OBS: Omskrivet förtydligat inlägg ikväll! De nyskrivna delarna i rött.
Har man som jag tydligt gjort klart att jag tycker om upphovsrätten, så får man förstås förvänta sig att de mera ettriga meningsmotståndarna (och ibland fanatiker på andra kanten) börjar leta efter fel man själv har begått på detta område. Finns det något mer tillfredsställande än att få klandra någon för att kasta sten i glashus!? Därför försöker jag vara så noga jag kan.
Nå, nu hade någon upptäckt att jag visar gamla vykort över Mönsterås. Har jag rätt till det? Har jag bett upphovsrättsinnehavarna om tillstånd? Bidrar jag till att skjuta vykortsbranschen i sank? Nej, jag har inte bett någon om lov, men ändå efter noggrannt övervägande lagt ut vykorten. Jag ska förklara varför.
Rent allmänt kan sägas att vykort som är äldre än 50 år är helt fria ur alla aspekter eftersom de är fotografiska bilder. Där gäller 50 år från det år fotot togs. Vissa av de jag visat är äldre än 50 år. När det gäller fotografiska verk gäller 70 år från upphovsrättsinnehavarens dödsår, men vykort brukar inte räknas som verk. Jag ska försöka förklara lite djupare.
Mina vykort som är äldre än 50 år går alltså fria utan tvekan. Men vad gäller för mina vykort från efter 1959? Borde inte de vara skyddade enligt den 50-årsregel som gäller för fotografiska bilder? Nej, inte om vykortet är taget före 1969. Jag ska reda ut hur det kan vara så.
När lagen ändrades 1994 ansåg lagstiftaren att fotografier med utgången upphovsrätt inte skulle få förnyad upphovsrätt. Det betyder att foton tagna före 1969 (25 år gällde på den tiden) skall ha ett särskilt konstnärligt värde för att räknas som fotografiska verk och vara skyddade. Det betyder att "bilden ska förmedla fotografens individualitet eller dennes konstnärliga uttryck: genom motivval, genom udda beskärning, perspektiv, fördelning av ljus och skugga eller retuschering". Praxis är att vanliga vykort på hus etc inte bedöms ha sådant värde och därför saknar skydd i svensk upphovsrättslagstiftning. Jag tror att alla mina vykort är från tiden före 1969. Därmed är de inte upphovsrättsskyddade. Låter det invecklat. Nej, egentligen inte.
Jag vill också citera Bildleverantörernas synpunkt i ett svar angående just vykort: "I ett vetenskapligt arbete som inte är avsett att vara kommersiellt kan man t o m använda upphovsrättsligt skyddade bilder."
Tilläggas kan:
1. De flesta förlag som en gång gav ut vykorten finns inte längre eller har bytt namn. Då är det svårt att fråga om tillstånd.
2. De flesta vykorten säljs inte färska längre. Vissa äldre säljs i Mönsterås Bokhandel för 1 kr styck. De flesta vykort jag visar har jag köpt på Tradera eller i Mönsterås bokhandel. Till skillnad från dem som laddar ned illegalt har jag alltså gjort rätt för mig och köpt min produkt.
3. Jag kopierar inte vykorten och säljer vidare. Jag konkurrerar alltså inte med bokhandeln. Jag tjänar inte ett öre, bokhandeln förlorar inte ett öre.Tvärtom uppmuntrar jag intresset för gamla vykort över Mönsterås, vilket lär öka försäljningen av 1 kronorsvykorten i Mönsterås bokhandel. Sannolikheten för att någon skulle skriva ut mina halvsuddiga vykortsbilder på en färgskrivare istället för att köpa ett vykort är så liten att den är försumbar. När det gäller illegal fildelning av musik odyl så förlorar upphovsrättsinnehavarna pengar på det.
4. Mitt syfte har varit att gynna intresset för Mönsterås historia, dvs vetenskaplig.
5. Även Barometern/OT har publicerat gamla vykort i sin serie "Mönsterås i backspegeln" och således gjort samma bedömning som jag.
