På spaning efter det Mönsterås som flytt XV - Mönsterås marknad - uppror och slagsmål, ärtrör och stinkbomber

Äldre torgmarknad i Mönsterås. Bilden återfinns i "En bok om Mönsterås".

Höstmarknaden
(Vet ej om jag kan blogga imorgon, så jag bjuder på ett extra inlägg idag.)

På lördag är det dags för marknad i Mönsterås. Vårmarknaden är emellertid ett relativt nytt påfund som inte fanns i det gamla bondesamhället, då de stora marknaderna alltid inföll under sommaren och hösten. Den ”riktiga” marknaden, eller "marken" som det heter här, som de flesta Mönsteråsare relaterar till infaller numera alltid första lördagen i oktober.

Höstmarknaden inföll före 1795 i slutet av september. 1795 fastställdes 1 oktober som marknadsdag. Längre fram blev 9 oktober det normala, vilket i modern tid omvandlades till första lördagen i månaden.

Vid Mönsterås begynnelse under medeltiden utspelade sig marknaderna nere vid det försvunna Sjötorget (se kartan från 1726). Torget torde ha utgjort marknadsplats sedan åtminstone 1600-talet, även om Sjötorget var den viktigaste marknadsplatsen.
























I äldre tider hölls marknaderna vid Sjötorget mellan Storgatans marknadsbodar och Mönsteråsviken.

Slagsmål och uppror
Marknaderna har alltid varit präglade av slagsmål och figurerar ofta i domstolshandlingarna. Men det förekom också rena uppror när bönderna agerade mot de förordningar som statsmakten hade bestämt. År 1640 talas det exempelvis om ett uppror bland bönderna vid Mönsterås marknad pga Lilla tullen, en tull som infördes 1622 och som innebar att alla skulle betala för de varor som fördes in till marknadsplatsen. Fri handel på landet förbjöds och bönderna var förstås förlorare när de tvingades sälja på bestämda marknadsplatser mot tullavgift. Ytterligare ett exempel kan hämtas från 1642 då det trots förbud såldes öl och en stadsvakt överfölls.

Min barndoms marknad - ärtrör och stinkbomber

Under min barndom var Mönsterås marknad en av årets magiska dagar med samma klang som julafton och födelsedagen. Förväntningarna var enorma. Redan på fredag eftermiddag sattes de första stånden upp. Vi grabbar hade förberett oss i god tid genom att införskaffa en bra galge som kunde användas som rör för de i Torghallen inköpta ärtorna. Ärtrör var det givna vapnet under marknaden då ortens alla ungar samlades på samma plats och det alltid uppstod småtjafs och småkrig.

Så redan på fredagskvällen sprang vi runt och busade i halvmörkret. Hade man tur kunde man köpa stinkbomber under disk redan denna kväll. Annars fick det inköpet vänta till lördagen. Ryktet spred sig snabbt vilka försäljare som sålde svart under disk. Särskilt rädda för polisen behövde de inte vara på den tiden.

Lördagen var den stora marknadsdagen. Då kom mina kusiner från Ruda på besök. Under stoj och stim gick vi marknadsrundan varvid vi köpte något för de pengar vi sparat och fått; leksaker av dålig kvalitet förstås, men ack så roligt. Sockervadd eller popcorn ingick också i standardinköpen denna dag. Jag tyckte också om att ta några lotter och vann i regel fina priser som matspann eller en stor nalle. En gång hittade jag 50 kronor som fladdrade runt på marken och jag kan ännu känna lyckan när de vuxna runtikring sa att jag kunde ta pengarna.

Resten av dagen tillbringades med andra kompisar och ärtröret. Vissa hade lyxat till det med ärtpistol.

Nu för tiden har inga ungar ärtrör och marknaden har spridit sig till Storgatan. Utbudet är väl av ungefär samma art som under min barndom, men det känns dyrare och tråkigare. Höstmarknaden har dock bevarat mycket av sin karaktär av folkfest, även om jag personligen saknar både ärtrören och doften av stinkbomber. Men det är jag nog ganska ensam om. Finns det inga ungar som kan axla den fallna manteln?