Mönsterås sommarmarknad

Tog som vanligt en runda på sommarmarknaden. I år hade den flyttat upp från hamnen till Storgatan och Torget. Det handlade visst om vindar och elkostnad, men kanske blir det bäst så här ändå. Även för de permanenta handlarna.

Mobilskal verkade vara årets trend. Såg 6-7 knallar som i huvudsak sålde just detta.

Det var glest lite här och var. Men vädret var egentligen perfekt. Mulet, men inte regn.

Här såldes det korv och fläsk.

Träskor brukar vara en återkommande vara på marknader. Inget för mig dock. Jag fick nog på lågstadiet.

Här var det lite mer folk. Många som jag kände igen, men få som jag känner. Tack och lov mötte jag inte de sedvanliga hundarna i år. Annars brukar ju folk ha för vana att ta med sig sina stora bestar just på marknaden och just till trånga Storgatan.

Brända mandlar från Råsnäs i Timmernabben inhandlades. Perfektion.

Mönsterås marknad förr

Mönsterås marknad igen
Imorgon är det dags för Mönsterås marknad igen. Marknad har vi haft i Mönsterås sedan medeltiden, även om marknadsplatsens centrum då låg i området mellan hamnen och Storgatan. Torget som marknadsplats är sannolikt inte lika gammal, men kanske har man varit även där sedan 1600-talet. Marknaden har förstås ändrat karaktär under århundradena allt eftersom samhället har förändrats - från kreatur, hantverk och det som jorden gav till vad den är idag med leksaker, godis, kläder och allsköns mirakelmedel.

Jag har flera gånger skrivit om marknaderna när jag var barn, så jag ska väl inte upprepa mig för mycket. Men den känsla av förväntan som man hade är inte svår att erinra sig. Egentligen började marknaden redan på fredagskvällen då en del tidiga knallar slog upp sina stånd. När skymningen kom smög vi grabbar omkring och letade efter någon mindre nogräknad leksakshandlare som kunde tänkas sälja stinkbomber under disk. Ärtrören och ärtorna hade man redan klara. De hade tillverkats och inhandlats i god tid. Ibland fick man för sig att köpa även en ärtpistol, men de hade i regel dålig precision jämfört med ärtrören. På lördagen kom alltid mina kusiner från Ruda på besök. Och så gick man några varv i gångarna på torget. En och annan leksak kunde det bli och så några lotter. På söndagen var man tidigt uppe och letade småpengar och några ören till smågodis brukade det alltid bli.

Nedan visar jag några foton från äldre tiders marknader i Mönsterås. De flesta är från perioden 1890-tal till 1930-tal. Tyvärr är det ont om marknadsbilder från modern tid. Jag hinner dessvärre inte kommentera alla bilder.

Marknad i modern tid. Undar vem som hade kommit på stolleidén att sätta en orkester på El-Centers tak.

Lyckobrev till salu.

Kreatursmarknad hade man ibland vid skoltorget. I bakgrunden skymtar tingshuset, nuvarande bibliotekbyggnad.

1890-tal.

1890-tal.

Mönsterås marknad

Så har det då varit Mönsterås marken igen. Jag gick naturligtvis den vanliga rundan, men i år var det inte lika trångt som det brukar vara. Kanske hade Ölands skördefest lockat många. Nå, jag köpte mina brända mandlar och efter några nävar med lotter inköpta i ett dussin lottkurer så vann jag mitt Gevaliakaffe. Precis som vanligt. Roligare än den där duken jag vann förra året (frugan säger att det är en löpare, men inte duger den till schackspel inte). Och jag säger som jag brukar säga. Finns det ingen som vill återuppliva de gamla traditionerna med ärtrör och stinkbomber? Nästa år föreslår jag att vi som var med när det begav sig tar med oss var sitt ärtrör och några stinkbomber och ger marknaden lite liv igen. Jag tror inte handlarna säljer ärtrör under disk längre, men bryt itu en plastgalge. Ärtrör eller ärtpistol, ärtor från Torghallen/Algots eller Konsum och frågor om ärtrörsetik är förstås en hel vetenskap som jag kan få anledning att återkomma till. Det här håller hur som helst inte.


Ingen marknad utan den här korvhandlaren.


Nu för tiden sträcker sig marknaden även utmed hela Storgatan.


Leksaker av skiftande kvalitét. Jag skulle inte ha lagt allt för mycket av veckopengen här.


Här brukar det stå politiker och dela ut ballonger och godis. Inte i år. Kanske är de inte så givmilda nu när valet redan är över.


Munkar hör en marknad till. 8 kr styck skulle de ha i år. Tillverkningskostnaden för lite mjöl, socker, vatten och el kan inte krypa över en krona. Fin förtjänst där. Men goda är dom.


Några bord med träskor, sockor, motorolja och honung lockade mig att stanna till.


Tights, men inte för män.


Frugan köpte som vanligt 10 par strumpor som brukar hålla lagom till vårmarknaden.


På Torget är det numera bara två korridorer. När jag var barn var det tre och oerhört trångt.


Inte alls så mycket folk i år. Underligt då vädret var ganska bra. Månne Ölands skördefest hade lockat många.


Det lilla tivolit fanns på plats. Kasta bollar på burkar är ju en klassiker.


Magic World hade nog sett sina bästa dagar, men en och annan provade lyckan.


Dottern testade karusellen, men efter att ha tillbringat ett par dagar på Liseberg i somras så verkade den här attraktionen inte riktigt gå hem i år.


Den här klubban fick dottern att tina upp destu mer. Pappa blev dock inte så glad när han fick höra att den stelnade sockerklimpen kostade 60 kr!!! Men skadan var redan skedd. Tilläggas kan att en tjock korv med bröd kostade 40 kr. Relativt sanslöst det också.

Den franske löjtnanten stack kniven i handlare Grenmans bröst - Mönsterås marknad midsommar 1745

Forna dagars marknader
Forna dagars marknader kunde vara våldsamma. Kanske kan man i det avseendet närmast jämföra dem med våra dagars rockfestivaler – angenäm för de flesta, men med tragisk utgång för några få.

I gästgivarstugan
Året var 1745. Det var midsommartid i Mönsterås och årets stora sommarmarknad var precis över. Den självklara samlingsplatsen för dem som ännu inte begivit sig hemåt var gästgivarstugan, tillika krogen, som låg på Storgatan strax söder om kyrkan (ungefär vid Hvita Hästen). Stället, som sannolikt inbringade en hel del inkomster, ägdes på 1720-talet av befallningsman Collin. Därefter av en herr Callman och på 1760-talet av Daniel Moberg.

Nu var det söndagskväll och det hade alltså anhopats en del folk som dröjt kvar. Där fanns bland andra handlanden Zakarias Grenman från Vimmerby och den franskfödde löjtnanten Joseph Le Coq. Fransmannen var anställd som dans- och fäktmästare hos major Lilliehorn på Kråkerum.

Svin
De båda männen började snart munhuggas varvid Grenman kallade löjtnanten för ”katolik” och ”fransos”, tilläggandes att så kallade man i Sverige svinen. Löjtnanten svarade då att det ”svin funnes såväl i Sverige som i Frankrike”.

Kniven i bröstet
Grenman började då skryta att han kunde slå 24 sådana som fransmannen, varpå han övergick till handgripligheter. Fransmannen drog då sin kniv och stack Grenman i bröstet så illa att han avled några dagar senare.

Inför häradsrätten i Mönsterås
Efter knivdådet lyckades löjtnanten slå sig ut och fly från Mönsterås. Han greps dock i Kalmar och ställdes inför häradsrätten i Mönsterås där han dömdes till döden för dråp. Han verkar dock ha blivit benådad från dödsstraffet – en inte allt för ovanlig åtgärd, och i det här fallet inte helt obefogat.


Del av 1700-talskarta över Mönsterås. Gästgivargården låg på tomt 29 strax söder om kyrkan, ungefär där dagens Hvita hästen ligger.

Marknadsextra - regnet i Mönsterås

En hel del människor trotsade regnet och tog sig en runda på Mönsterås marknad. Men riktigt lika trångt som vanligt var det inte.

