Det väckte reaktioner
Häromdagen skrev jag om ett möte med en rasist, vilket genast satte igång debatten. Ett par kommentarer har jag inte kunnat släppa igenom pga att jag bedömt innehållet som juridiskt omöjligt att försvara. Det är ytterst sällan jag inte godkänner en kommentar. Så ämnet är laddat. Nå, någon påpekade att man kan vara svenskvän utan att vara rasist. Någon ifrågasatte om rasist var rätt ord. Jag ska förklara.
Det finns flera svinbruna riktningar
Det äger onekligen sin riktighet att ordet ”rasist” ibland har använts felaktigt. Men i det här fallet gjorde jag bedömningen att det fanns en genuin bakomliggande rasism i genetisk mening bakom de nedlåtande orden om muslimer som grupp. Annars finns det förstås ett flertal varianter av nedlåtande, obehagliga svinbruna åsikter och inställningar som jag tycker är i princip lika inhumana. Låt mig i korthet få nämna några som jag avskyr lika mycket.
Rasisten – delar in människosläktet i raser och kombinerar i regel detta synsätt med åsikten att den egna rasen är överlägsen andra vad gäller olika kvaliteter, samt att olika raser ej bör beblanda sig med varandra. Denna sort torde vara relativt ovanlig, men förekommer.
Den främlingsfientlige utan tanke – historiska undersökningar visar att många kulturer genom historien präglas av misstänksamhet eller i vissa fall fientlighet gentemot främlingar. Detta fenomen fanns redan i det gamla bysamhället, men riktades då mot resande eller mot konkurrenterna från grannbyn. Den här ofta ogenomtänkta inställningen är nog ganska vanlig, men djurisk och ovärdig.
Den främlingsfientlige fördomsfulle – är en variant av den främlingsfientlige, men anser sig ha fog och fakta för sin ståndpunkt. Här går man på alla skrönor som finns för att misskreditera invandrare.
Den invandrarfientlige – en variant av den främlingsfientlige och fördomsfulle som anser att invandrare är en belastning för samhället och som har genomtänkta resonemang utifrån kulturella, religiösa och ekonomiska aspekter. Blandar i regel skrönor med ensidiga fakta för att underbygga sin ståndpunkt. Här hittar vi en salig blandning av folk. Här återfinns kulturellt inskränkta "svenskvänner" som anser sig vilja bevara någon slags diffus svensk kultur, och som därför inte vill hjälpa människor i nöd. Precis som om det någonsin har funnits en homogen svensk kultur, annan än den som kungamakten har skapat. Sverige bestod egentligen av flera lokalt präglade kulturer och dialekter. En småländsk bonde hade förmodligen mer gemensamt med en polack än med en jämtlänning.
Här hittar vi också ekonomiska gnidiga gnälliga snåljåpar som anser att det inte ska få kosta något att hjälpa andra människor. Snacket om ekonomisk belastning etc har man ju hört till leda. Självklart måste det få kosta något att hjälpa. Dessa gnällspikar saknar hjärta och generositet. Bibeln kallar dem för onda.
Här hittar vi också dem som har upptäckt att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och som därför inte vill hjälpa människor.
Överhuvudtaget präglas invandrarfientliga av en slags inskränkt kulturell och ekonomisk egoism – ”du är dum och har fel åsikter, därför får du inte vara här”. Detta fenomen känner alla småbarnsföräldrar igen från sandlådan.
Alla dessa varianter är för mig likvärdiga. Att vara invandrarfientlig utifrån fakta och skrönor är för mig lika vedervärdigt som att vara rasist.
Att bevara generositeten och kärleken trots komplikationerna
Har då invandringen till Sverige inte orsakat några problem? Jo, visst har den det. Generositet har alltid ett pris som vissa inte är beredda att betala. Det finns en segregation i Sverige och invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Detta löser man inte i en handvändning, men är inte heller något olösligt. Det finns också vissa kulturella fenomen som hederskultur som inte kan accepteras. Men detta påverkar inte min inställning till invandrare som människor. Det påverkar inte min vilja att hjälpa. Problemen får lösas på andra sätt. Att trots vissa kulturella komplikationer bevara kärleken till sina medmänniskor borde vara en självklarhet för en svensk. Kanske är det detta som är det typiskt svenska som vi skall vara stolta över – att vi har bevarat freden i 200 år och därför har en generös inställning till människor som har lyckats fly från krig och förtryck. De som vill bevara Sverige och fly komplikationerna genom att stänga ute invandrare är svikare av Sverige. Så var det då sagt!
