Det ser inte bra ut! - enkätredovisning med fokus Sverigedemokraterna

Enkäterna
Det är dags att redovisa mina två senaste enkäter. Låt mig bara först få säga att de som röstat inte kan sägas utgöra ett representativt urval för Mönsterås befolkning. Dessutom upptäckte jag att man kunde rösta flera gånger, även om jag förstås inte vill tro att någon har missbrukat systemet. Naivt kanske.

Kommunalrådet bör träda tillbaka
En av frågorna löd: ”Tycker du att Roland Åkesson (C) bör träda tillbaka och släppa fram en annan kandidat till kommunalrådsposten inför valet 2010?” 25 röster har avlagts. 64% tyckte att han bör träda tillbaka. 24% ansåg inte det. 12% menade att partiet får avgöra det internt. Kanske kan man ana att det finns en viss vilja till förnyelse i Mönsterås.

Många Sverigedemokrater besöker Mönsteråsbloggen – varför?
Den andra frågan löd: ”Vilket parti skulle du rösta på i kommunvalet i Mönsterås om det var val idag?” 36 röster har avlagts och fördelat sig enligt följande:
M – 11%, Fp – 0%, KD – 5%, C – 5%, S – 11%, V – 11%, Mp – 5%, SD – 38%, Blankt – 11%.

Sverigedemokraterna fick alltså 38% av rösterna. Om vi utgår ifrån att ingen har röstat mer än en gång, så måste förstås resultatet förklaras. Jag tror nämligen inte att SD kan se fram emot 38% av rösterna i nästa val.

Jag tror inte heller att min blogg är särskilt attraktiv för just Sverigedemokrater. Jag företräder ju inte deras åsikter, utan har markerat gentemot partiets invandrarpolitik. Möjligtvis har vi ett visst utanförskap gemensamt. Nej, förklaringen tror jag är att SD är ganska duktiga på att använda Internet. Eftersom de sällan själva får framföra sina idéer i media, så har de utvecklat andra strategier som Internet. Nu spred sig väl ryktet om min omröstning bland Sverigedemokraterna på nätet.

Min syn på Sverigedemokraterna
Nå, jag tillhör inte dem som vill tiga ihjäl SD. Partiet ska granskas som alla andra partier, vilket jag också kommer att göra framöver. Idag vill jag bara i korthet ge min personliga syn.

SD säger sig stå för social rättvisa och värdekonservatism. Det låter ju ganska bra från min utgångspunkt. Och visst kan jag ställa upp på partiets linje i abort- och adoptionsfrågor. Ändå finns det ett par grundläggande och avgörande skillnader som jag i ärlighetens namn vill lyfta fram, idag kort, en annan gång lite djupare.

SD utgår från nationen – jag utgår från kristna värderingar
I SD´s politik är den svenska nationen viktig. I den mån de talar om det kristna kulturarvet så är det för att det gynnar nationen. I min värld är de kristna värderingarna basen och den kristna tron är som bekant universell. Nationalstaten har aldrig varit intressant för mig och är bara lite kul när det är idrott. Som smålänning är nationalstaten något som Gustav Vasa påtvingade oss, en symbol för religiöst tvång, förtryck och handelsmonopol. Nils Dacke och smålandsbönderna stod för lokalt självstyre, religiös frihet och frihandel.

SD ställer nationellt kulturarv mot mångkultur
SD vill värna om det nationella kulturarvet i motsättning till mångkulturen. För mig är det nationella kulturarvet i mycket en konstruktion som behövdes när regionerna skulle försvenskas. Däremot finns det flera lokala kulturer. Låt alla blommor blomma. Visserligen har vi svårt att hantera mångkulturen, men fördelarna överväger.

SD har en njugg invandrarpolitik – jag vill vara generös även om det kostar
SD tar fasta på de problem som ett mångkulturellt samhälle kan medföra när samhället misslyckas med integrationen. Detta är tveklöst SD´s stora profilfråga. Det blir nästan löjligt ibland. Jag fattar inte hur de orkar mala på med ändlösa artiklar om mörkhyade brottslingar.

Problemet kan väl ingen förneka – segregation och invandrare som är överrepresenterade i brottsstatistiken. Och om man utgår från ett snävt nationellt perspektiv så blir det förstås logiskt att begränsa invandringen. Men om man utgår från kristna värderingar så är det första och viktigaste att hjälpa människor i nöd. Detta oavsett de komplikationer som kan följa. Det ingår i den kristna värdegrundens väsen att vara generös och att osjälviskt hjälpa, istället för att egoistiskt värna om sitt eget. Där finns en avgörande avgrundsdjup skillnad mellan SD och mig som aldrig kommer överbryggas.

Passiva småpartier banar väg för SD
Men vi ska inte glömma att partiets framgångar i mångt och mycket beror på de etablerade partiernas misslyckanden och nonchalans gentemot medborgarna. I Mönsterås är de partier som borde kunna utmana SD väldigt passiva. Jag tänker särskilt på M, Fp och KD som sällan motionerar och tar debatter. Därför blir jag inte förvånad om SD kommer in i kommunfullmäktige i Mönsterås 2010. Och de partier som aldrig tog upp kampen ska heller inte beklaga sig.