Höstmarknad i regn och utan kroppkakor
Så har då ännu en klassisk höstmarknad avverkats i Mönsterås. Av hävd brukar det vara en strålande höstdag i solsken. Men i år hade vädergudarna gaddat ihop sig. Regnet strilade ner så där lagom retfullt hela tiden. Och även om en och annan busunge försökte skapa lite marknadsstämning med sina smällare, så ville den där ultimata atmosfären inte infinna sig idag. Dimman i Lützen har fått sin like - regnet i Mönsterås. Och med risk för att bli lite tjatig så saknade jag ärtrören och stinkbomberna. Tyvärr serverades det mig veterligt inga kroppkakor i år, vilket ju är ett måste på ”marken”.

"Hemlagat" godis och mirakelmedel
Annars var väl det mesta sig likt – skräpleksaker, dansbandmusik, väskor och kläder av skiftande kvalitet, kostsamt "hemlagat" godis, lotter, korvar, mirakelmedel, chokladtoppar, Roland Åkesson…ja det vanliga. Själv köpte jag som vanligt brända mandlar och några lotter med kaffevinst. Frugan köpte strumpor. Dottern, som ansåg marknaden var nästan lika rolig som julafton, köpte en liten hund, en ballong och godis.

Strosa runt och observera
Det roligaste är dock att bara strosa runt lite och observera. På en marknad dyker ju människor av alla de slag upp. Kul att se hur olika vi är. Vissa envisas ju med att ta med sig sina små illbattiga ettriga hundar som går runt och nafsar folk i byxbenen. Men jag hade för dagen stövlar och kom undan med två minihål efter ett litet nafs. Den mest originella hunden var annars stor som en barnvagn.

Om någon vill läsa om marknadens historia så finns en artikel om det här.


Sigges korvbar - en klassiker nedåt kyrkparken. Jag gillar att Sigge kallar vagnen för en bar - barer brukar ju annars vara lokaler där i huvudsak drinkar serveras.


En annan slags korvhandlare. Västervikskorven är väldigt god.


Vissa trotsade regnet utan paraplyer.


Nere vid "proppen" var det ganska trångt i år också.


Leksaker fanns det gott om.

På ett ställe hittade jag nedanstående plansch. Helt suverän. Johan Ulveson är en av Sveriges mest underskattade skådisar/komiker. Han kommer till Parkskolan den 11 oktober kl 19.00.

Vårmarken i strålande solsken - en berättelse i bilder I

Stinkbombernas återkomst
Stinkbomberna är tillbaka. När jag och familjen gick en runda på Mönsterås vårmarken spred sig vid ett par tillfällen den omisskännliga odören och gav rysningar utefter ryggraden hos mig och alla andra marknadsnostalgiker. Jag efterlyste ju just detta i ett tidigare inlägg om marknadernas historia. Rundan bjöd även på en hel del annat och Mönsteråsbloggen hade givetvis med sig kameran. Resultatet redovisas i två inlägg. Här det första (klicka på bilderna för större format):


Det var trångt på Mönsterås vårmarken. Hitta min dotter och fru på bilden den som kan.


Vad vore en marknad utan en glad dansbandssångare med förinspelad musik.

Dottern valde en haj i år.

Även Mönsterås kommunalråd, Roland Åkesson, tog sig en marknadsrunda. Mönsteråsbloggen håller hårt på diskretionen, så jag nöjde mig med en bild snett bakifrån. Men ni hittar honom säkert.

En bra marknad har förstås ett litet livsfarligt tivoli. Här tar dottern en tur på karusellen.

Vårmarken i strålande solsken - en berättelse i bilder II

Fortsättning på bildcollaget:
























En gammal hederlig PV fanns med i veteranbilsutställningen.


En fin amerikanare.


Den kultförklarade "osthyveln", en Ford Anglia.


Den som tog sig en titt åt sidan fick se en strålande vacker Mönsteråsvik.


Det bjöds även på fin latinamerikansk musik.

