Barndomens sporter

I skolgymnastiken var jag en medelmåtta om man ser till helheten, men jag hade några paradgrenar och så höll man ju sig alltid i rörelse på fritiden. Jag har listat de sporter jag höll på med som barn och jag har en känsla av att vi höll på med fler sporter än dagens ungar:

Kvartersfotboll på alla grönytor som fanns.

Tennis. Givetvis var vi inspirerade av Björn Borgs framgångar. Oftast spelade man på asfaltbanorna nere vid IP, men ibland smet man in vid grusbanorna vid Nynäs. Det låg också en privat tennisbana i trädgården bakom den Rosénska fastigheten på Storgatan där man dristade sig att spela ibland. Men då gällde det att ha flyktvägen klar för sig.

Bordtennis. Min bäste vän Peo hade eget bord och så fanns det ju några på Parkskolan. Mycket rolig sport som vi ägnade oss åt flera gånger i veckan. Vi blev ganska duktiga får man nog säga. Minns särskilt när vi ställde upp för Steces korplag i bordtennis och gjorde stor succé. Kan ännu minnas alla mina bordtennisracketar, och drömmen om det där riktigt dyra. Hade ett Hasse Alsér som var riktigt fint.

Terränglöpning. Tillhörde de två bästa i min klass och deltog i en hel del lopp. Man tränade på elljusspåret var och varannan dag. Oftast sprang man 5 km, men ibland även 12 km. Roligaste minne - Lidingöloppet.

Orientering. Min paradgren. Vann något skolmästerskap och kom väl tvåa i ett annat. Här skulle man möjligen ha satsat.

Badminton. Kanske inte så ofta, men ganska roligt när man väl spelade.

Schack vill en del inte räkna som sport, men strunt i det. Jag var lovande ung schackspelare i Mönsterås schackklubb som fanns när jag var barn. Som 14-15-åring höll jag på att besegra den rutinerade klubbmästaren i 60-årsåldern. Folket samlades runt oss i lokalen och då blev jag nervös så att han kunde nå remi.

Längdskidåkning på elljusspåret. Trivsamt, men lite darrigt i utförsbackarna.

Utförsåkning med miniskidor i torgbacken. En klassiker. Fantastiskt roligt när man gjorde egna slalombanor och tog tiden. Drömmen om en slalomkarriär stannade dock i torgbacken. Vi kom aldrig iväg ens på en fjällsemester.

Landhockey med tennisboll. Sällan.

Brännboll. Sällan utanför skolan.

Dart/pilkastning. Mest med vuxna.

Kick-boxning…nä jag skojar.

Bordshockey. Ännu en klassiker. Väldigt roligt spel och givetvis har dottern också fått ett hockeyspel.

Luftgevärsskytte. Trots smala armar vann jag ett pris.

OS för sista gången på SvT

Nu börjar sommar-OS, och det lär bli sista gången man får njuta av spelen som man är van vid. SvT lär inte ha råd att sända spelen längre. Från och med nästa OS blir det kommersiella reklamkanaler som tar över, vilket lär påverka vilka grenar som ges utrymme. Reklamkanaler har ju inget intresse av att visa små udda sporter, utan lär satsa på de stora publikdragande grenarna som reklamköparna vill ha. I alla fall lär det bli så om Aftonbladet har rätt i sin analys.

För en av de stora tjusningarna med OS är ju att plötsligt finna sig fast i en rafflande duell i bågskytte. Eller varför inte ödsla en timme på den dramatiska kanotslalomen. Och så givetvis några högtidsstunder med vattenpolo, rodd, fäktning och triathlon. Allt ackompanjerat av kommentatorer som verkligen kan sina grenar på gränsen till nördidioti. Så lär det inte bli när reklamkanalerna tar över. Då tar hysterin över.

Så jag tänker verkligen ta vara på OS denna sommar. Njut av SvT:s professionella kommentarer och bredd. Bara tanken på friidrott utan Jacob Hård gör mig svimfärdig (glöm inte Jacob Hårds insats som Tintinröst på Solens tempel 1969-1971).