12 maj 2017

Ny sidoberättelse i deckaren

En känslomässigt svajig vecka går mot slutet. Är tacksam att jag har en stabil botten. Har upptäckt att jag är en jävla nolla på att förmedla saker. Det funkar bara inte. Vad jag än skriver så finns det inte en människa som förstår, än mindre den som borde. Hur tydlig ska jag behöva bli utan att behöva säga som det är.

Skulle vilja prata med en person öga mot öga i lugn och ro. Tror aldrig vi når dit. Vi är inte såna som snackar. Kanske nån gång på Åshaga. Jag är rädd om nån slags vänskap, eller vad man nu vill kalla det, och värdesätter den så jävla mycket att jag inte vill riskera den med olika frågor och klargöranden.

Sällan har en fredag varit så välkommen. Ska bara sjunka ner i fåtöljen och göra ingenting. Kanske skriver lite möjligtvis. Har vävt in en ny delberättelse i min kommande deckare. Jag vill få med något vackert i den och tänker väva in den vackraste kärlekshistorien i världslitteraturen. Märkte att boken bara handlade om mord och småortselände. Nu blir det en vacker saga som löper bredvid. Älskar det.

Ikväll hockey och två glas vin och skriva. Hoppas tankarna har landat då.

Önskar er alla en trevlig helg! 




Inga kommentarer: