En demokratisk kultur

Ska demokratin överleva på sikt räcker det knappast med demokratiska institutioner och grundlagar, även om de är viktiga, inte minst när en demokrati är utsatt för press. Det behövs också en demokratisk kultur som genomsyrar de små gemenskaperna och föreningslivet. Det är där man kan lära sig demokrati i praktiken. Givetvis kan det finnas vissa yttre ramar för en föreningsdemokrati som definieras i stadgarna. En frikyrkoförsamling kan ju inte plötsligt besluta att den ska byta religion och en nykterhetsförening bör inte öppna krog med alkoholhaltiga drycker.

Så när jag har diskuterat toppstyrningen och repressaliekulturen i hembygdsföreningen så handlar det inte bara om mig och de andra som drabbats, även om det är illa nog. Det handlar djupast sett om hur man formar en demokratisk kultur. När en föreningsdemokrati är satt ur spel så är det stadgarna som man måste hålla fast vid och hänvisa till. De utgör nämligen ramarna för vad styrelsen får göra. Tyvärr är det ändå ofta svårt att i praktiken komma åt maktmissbruk. Alla håller varandra om ryggen och när nu medlemmarna inte får läsa protokollen längre så försvåras granskningen av hur styrelsen sköter sitt jobb. På så sätt kan man mörka beslut som drabbar enskilda medlemmar eller verksamheten.

Det är oerhört viktigt att veta att föreningen inte är detsamma som styrelsen. Jag har noterat att representanter för styrelsen i Mönsterås uttrycker sig på ett sätt som om dom tror det. "Vi ska ha tillbaka vår nyckel". Vem äger nyckeln? Ja, definitivt inte styrelsen specifikt. Det är föreningens nyckel, dvs även min.