På spaning efter det Mönsterås som flytt XV - Mönsterås marknad - uppror och slagsmål, ärtrör och stinkbomber

Äldre torgmarknad i Mönsterås. Bilden återfinns i "En bok om Mönsterås".

Höstmarknaden
(Vet ej om jag kan blogga imorgon, så jag bjuder på ett extra inlägg idag.)

På lördag är det dags för marknad i Mönsterås. Vårmarknaden är emellertid ett relativt nytt påfund som inte fanns i det gamla bondesamhället, då de stora marknaderna alltid inföll under sommaren och hösten. Den ”riktiga” marknaden, eller "marken" som det heter här, som de flesta Mönsteråsare relaterar till infaller numera alltid första lördagen i oktober.

Höstmarknaden inföll före 1795 i slutet av september. 1795 fastställdes 1 oktober som marknadsdag. Längre fram blev 9 oktober det normala, vilket i modern tid omvandlades till första lördagen i månaden.

Vid Mönsterås begynnelse under medeltiden utspelade sig marknaderna nere vid det försvunna Sjötorget (se kartan från 1726). Torget torde ha utgjort marknadsplats sedan åtminstone 1600-talet, även om Sjötorget var den viktigaste marknadsplatsen.
























I äldre tider hölls marknaderna vid Sjötorget mellan Storgatans marknadsbodar och Mönsteråsviken.

Slagsmål och uppror
Marknaderna har alltid varit präglade av slagsmål och figurerar ofta i domstolshandlingarna. Men det förekom också rena uppror när bönderna agerade mot de förordningar som statsmakten hade bestämt. År 1640 talas det exempelvis om ett uppror bland bönderna vid Mönsterås marknad pga Lilla tullen, en tull som infördes 1622 och som innebar att alla skulle betala för de varor som fördes in till marknadsplatsen. Fri handel på landet förbjöds och bönderna var förstås förlorare när de tvingades sälja på bestämda marknadsplatser mot tullavgift. Ytterligare ett exempel kan hämtas från 1642 då det trots förbud såldes öl och en stadsvakt överfölls.

Min barndoms marknad - ärtrör och stinkbomber

Under min barndom var Mönsterås marknad en av årets magiska dagar med samma klang som julafton och födelsedagen. Förväntningarna var enorma. Redan på fredag eftermiddag sattes de första stånden upp. Vi grabbar hade förberett oss i god tid genom att införskaffa en bra galge som kunde användas som rör för de i Torghallen inköpta ärtorna. Ärtrör var det givna vapnet under marknaden då ortens alla ungar samlades på samma plats och det alltid uppstod småtjafs och småkrig.

Så redan på fredagskvällen sprang vi runt och busade i halvmörkret. Hade man tur kunde man köpa stinkbomber under disk redan denna kväll. Annars fick det inköpet vänta till lördagen. Ryktet spred sig snabbt vilka försäljare som sålde svart under disk. Särskilt rädda för polisen behövde de inte vara på den tiden.

Lördagen var den stora marknadsdagen. Då kom mina kusiner från Ruda på besök. Under stoj och stim gick vi marknadsrundan varvid vi köpte något för de pengar vi sparat och fått; leksaker av dålig kvalitet förstås, men ack så roligt. Sockervadd eller popcorn ingick också i standardinköpen denna dag. Jag tyckte också om att ta några lotter och vann i regel fina priser som matspann eller en stor nalle. En gång hittade jag 50 kronor som fladdrade runt på marken och jag kan ännu känna lyckan när de vuxna runtikring sa att jag kunde ta pengarna.

Resten av dagen tillbringades med andra kompisar och ärtröret. Vissa hade lyxat till det med ärtpistol.

Nu för tiden har inga ungar ärtrör och marknaden har spridit sig till Storgatan. Utbudet är väl av ungefär samma art som under min barndom, men det känns dyrare och tråkigare. Höstmarknaden har dock bevarat mycket av sin karaktär av folkfest, även om jag personligen saknar både ärtrören och doften av stinkbomber. Men det är jag nog ganska ensam om. Finns det inga ungar som kan axla den fallna manteln?