Även Jesus var en flykting. Emma och Lisa i fenomenalt samarbete i den här svenska folkvisan.
Till och med en vänsterradikal träffar ju rätt ibland.
Kom osökt att tänka på den här sången också.
Visar inlägg med etikett invandring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett invandring. Visa alla inlägg
6 september 2010
19 april 2010
Vållö - inavel eller invandring?
Inavel på en isolerad ö?
Under hela min uppväxt gick det rykten om att det var mycket inavel ute på Vållö under historisk tid. Förmodligen tänkte man sig att ön var relativt isolerad från omvärlden och att nära släktingar därför gifte sig med varandra.
Livskamraten hämtades ofta på fastlandet
De senaste dagarna har jag haft anledning att gå igenom husförhörslängderna för Vållö från 1780-talet fram till 1890-talet. Och en första preliminär slutsats är att Vållöborna inte alls präglas av någon anmärkningsvärd inavel, om ens någon alls. Möjligen kan man ana att sysslingar gifte sig vid något tillfälle, men det dominerande intrycket är att Vållöborna väldigt ofta gifte sig med människor från fastlandet. Någon kom från Ödängla, en annan från Skräckemåla, en tredje från Gränebo – alla byar i Mönsterås socken. Ibland hämtade man sin livskamrat från Fliseryds, Långemåla eller Misterhults socknar. Självklart gifte sig de olika Vållösläkterna även med varandra, men jag kan inte finna att de var släkt på nära håll.
Från Finland
Särskilt intressant är att anfäderna till Vållös två Lindströmsläkter båda invandrade från relativt avlägsna platser kring sekelskiftet 1800. Isak Lindström kom till Vållö vid 1790-talets början och anges vara född i Finland. Johan Lindström, sannolikt släkt på något sätt, kom till Vållö från Stockholm vid 1800-talets början. Troligen står även hans ursprung att finna i Finland.
Invandring
Min tes får alltså bli att Vållös befolkning inte alls präglas av inavel. Tvärtom valde man ofta en livskamrat från fastlandet. Ibland kan man rent av tala om långväga invandring. Jag ska snart göra en mer detaljerad undersökning och återkommer i frågan.
Under hela min uppväxt gick det rykten om att det var mycket inavel ute på Vållö under historisk tid. Förmodligen tänkte man sig att ön var relativt isolerad från omvärlden och att nära släktingar därför gifte sig med varandra.
Livskamraten hämtades ofta på fastlandet
De senaste dagarna har jag haft anledning att gå igenom husförhörslängderna för Vållö från 1780-talet fram till 1890-talet. Och en första preliminär slutsats är att Vållöborna inte alls präglas av någon anmärkningsvärd inavel, om ens någon alls. Möjligen kan man ana att sysslingar gifte sig vid något tillfälle, men det dominerande intrycket är att Vållöborna väldigt ofta gifte sig med människor från fastlandet. Någon kom från Ödängla, en annan från Skräckemåla, en tredje från Gränebo – alla byar i Mönsterås socken. Ibland hämtade man sin livskamrat från Fliseryds, Långemåla eller Misterhults socknar. Självklart gifte sig de olika Vållösläkterna även med varandra, men jag kan inte finna att de var släkt på nära håll.
Från Finland
Särskilt intressant är att anfäderna till Vållös två Lindströmsläkter båda invandrade från relativt avlägsna platser kring sekelskiftet 1800. Isak Lindström kom till Vållö vid 1790-talets början och anges vara född i Finland. Johan Lindström, sannolikt släkt på något sätt, kom till Vållö från Stockholm vid 1800-talets början. Troligen står även hans ursprung att finna i Finland.
Invandring
Min tes får alltså bli att Vållös befolkning inte alls präglas av inavel. Tvärtom valde man ofta en livskamrat från fastlandet. Ibland kan man rent av tala om långväga invandring. Jag ska snart göra en mer detaljerad undersökning och återkommer i frågan.
12 oktober 2009
Mina källor, silly season och invandrare
Någon skrev en kommentar angående mitt inlägg om silly season och framförde principiellt viktiga synpunkter som jag skall bemöta.
