Jesus sade: Den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare.
Jag vill inte på något sätt underskatta kompetensens
betydelse för att kunna genomföra ett bra jobb, men en grundläggande
förutsättning är den inställning Jesus pratade om. Och ju högre upp man är i en
hierarki desto viktigare är det att alltid leva med denna insikt. Det är så man
skiljer usla ledare från bra. Usla ledare agerar som herremän, utövar makt och
vill driva igenom egna agendor. De som har avvikande meningar körs över eller
bestraffas. Den med tjänarperspektiv inser att han/hon har till uppgift att
betjäna folket – exempelvis genom att främja välstånd och rättvisa.
Den som står högst måste vara den ödmjukaste och mest
tjänstvillige. Att betjäna sin omgivning borde förstås vara varje kristens
grundinställning. Ja, hela samhället skulle må bra med en sådan attityd.
I det gamla svenska folkhemmet levde denna kristna
grundtanke kvar om än i sekulariserad form - tanken att politiker, tjänstemän
och arbetare i olika samhällssektioner betjänade varandra. Det fungerade
givetvis inte perfekt, men i ganska hög grad.
MaktutövningIdag ser det ofta annorlunda ut. Politikerns och tjänstemannens roll förvandlas så sakteliga mot en högre grad av maktutövning, självförverkligande, karriär, prestige och strävan att genomföra egna agendor, ofta i kombination med populistiska utspel som kortsiktigt kan generera fler väljare. Medborgarna har förvandlats från just medborgare som ska betjänas till väljare som skall lyfta fram dig till en maktposition.
De senaste årtiondenas kommersialisering och egofixering som
kommit att förpesta hela samhällsatmosfären har börjat osynliggöra den gamla
mentaliteten. Det är i detta sammanhang man också ska se på allmännyttans vilja
att kalla oss kunder istället för hyresgäster, trots att vi som
kommunmedborgare ytterst sett äger bostadsbolaget. Man styrs av marknadskrafter
istället för strävan att vi ska ha det så bra som möjligt. I den mån vi får det
bra styrs av om det gynnar ekonomin. Inget annat. Vi har inget egenvärde
längre.
I praktikenJag fick tidigt lära mig vikten av att betjäna min omgivning. Det säger jag utan att vara självgod. Jag lyckas sällan Man orkar inte alltid och det är lätt att man blir utnyttjad. Men jag har jobbat mycket ideellt eller underbetalt. Det sitter i ryggmärgen att man i mån av tid och ork använder sina krafter, sin begåvning etc för sin omgivning. Rent konkret så kan jag exemplifiera det med att jag skulle vantrivas med att sköta ett arkiv som allmänheten inte får ta del av. Likaså är det en omöjlig tanke att jag skulle forska utan att delge resultaten. Det man gör skall komma andra till del. Det betyder förstås inte att man inte känner en egen tillfredsställelse i det man gör.
En kristen utgångspunkt är att inte göra skillnad på
människor när man tjänar. Man försöker behandla alla lika oavsett åsikter, kön,
inkomst, samhällsställning eller etnicitet. För en kristen finns i det avseendet
inga gränser.
Profetrösterna har tystatUnder historien har den kristna församlingens profeter och ibland församlingen som kollektiv tagit ansvar och utmanat maktfullkomliga ledare eftersom de vet att maktmissbruk alltid leder till att utsatta grupper kommer i kläm. Ibland har kyrkan fått utmana sina egna ledare. Idag har mycket av den rösten tystnat och man har lämnat vägen öppen för sekulariserade vänsterkrafter. Det är djupt tragiskt att vänsterkrafterna har monopol på social rättvisa. Men de flesta kristna politiker har fastnat i andra politiska nätverk som tjänar mammon.
En kristen har ingen annan herre än Jesus, och det var det
de romerska kejsarna emellanåt hade så svårt att acceptera. De kristna var
egentligen relativt trogna samhällsmedborgare, men vägrade böja knä för
kejsaren. Kyrkan böjer inte knä för staten eller kommunen och överheten ska
inte lägga sig i kyrkans inre angelägenheter, så som man ofta har gjort och
ännu gör.
Det jag vill få fram är att tjänandet ändå görs i total
frihet. Paulus uttrycker det med orden: »Ty fastän jag är fri och oberoende
av alla, har jag dock gjort mig till allas tjänare.»
Eller för att
uttrycka det med Luthers paradoxala ord: En kristen är en fri herre över allting
och ingen underdånig. En kristen är allas tjänare och var man underdånig.
Det är hög tid att vi får en diskussion om de motiv som
driver politiker och tjänstemän i Sverige. Vill de utöva makt eller vill de
tjäna? Om vi hade haft fler politiker som ville betjäna istället för att utöva
makt, så hade vi inte haft så många människor som lever i utsatthet för att de
utan egen förskyllan är arbetslösa eller sjuka. Vi hade helt enkelt haft ett
mer rättvist och rättfärdigt samhälle. Sverige behöver fler politiker med
karaktär som är beredda att arbeta för och fatta beslut för de utsattas bästa.
Tjänarandan måste förstärkas på den egocentriska maktutövningens bekostnad.
