Nattligt besök

Jaha. Ännu ett polisbesök. Börjar bli van. När jag låste upp dörren och ifrågasatte varför de var här så tog de tag i mig och släpade ut mig till polisbilen där jag med ett hårt armgrepp tryckes upp mot bilen. Kämpade emot så gott jag kunde men hade förstås ingen chans mot dessa Rambopajaser som tydligen hellre ger sig på föräldrar med barn inom autismspektrat än gängkriminella. När jag så småningom lyckades förklara att vi har ett barn med diverse diagnoser och bristande impulskontroll släppte de greppet. Den ena av poliserna såg ut att njuta av situationen med hat i blicken. Han var väl inte van vid att man sa ifrån. Ännu en förnedrande episod att lägga till allt som hänt de senaste 9 åren. Precis som om vi inte haft nog. Polisjävlar är väl ungefär det jag har att förmedla just nu. Nej, jag stöttar inte svenska polisen. Klåpare med fel prioriteringar. Hämnden blir ljuv en dag. Inte fysiskt, men som Strindbeg sa: "Vi ses i nästa bok!" Jag har full förståelse för min dotters anarkistiska inställning gentemot myndigheter, ja inte bara förståelse, utan mitt fulla stöd. Jag bad polisen anmäla mig för motstånd mot tjänsteman bara för att få lyfta frågan principiellt, men de ville inte. Jag var ju inte våldsam, utan principiell. De var inte vana vid intellektuellt motstånd. Bäst de vänjer sig. Har sedan länge övergett min pacifistiska hållning och ger de sig på mig en gång till så kanske jag klipper till först. Tar gärna det straffet. När det gäller myndigheter har jag lärt mig att bara en linje håller - hårt mot hårt. Som Ebba Grön sjunger: "Beväpna er". Dags att ordna ett fungerande självförsvar.