Visar inlägg med etikett upphovsrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett upphovsrätt. Visa alla inlägg
7 maj 2009
6 maj 2009
Hoten från Pirate Bay extremisterna hotar yttrandefriheten
När min kollega inom historiefacket Dick Harrison gick ut och försvarade upphovsrätten för ett par veckor sedan, så såg han inte alla hat- och hotbrev som skulle komma. Inte heller de anonyma telefonsamtalen. När Pirate-Bay extremisterna hotar i sin kamp för att slippa betala för andras möda och arbete, så handlar frågan plötsligt även om yttrandefrihet. Och då bortser jag ett ögonblick ifrån att bloggen ska handla om Mönsterås.
Sverige håller på att bli en galen nation. Här försvaras tjuvar och våldsverkare. Hat och hot riktas mot den som försvarar lag och rätt.
Jag blir så förbannad att jag inte orkar skriva mer. Tur att Dick Harrisons sambo Katarina Lindbergh orkar:
För övrigt säger Andreas Ekström allt jag ville ha sagt.
Sverige håller på att bli en galen nation. Här försvaras tjuvar och våldsverkare. Hat och hot riktas mot den som försvarar lag och rätt.
Jag blir så förbannad att jag inte orkar skriva mer. Tur att Dick Harrisons sambo Katarina Lindbergh orkar:
För övrigt säger Andreas Ekström allt jag ville ha sagt.
17 april 2009
Bra dom mot grabbarna i Pirate Bay! (Nu uppdaterat med ny information!)
Bra dom för artisternas bästa
Grabbarna i Pirate Bays ledning döms till ett års fängelse och över 30 miljoner i skadestånd. Bra! Nu borde jag förstås komma med en lång utläggning om varför det är en bra dom. Men icke. Varför skulle det behövas egentligen? Principiellt finns det inget som skiljer denna typ av stöld från andra verksamheter som exempelvis inbrottstjuvar ägnar sig åt. Om inte folk förstår att det är stöld att stjäla musik, texter och film som människor jobbat med i flera månader och år - ja då är det illa ställt med tankeverksamheten och moralen i Sverige. Visserligen är det skivbolag och förlag som drar hem storkovan och har bäddat för den uppkomna situationen, men man kan inte bortse från artisternas/författarnas behov och möjligheter att få förtjäna sitt leverbröd.
Exempel på upphovsrättelsens (obetydliga?) betydelse för brödfödan
Att upphovsrätten är viktig för artister, trots att skivbolagen roffar åt sig det mesta visar följande exempel. Om vi leker med tanken att artisten får i genomsnitt 5% av skivförsäljningen, vilket är ganska sannolikt, och att skivan säljs i 100 000 ex och kostar i genomsnitt 150 kr, så får han ca 750 000 kr. Om skivan säljs i 20 000 ex blir inkomsten 150 000 kr. Det är alltså inga småsummor ens för en artist som säljer medelmåttigt.
OBS: NYTT! Jag fick lite inside information från en i skivbranschen som visar att jag kanske överbetonade skivförsäljningens betydelse för artister. I detta exempel får artisten/bandet ca 18% av distributionspriset som är ca 90 kr, vilket skulle bli ca 16 kr per skiva. Men då ska man väga in utgifter för skivstudio, resor, foton etc. Är man då flera bandmedlemmar så tjänar man i princip ingenting. En låtskrivare kan få några få kronor per tryckt skiva i royalties. Att ge ut en skiva verkar alltså kosta mer än det ger, trots skivkontrakt, enligt den information jag fick. Men villkoren verkar variera, vilket kanske kan förklara varför många artister ändå verkar vara måna om sin skivförsäljning. Den nya information jag fått ändrar inte min principiella inställning till fildelning av upphovsrättsskyddad musik, men rätt ska ändå vara rätt.
Stölddefinitionen beror inte på tekniken
Det är lika mycket stöld att med modern teknik kapa ett Internetkonto som att råna en bank.
Det är lika mycket stöld att stjäla musik genom fildelning som att stjäla en CD i en butik.
Tekniken är alltså inte avgörarande för om det ska kallas stöld.
Rika stjäl från kulturskapare
Om en utfattig, svältande människa stjäl mat så bör man ha förståelse för det. Det handlar om överlevnad. Men att rika i-landsmänniskor med moral i upplösning stjäl andras musik och texter utan att ens skämmas är något man måste förundra sig över. Riktigt löjeväckande blir det när vänsterfolk, som annars talar sig varma för arbetets värde, hojtar att det är helt ok att sno andras arbete utan att betala för sig.
Att sedan skivbolagen inte kommer att behövas på sikt är en annan fråga av teknisk natur. De försöker desperat förnya myten om det magiska skivkontraktet, när de flesta skapare av musik egentligen kan ge ut sin musik själv mycket enkelt.
Grabbarna i Pirate Bays ledning döms till ett års fängelse och över 30 miljoner i skadestånd. Bra! Nu borde jag förstås komma med en lång utläggning om varför det är en bra dom. Men icke. Varför skulle det behövas egentligen? Principiellt finns det inget som skiljer denna typ av stöld från andra verksamheter som exempelvis inbrottstjuvar ägnar sig åt. Om inte folk förstår att det är stöld att stjäla musik, texter och film som människor jobbat med i flera månader och år - ja då är det illa ställt med tankeverksamheten och moralen i Sverige. Visserligen är det skivbolag och förlag som drar hem storkovan och har bäddat för den uppkomna situationen, men man kan inte bortse från artisternas/författarnas behov och möjligheter att få förtjäna sitt leverbröd.
Exempel på upphovsrättelsens (obetydliga?) betydelse för brödfödan
Att upphovsrätten är viktig för artister, trots att skivbolagen roffar åt sig det mesta visar följande exempel. Om vi leker med tanken att artisten får i genomsnitt 5% av skivförsäljningen, vilket är ganska sannolikt, och att skivan säljs i 100 000 ex och kostar i genomsnitt 150 kr, så får han ca 750 000 kr. Om skivan säljs i 20 000 ex blir inkomsten 150 000 kr. Det är alltså inga småsummor ens för en artist som säljer medelmåttigt.
OBS: NYTT! Jag fick lite inside information från en i skivbranschen som visar att jag kanske överbetonade skivförsäljningens betydelse för artister. I detta exempel får artisten/bandet ca 18% av distributionspriset som är ca 90 kr, vilket skulle bli ca 16 kr per skiva. Men då ska man väga in utgifter för skivstudio, resor, foton etc. Är man då flera bandmedlemmar så tjänar man i princip ingenting. En låtskrivare kan få några få kronor per tryckt skiva i royalties. Att ge ut en skiva verkar alltså kosta mer än det ger, trots skivkontrakt, enligt den information jag fick. Men villkoren verkar variera, vilket kanske kan förklara varför många artister ändå verkar vara måna om sin skivförsäljning. Den nya information jag fått ändrar inte min principiella inställning till fildelning av upphovsrättsskyddad musik, men rätt ska ändå vara rätt.
Stölddefinitionen beror inte på tekniken
Det är lika mycket stöld att med modern teknik kapa ett Internetkonto som att råna en bank.
Det är lika mycket stöld att stjäla musik genom fildelning som att stjäla en CD i en butik.
Tekniken är alltså inte avgörarande för om det ska kallas stöld.
Rika stjäl från kulturskapare
Om en utfattig, svältande människa stjäl mat så bör man ha förståelse för det. Det handlar om överlevnad. Men att rika i-landsmänniskor med moral i upplösning stjäl andras musik och texter utan att ens skämmas är något man måste förundra sig över. Riktigt löjeväckande blir det när vänsterfolk, som annars talar sig varma för arbetets värde, hojtar att det är helt ok att sno andras arbete utan att betala för sig.
Att sedan skivbolagen inte kommer att behövas på sikt är en annan fråga av teknisk natur. De försöker desperat förnya myten om det magiska skivkontraktet, när de flesta skapare av musik egentligen kan ge ut sin musik själv mycket enkelt.
23 februari 2009
Författarlexikonet Alex gav mig rätt
VD.n för författarlexikonet Alex ger mig nu rätt efter att ha jämfört min text med deras. Han skriver: Dina exempel är bestickande! Min åsikt är därför att vår artikel borde skrivas om, men innan det har gjorts är jag utan vidare beredd att gå med på ditt förslag, dvs. att ange din hemsida som källa.
Eftersom jag är generös så räcker det att de anger mig som källa. Om jag kan sprida kunskap om Sivar Ahlruds författarskap så gör jag gärna det. Därmed är den historien utagerad.
Eftersom jag är generös så räcker det att de anger mig som källa. Om jag kan sprida kunskap om Sivar Ahlruds författarskap så gör jag gärna det. Därmed är den historien utagerad.
21 februari 2009
Författarlexikonet Alex har i det närmaste plagierat text från min hemsida
Alex är ett Internetbaserat författarlexikon som många gymnasiebibliotek använder sig av. Även Mönsterås Bibliotek länkar till lexikonet som alla med lånekort kan använda.
Jag loggade in häromdagen för att läsa om min favoritförfattare Sivar Ahlrud som skrivit sviten om Tvillingetektiverna. Döm om min förvåning när jag kände igen mina egna formuleringar i texten. Jag har nämligen en hemsida om Sivar Ahlrud och Tvillingdetektiverna och skribenten hade emellanåt tagit min text rakt av eller nästan rakt av.
Jag är förvisso generös med mina texter. Alex hade gärna fått använda dem om de bett om lov och angett källa. Men nu snodde de mina texter och bytte bara ut något enstaka litet ord ibland. Det är oseriöst. När jag påtalade detta ville de inte ändra på något utan menade att det räckte att de länkade till min hemsida. Men det räcker inte. Folk kan ju tro att jag plagierat Alex. Jag vill att de anger mig som källa och gör en bearbetning av texten. Nedan kommer några exempel där jag jämför Alex text med min. Döm själva.
Alex
Böckerna om Tvillingdetektiverna hör till de mest lästa i Sverige under 1900-talet.
Min hemsida
Böckerna om tvillingdetektiverna är bland de mest lästa i Sverige under 1900-talet
Alex
De skapades av författarna Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud, som gick ihop om författarpseudonymen Sivar Ahlrud.
Min hemsida
Tvillingdetektiverna skapades av författarna Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud. Under pseudonymen Sivar Ahlrud är det de som har gett oss de flesta böckerna.
Alex
Till en början skrev de böckerna ihop, men senare var för sig - Sid Roland Rommerud givetvis de böcker som utspelar sig i Vindsele, Ivar Ahlstedt de som utspelar sig i Stockholm. Efter Ahlstedts död höll Rommerud själv i pennan fram till mitten av 70-talet.
Min hemsida
I början skrev de böckerna ihop, men senare skrev de var för sig. Efter Ivar Ahlstedts död 1967 höll Rommerud själv i pennan fram till mitten av 1970-talet.
Alex
Ytterligare en orsak till denna långseries framgång var de suggestiva bokomslagen, de mest klassiska skapade av Bertil Hegland och Ola Ericson.
Min hemsida
En bidragande orsak till framgångarna var onekligen också de suggestiva bokomslagen. De mest klassiska omslagen gjordes av Bertil Hegland och Ola Ericson.
Alex
Redan titlarna avslöjar att de är bundna till nya fenomen som påverkade folkhemmet vid den här tiden. De kan relateras till modern teknik eller någon sport- och fritidssysselsättning som var på modet då, något titlar som "TV-mysteriet" (1956), "Raket-mysteriet" (1954) eller "Ishockey-mysteriet" (1951) vittnar om.
Min hemsida
Titlarna avslöjar hur oerhört bundna de var till nya fenomen. Ofta kan de relateras till modern teknik eller någon sport- och fritidssysselsättning som var på modet, exempelvis Radiomysteriet, TV-mysteriet, Rymd-mysteriet, Raket-mysteriet, Fotbolls-mysteriet, Ishockey-mysteriet, Motorcykel-mysteriet, Bil-mysteriet, Speedway-mysteriet.
Alex
Böckerna var moderna också på så vis att här skildrades en stark och självständig kvinna, faster Hanna. Hon har aldrig gift om sig utan lever ett eget yrkesverksamt liv. Vid denna tid var hemmafrun självfallet idealet. Ändå är hon samtidigt traditionell eftersom hon sköter hushållet.
