jorden.

Disciplin - inspiration

Några målar upp en bild av skrivandets process som en smärtsam förlossning. Andra talar om inspiration. Några tillämpar stenhård disciplin där man skriver vissa bestämda tider och ibland även räknar antalet ord per dag. Andra beskriver ett dagdrivarliv där man skriver när andan faller på – kanske i en liten skrivarlya vid en öde kust eller på ett anrikt stamcafé. Problemet är att det oftast är författare som försörjer sig på sitt skrivande som uttalar sig. De flesta som skriver torde inte ha den tid som den avlönade författaren har. Man får försöka klämma in lite skrivtid när luckorna dyker upp, vare sig man har inspiration eller inte.

Tekniken ger fler författare
De senaste årens tekniska landvinningar när det gäller datorer, IT, skrivare och ordbehandlings- och redigerarprogram har gjort att i princip vem som helst kan bli författare idag. Detta är förstås på både gott och ont. På gott därför att fler kommer till tals. Skrivandet tillhör inte längre en liten exklusiv elit. På ont eftersom det har gått inflation i bokutgivningar nu när man kan publicera sig utan att ta sig igenom det nålsöga som småpåvarna på förlagen utgjorde. Kvalitén har ibland blivit lidande, samtidigt som en del riktigt bra författare som annars inte skulle ha fått chansen har fått läsare. Men nog blir man bedrövad när man tar sig igenom en vanlig svensk deckare och hittar 50 helt onödiga korrekturfel.

En välskriven text kräver
Det är först när man verkligen redigerar en text noga eller låter en korrekturläsare ta hand om texten som man inser hur slarvigt man vanligtvis skriver. Att snickra ihop en välskriven text kräver nämligen oftast ett mödosamt tankearbete och ett vändande och vridande på ord och meningar. Både helheten och delarna skall fungera. Innehållet skall vara både lättläst och stringent. Det skall vara förankrat, fördjupande och ändå lättflytande.

Debattartiklar och referat är lättast
Lättast att skriva är debattartiklar och fotbollsreferat. De skrivs ofta under någon slags inspiration. Där vet man i regel vad man vill få fram och lustigt nog kommer ofta orden som från ovan, även de där ordvalen som förmedlar den där lilla överdriften och provokationshooken som får folk att reagera. Denna sorts artiklar är här och nu.

Vetenskapliga artiklar svårast
Värre är det med de populärvetenskapliga artiklarna. Dels kräver de i regel mycket efterforskningar. Dels är det svårt att skriva en vetenskaplig text med behaglig läsrytm. Ibland omöjligt. Det kan ta flera timmar att bli nöjd med bara ett par meningar. Här infinner sig dessvärre sällan någon spontan inspiration, utan det är ett slit och en vånda som ibland håller en vaken på nätterna och som gör en helt otillgänglig vissa dagar.

Skönlitteratur
Skönlitteratur har jag aldrig försökt skriva. Men jag har en idé om en deckare i Mönsteråsmiljö. Återstår att se om det lyckas. Men efter att i sommar ha läst några nya svenska deckare, så drar jag slutsatsen att det nog inte är så svårt.

Kända författare från Mönsterås II

I förra inlägget svarade jag på en fråga om kända författare från Mönsterås. Jag fick sedan ett mejl från Roger som tipsade om John Karlzén (1903-1960).

John Karlzén var bondson, född i Långhult i Mönsterås socken och skrev ett antal romaner varav några behandlar uppbrottet från den småländska myllan och sveket mot nedärvda traditioner. Andra fokuserar mer hans äventyrliga resor och vistelser i andra länder, exempelvis Argentina där han bodde under många år på 1920-talet. När han återkom till Sverige studerade han och sysselsatte sig sedermera huvudsakligen som lärare. Karlzén intresserade sig alltid för vad som fanns bakom den prydliga svenska fasaden och försökte finna en medelväg mellan bohemlivet och borgarelivet, även om han hade genomskådat båda världarna och kanske inte riktigt fann sig tillrätta någonstans fullt ut.

Böcker av John Karlzén: Vägen till paraplyet 1934, Si, detta är nytt 1940, Så gör man inte 1942, Blå noveller 1951, Modernister och omoderna 1952, Ur min dosa 1952, Insikter och färdigheter 1957, Råttan 1961, Bokgranskaren 1968, Memoarer från bokrummet 1970.

Mönsterås bibliotek har ett par av böckerna, men tyvärr inte för utlåning.

