Centerns framgångar i Mönsterås . Förklaringsförsök

I politiskt hänseende torde Mönsterås vara mest känt för att Centern har en så dominerande ställning. Sedan 1985/1986 har partiet med sin ledare Roland Åkesson legat stadigt på närmare 50% i de kommunala valen. Detta trots att Mönsterås i det närmaste kan betraktas som en arbetarkommun där över 40% brukar rösta Socialdemokratiskt i riksdagsvalet. Låt vara att kommunen med sin omfattande landsbygd alltid har varit ett starkt centerfäste. Men hur skall vi förklara Centerns exceptionella framgångar?

Låt oss börja med att titta på varifrån man fått rösterna. Siffrorna avser valet 2006:
Centern: Riksdagsvalet: 12,3%. Kommunalvalet: 47,4%.
Socialdemokraterna: Riksdagsvalet: 46,2%. Kommunalvalet: 34,2%
Moderaterna: Riksdagsvalet: 17,3%. Kommunalvalet: 5,4%
Folkpartiet: Riksdagsvalet: 4,2%. Kommunalvalet:1,8%
Kristdemokraterna: Riksdagsvalet: 6,7%. Kommunalvalet: 4,1%
Vänstern: Riksdagsvalet: 5,2%. Kommunalvalet: 3,8%
Miljöpartiet: Riksdagsvalet: 2,8%. Kommunalvalet: 1,8%.

Det finns alltså för Centerns del en skillnad på 35% mellan riksdagsval och kommunalval. Kärnan av Centerväljare som alltid röstar på partiet tycks ligga på drygt 10%, vilket kan jämföras med kommunalvalsresultatet på 47%.

Vi kan av statistiken se att de flesta av de rösterna tas från Moderaterna och Socialdemokraterna. Att borgerliga byter parti är inte särskilt anmärkningsvärt, men att så många socialdemokrater gör det är mer dramatiskt. Vilka mer djupliggande orsaker finns det då bakom dessa siffror?

1. En förutsättning är att ganska många som av tradition röstar socialdemokratiskt är beredda att byta parti i kommunalvalet. Många socialdemokraterna är trogna sitt parti i alla lägen, med partiet har också ganska många pragmatiker som röstar på det som funkar.
2. Mönsterås funkar relativt väl. Kommunen har bra företagsklimat, välskött ekonomi och får ofta offentligt beröm. Solens fläckar – barn, skola och Oknö – betraktas uppenbarligen inte som tillräckligt svarta av tillräckligt många.
3.En otydlig oposition som mer präglas av samförståndsanda än av ideologiskt grundade visioner och alternativ.
4.Roland Åkesson som person. I valet fick Åkesson 1204 personröster. Personen närmast därefter fick 24 röster. Det säger en hel del. Roland är omvittnat kompetent, verkar ödmjuk och är lätt att nå. Några skandaler har han aldrig figurerat i. När han en gång hade kört för fort, förlorat körkortet och fick åka buss till jobbet, ja då snarare ökade hans popularitet. Roland är som folk är mest; kör lite för fort ibland. Personlighetens och individens roll i politiken skall inte underskattas.

Med dessa fyra förutsättningar och förklaringar torde vi i stora drag ha rett ut Centerns valresultat i Mönsterås. Debatten tystnar lätt i en sådan kommun, och det byggs strukturer som döljer det som borde lyftas fram i ljuset. Det finns också tendenser till arrogans. Det finns exempel på att ledamöter i barn- och utbildningsnämnden har fått direktiv om att inte gå till pressen om sakernas tillstånd eftersom det skulle påverka bilden av Mönsterås negativt. Men det är oerhört viktigt att ta på de kritiska glasögonen. Sund kritik leder till utveckling och problemlösning. Kritiker och obekväma sanningssägare är en stor tillgång för en kommun eller en arbetsplats.

Opositionen, särskilt Socialdemokraterna, bör förstås arbeta för att vinna tillbaka de socialdemokrater som röstar på Centern i kommunalvalet. Landsbygden är förstås redan förlorad. Jag är inte socialdemokrat, men jag tycker ändå att detta kan sägas. Dessutom måste partiet sikta på att lyfta fram en person som kan föra fram idéerna på ett tilltalande sätt. Annars återstår bara att vänta ut Roland Åkessons pensionering. Och det kan dröja.