Min hemsida
Böckerna var också moderna i den meningen att där skildras en stark självständig kvinna - faster Hanna. Hon har inte gift om sig utan lever ett eget och yrkesverksamt liv. Detta i en tid där hemmafrun var idealet. Ändå är hon på ett sätt traditionell eftersom hon faktiskt sköter hushållet och är en kvinna i klassisk mening.
Jag loggade in häromdagen för att läsa om min favoritförfattare Sivar Ahlrud som skrivit sviten om Tvillingetektiverna. Döm om min förvåning när jag kände igen mina egna formuleringar i texten. Jag har nämligen en hemsida om Sivar Ahlrud och Tvillingdetektiverna och skribenten hade emellanåt tagit min text rakt av eller nästan rakt av.
Jag är förvisso generös med mina texter. Alex hade gärna fått använda dem om de bett om lov och angett källa. Men nu snodde de mina texter och bytte bara ut något enstaka litet ord ibland. Det är oseriöst. När jag påtalade detta ville de inte ändra på något utan menade att det räckte att de länkade till min hemsida. Men det räcker inte. Folk kan ju tro att jag plagierat Alex. Jag vill att de anger mig som källa och gör en bearbetning av texten. Nedan kommer några exempel där jag jämför Alex text med min. Döm själva.
Alex
Böckerna om Tvillingdetektiverna hör till de mest lästa i Sverige under 1900-talet.
Min hemsida
Böckerna om tvillingdetektiverna är bland de mest lästa i Sverige under 1900-talet
Alex
De skapades av författarna Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud, som gick ihop om författarpseudonymen Sivar Ahlrud.
Min hemsida
Tvillingdetektiverna skapades av författarna Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud. Under pseudonymen Sivar Ahlrud är det de som har gett oss de flesta böckerna.
Alex
Till en början skrev de böckerna ihop, men senare var för sig - Sid Roland Rommerud givetvis de böcker som utspelar sig i Vindsele, Ivar Ahlstedt de som utspelar sig i Stockholm. Efter Ahlstedts död höll Rommerud själv i pennan fram till mitten av 70-talet.
Min hemsida
I början skrev de böckerna ihop, men senare skrev de var för sig. Efter Ivar Ahlstedts död 1967 höll Rommerud själv i pennan fram till mitten av 1970-talet.
Alex
Ytterligare en orsak till denna långseries framgång var de suggestiva bokomslagen, de mest klassiska skapade av Bertil Hegland och Ola Ericson.
Min hemsida
En bidragande orsak till framgångarna var onekligen också de suggestiva bokomslagen. De mest klassiska omslagen gjordes av Bertil Hegland och Ola Ericson.
Alex
Redan titlarna avslöjar att de är bundna till nya fenomen som påverkade folkhemmet vid den här tiden. De kan relateras till modern teknik eller någon sport- och fritidssysselsättning som var på modet då, något titlar som "TV-mysteriet" (1956), "Raket-mysteriet" (1954) eller "Ishockey-mysteriet" (1951) vittnar om.
Min hemsida
Titlarna avslöjar hur oerhört bundna de var till nya fenomen. Ofta kan de relateras till modern teknik eller någon sport- och fritidssysselsättning som var på modet, exempelvis Radiomysteriet, TV-mysteriet, Rymd-mysteriet, Raket-mysteriet, Fotbolls-mysteriet, Ishockey-mysteriet, Motorcykel-mysteriet, Bil-mysteriet, Speedway-mysteriet.
Alex
Böckerna var moderna också på så vis att här skildrades en stark och självständig kvinna, faster Hanna. Hon har aldrig gift om sig utan lever ett eget yrkesverksamt liv. Vid denna tid var hemmafrun självfallet idealet. Ändå är hon samtidigt traditionell eftersom hon sköter hushållet.
Min hemsida
Böckerna var också moderna i den meningen att där skildras en stark självständig kvinna - faster Hanna. Hon har inte gift om sig utan lever ett eget och yrkesverksamt liv. Detta i en tid där hemmafrun var idealet. Ändå är hon på ett sätt traditionell eftersom hon faktiskt sköter hushållet och är en kvinna i klassisk mening.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
