Hur hinner du?

Hur hinner du med allt?

Frågan kommer ibland – hur hinner du med allt? Det frågeställaren åsyftar är hur jag har tid för både familj, arbete, debattartiklar, historiska artiklar, böcker, gå på fotboll, skriva referat, sköta hushållet etc.

Saker man får avstå
Sanningen är att jag ytterst sällan reflekterar över det. Det är en livsstil. Denna livsstil kan förstås analyseras om man så önskar. Det finns saker man får avstå för att hinna med allt – sovmorgnar, stor trädgård, krogliv och släktmiddagar.

Gråta när biblioteket är stängt

I grund och botten är det inget märkvärdigt. Det handlar bara om att försöka förvalta de pund man har råkat få så gott man kan. Att ständigt vara nyfiken. Att ha en kunskapstörst. Att vilja förkovra sig och dela med sig av det man funnit. Under mina studieår ställde jag aldrig frågan om jag verkligen var tvungen att läsa alla de där böckerna. Jag frågade om det fanns ytterligare någon bok som var relevant för ämnet. Och så handlar det om att jobba effektivt när man väl jobbar. Det handlar om att gråta när biblioteket har stängt.

Mycket studerande gör kroppen trött

Men att skriva och förkovra sig tar på krafterna. Predikaren i Gamla Testamentet hade insikt i detta när han skriver: ”Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.” Dessa ord är något att bita i för dom som bara tror att kroppsarbete gör en människa trött. Predikaren påstår att mycket studerande gör kroppen trött, och så är det. Det gäller att hitta sin vila. Jag har två vilor.

Två andningshål
Fotbollen är ett andningshål där jag kan koppla bort all världens djävulskap och allt som tynger en stund. Skönt att ha något där jag slipper stå för prestationen, annat än referaten då som ärligt talat skrivs på tok för snabbt. Men referat är spontan färskvara och då hinner man inte väga orden.

Kyrkan är min andra viloplats och på djupet den viktigaste. Tror man inte på Gud eller människans ofullkomlighet, så spelar det kanske ingen roll. Och givetvis kan man möta Gud i hemmet och naturen också. Men kyrkan som en plats där man både enskilt och tillsammans får del av Guds nåd är för mig något jag värdesätter. Syndernas förlåtelse, att bli botad eller få kraft att bära ett lidande är för mig inga floskler, utan en konkret verklighet. Och i kyrkan spelar social ställning, politisk tillhörighet eller etnicitet ingen roll. Inför Gud är vi alla lika och det är bra att bli påmind om det ibland.

Viktnedgångens logik
Det jag saknar är de långa promenaderna. Jag måste försöka skapa utrymme för dem. Jag har under många år försökt gå ner i vikt utan att lyckas. Och eftersom jag inte vill haka på någon extrem metod hit eller dit, så är det bara en enkel sak det handlar om – att förbränna mer än jag stoppar i mig, att äta mindre och röra mig mer. Det är bara att inse att det innebär ett lidande. Man måste försaka mycket gott. Jag har mött så många experter som får det att låta så fantastiskt härligt att gå ner i vikt. Du kan fortsätta äta gott, säger dom. Jo, om man med gott menar morötter doppade i spenatdipp eller ett för smaklökarna traumatiskt salladsberg upp till taket så är det säkert sant, men inte annars.

Hur som helst – just nu är jag så förbenad på min övervikt att chanserna att jag ska lyckas bli av med den har ökat drastiskt bara under den tid det tog att skriva dessa rader.

Så, nu hinner jag inte skriva mer idag. Jag måste fokusera på min övervikt.

Viktrapport vecka 39 - ingen brådska

En person i läsekretsen undrade hur det hade gått med mitt viktminskningsprojekt som jag drog igång vecka 31. Det var ett tag sedan jag redovisade viktkurvan, något som jag egentligen skulle ha gjort varje vecka. Dessvärre glömde jag en vecka och sedan tillstötte komplikationer i form av förkylning och datorkrasch. Men här kommer aktuell status. Jag är förvånad att kurvan överhuvudtaget går nedåt, med tanke på att jag inte har bytt livsstil. Det är det jag måste jobba mer med.

Viktrapport vecka 33 - långsamt nedåt

Gud skapade som bekant ingen brådska. Det har nu gått två veckor sedan jag påbörjade projekt viktminskning. Och nog minskar vikten, men lite för långsamt för att jag ska vara helt nöjd. Framför allt är det promenaderna som måste bli mer regelbundna. Idag blir det som sagt många inlägg. Ytterligare två nyskrivna finns under detta.


Viktminskningen fortsätter, men även denna vecka blev det bara 0,6 kilo.


Midjemåttet minskade även denna vecka med 2 cm.

Viktrapport vecka 32 – frukt har ersatt de fenomenalt goda kvällskakorna

Förra onsdagen påbörjade jag projekt viktnedgång. Tanken är att utan ”experthjälp” och utan diverse mer eller mindre extrema metoder minska min vikt. Metoden är enklast tänkbara – en viss justering av kosten, samt promenader. Första veckan kan nu summeras enligt följande:

Vikt
Startvikt v31: 114,8 kg.
V32: 114,2 kg.


Viktnedgången mellan vecka 31 och 32 syns här tydligt.

Midjemått
Startomkrets v 31: 121 cm.
V32: 119 cm.


Minskningen av midjemåttet från vecka 31 till 32.

Som synes har vikten gått nedåt, men bara 0,6 kg. Men eftersom jag har ätit en drottningpaj och lite gott på Ölandsresan och inte hunnit med så många promenader, så är jag nöjd. Jag är igång och snart sitter rutinerna för promenader bättre. Midjemåttet är jag mer nöjd med. 2 cm på en vecka tycker jag är helt ok. En förklaring kan vara att jag har ersatt kvällskakorna med frukt, en relativt jobbig åtgärd eftersom kakor är mycket godare än frukt.

"Han blev med tiden tämligen fet"

"Han blev med tiden tämligen fet"
”Han blev med tiden tämligen fet”, brukar det sägas om en av våra svenska kungar från 1600-talet, Gustav II Adolf. Samma omdöme kan dessvärre fällas även om en nutida undersåte. Från att ha varit ett benrangel i min ungdom har jag gått via lönnfet till tjock. Men nu får det vara definitivt slut på detta kroppsliga sönderfall.

Inga konstiga metoder
Ett par tidigare misslyckanden skall nu omvandlas till succé– och detta utan underliga metoder hit eller dit. Förändrade kostvanor och motion (nåja promenader) räcker gott och väl. Jag får alltid ont i fötter och ljumske av promenader, men det kan inte hjälpas. Här finns inga genvägar – viktminskning handlar om äcklig mat och värkande muskler (eller vad det nu är som gör ont).

Skammen och långsiktiga motivationsfaktorer
Nu tror jag i och för sig inte att bloggens läsare är särskilt intresserade av min vikt. Likväl kommer jag en gång i veckan att presentera vikt och midjemått. Offentlighetens onåd ska hjälpa mig. Jag vill inte stå där med skammen att ha misslyckats. Denna faktor skall inte underskattas även om den förstås kombineras med mer positiva och långsiktiga motivationsfaktorer som bättre hälsa och mer ork.

Så här kommer mina startpositioner. Om en vecka redovisar jag nästa mätning.

Vikt: 114,8 kg
Midjemått: 121 cm


Före.