Kända författare från Mönsterås

Som jag nämnde igår har jag infört en historisk frågehörna på Mönsteråsbloggen. Läsarna får skicka frågor om Mönsterås historia och så lovar jag att försöka svara. Redan igår kom första frågan från Maria som undrar: Vilka är de kändaste Mönsterås-författarna genom tiderna, och vad har de skrivit?

Det var en intressant fråga som jag ska försöka besvara, även om jag inte är expert på ämnet.

Spontant kommer jag att tänka på två författare som är kända utanför Mönsteråsbygden, samt några lokalt kända.

1. Prästen och författaren Jacob Wallenberg (1746-1778) hann bara bo några månader i Mönsterås innan han avled, men bör kanske ändå nämnas, även om hans anknytning till bygden inte var särskilt djup. Mest känd är han för sin humoristiska reseskildring ”Min son på Galejan” som utgavs efter hans död 1781. Originalmanuskriptet finns i Linköpings stiftsbibliotek. Den speglar hans erfarenheter som skeppspräst då han fick åka ända till Kina. Wallenberg hade skrivit en del under pseudonym och det enda verk som gavs ut under eget namn under hans livstid var dramat Susanna som fick fint pris av Kungliga vetenskaps- och vitterhetssamhället. Wallenberg brukar alltid omnämnas när man tar upp 1700-talets litteratur i Sverige.


Min son på Galejan av Jacob Wallenberg.




















2. Carl Boberg (1859-1940) är förstås mest känd för psalmen O, Store Gud, men skrev även många andra psalmer, diktsamlingar och prosa. Några böcker av Carl Boberg är: Ur lifvet – för lifvet (?), Din ungdoms kärlek (?), Kapten Rollas sista färd: En varnande spegelbild. Några drag ut Stockholmslifvet (1890), David Isais son: En förebild för unge män (1890:2 uppl), Hvad skall man bli?: Ungdomens vigtigaste fråga. Några tankar tillegnade de unga (1891), I moll och dur: blandade dikter och sånger (1892), Bilder och drömmar: Nya dikter och sånger (1895), Fyrbåksstrålar: vers och prosa tillägnad ungdomen (1896), Aftonskyar: blandade dikter och sånger (1900), Ungdomens lifskällor: ett ord till de unga (1901), Ax och blåklint (1902), I frälsningsfrågan (1904), Afsides: korta stycken för den enskilde (1905), Återsken: nya dikter och sånger (1906), Rön och frön: vers och prosa tillägnad de unga (1908), Var vid godt mod (1910), Tro och tal (1910), Skrifternas tröst (1910), Hjärtat (1910), Hafven ingen omsorg (1910), Glimtar ur lifvet: berättelser och sånger (1910), Fåfäng på torget (1910), Till de lidande (1911), På öde tomter : berättelser och sånger (1911), Skilda kväden (1913), Är det synd att livförsäkra sig (1931).


En av Carl Bobergs diktsamlingar.













Bland mindre kända lokala författare skulle jag vilja lyfta fram Eric Nygrens teateruppsättningar – Timglaset (som under många år uppfördes vid Kronobäcks klosterruin) och Munken från Kronobäck (som utspelar sig under Dackeupproret), även om jag är osäker på om de trycktes officiellt. Stranda Hembygdsförening har i alla fall teaterstyckena i stencil. Biblioteket tror jag också har ett ex av i alla fall Timglaset. Båda pjäserna utspelar sig på 1500-talet och håller enligt min mening hög klass.

Nämnas kan också Nils Söderbäcks fina diktsamlingar. Andra lokala diktare är Lennart Alpfjord och Stina Carlsson.


Nils Söderbäck skrev fina diktsamlingar.


















Vidare har vi några författare inom det vetenskapliga området som kan nämnas. Mest känd är kanske Ivar Modéer som kom från Mönsterås och slutade som professor i Nordiska språk i Uppsala. Han gav under sin levnad ut flera vetenskapliga böcker och artiklar av hög klass.

Harry Netzell, med viss anknytning till bygden, har gett ut några historiska böcker, bland annat en om Carl Boberg. Avslutningsvis vill jag nämna Gösta Perssons lokalhistoriska böcker om Fliseryd som är vackert skrivna, exempelvis Strövtåg i Emådalen, Under hängbjörkens slöja och Fliseryd, vår barndoms bygd.

Läsekretsen kanske kommer på fler författare från Mönsterås med omnejd.