1. Personen frågade varifrån jag får informationen om fotbollsspelarna.
Svar: Jag avslöjar aldrig mina källor. Jag får min information från flera håll. Ibland är det ganska säker information, ibland inget annat än just rykten. I normala fall skriver jag inte om rykten, men just när det gäller silly season gör jag gladeligen ett undantag. Det ingår i eftersäsongsspelet där media spekulerar minst lika mycket. Lag och spelare brukar väl inte vara så överförtjusta i detta, men det är liksom en del av det roliga spelet att media och bloggare skall komma på vad som pågår. Jag rekommenderar att man tar det för vad det är. En lek. Sedan tror jag det är bra att spelare vänjer sig vid att det är så det funkar. För den som är intresserad av mer silly season rekommenderar jag någon av länets fotbollsbloggar, exempelvis Fotbollsbloggen. Dessutom spelas ju en del testmatcher med inbjudna spelare så här på hösten. Där kan man vara och spana, tex med kikare i kullen bakom IP ; ) (smile). GIF spelade ju mot Långemåla häromdagen, exempelvis. Jag syntes inte, men var förstås där.
2. Samma person tyckte att jag gick lite för långt med det jag skriver.
Svar: Jo, men man har aldrig säker täckning för det man skriver under silly season. Det ingår som jag skrev ovan i spelet. Jag är tacksam för åsikter, men om jag skulle ta in vad alla tycker så skulle inget bli skrivet. Jag brukar tänka som så att om någon tycker att jag går MYCKET för långt, så har jag förmodligen hittat en lagom nivå.
3. Personen efterlyser att jag skall skriva om invandrare som hon/han tycker tar hit all möjlig skit. Enligt personen säljs det piller och annat otäckt från ortens pizzerior.
Svar: Invandrarfrågan är oerhört komplex. Men det räcker ju med att se på Mönsterås GoIF så ser vi vad mycket fint invandrarna bidrar med. Att det sedan kan uppstå kulturkrockar och integrationsproblem är en helt annan sak. För egen del kan jag dock säga att i Mönsterås har jag aldrig haft några problem med invandrarungdomarna. De har alltid uppträtt väldigt artigt och belevat. Däremot har en del infödda svenskar vållat mig betydligt större bekymmer. Det kan säkert vara annorlunda i storstädernas förorter, men jag skriver om Mönsterås. Jag är själv gift med en invandrare från Finland. Skulle vara intressant att veta vilken skit hon har tagit hit. Vad gäller ortens pizzerior så är det en allvarlig anklagelse. Självklart följer jag upp den om jag får mer detaljer i ett vanligt mejl.
Tillägg 15/10: Jag kommer av flera skäl INTE att följa upp "pizzeriaspåret".
1. Personen frågade varifrån jag får informationen om fotbollsspelarna.
Svar: Jag avslöjar aldrig mina källor. Jag får min information från flera håll. Ibland är det ganska säker information, ibland inget annat än just rykten. I normala fall skriver jag inte om rykten, men just när det gäller silly season gör jag gladeligen ett undantag. Det ingår i eftersäsongsspelet där media spekulerar minst lika mycket. Lag och spelare brukar väl inte vara så överförtjusta i detta, men det är liksom en del av det roliga spelet att media och bloggare skall komma på vad som pågår. Jag rekommenderar att man tar det för vad det är. En lek. Sedan tror jag det är bra att spelare vänjer sig vid att det är så det funkar. För den som är intresserad av mer silly season rekommenderar jag någon av länets fotbollsbloggar, exempelvis Fotbollsbloggen. Dessutom spelas ju en del testmatcher med inbjudna spelare så här på hösten. Där kan man vara och spana, tex med kikare i kullen bakom IP ; ) (smile). GIF spelade ju mot Långemåla häromdagen, exempelvis. Jag syntes inte, men var förstås där.
2. Samma person tyckte att jag gick lite för långt med det jag skriver.
Svar: Jo, men man har aldrig säker täckning för det man skriver under silly season. Det ingår som jag skrev ovan i spelet. Jag är tacksam för åsikter, men om jag skulle ta in vad alla tycker så skulle inget bli skrivet. Jag brukar tänka som så att om någon tycker att jag går MYCKET för långt, så har jag förmodligen hittat en lagom nivå.
3. Personen efterlyser att jag skall skriva om invandrare som hon/han tycker tar hit all möjlig skit. Enligt personen säljs det piller och annat otäckt från ortens pizzerior.
Svar: Invandrarfrågan är oerhört komplex. Men det räcker ju med att se på Mönsterås GoIF så ser vi vad mycket fint invandrarna bidrar med. Att det sedan kan uppstå kulturkrockar och integrationsproblem är en helt annan sak. För egen del kan jag dock säga att i Mönsterås har jag aldrig haft några problem med invandrarungdomarna. De har alltid uppträtt väldigt artigt och belevat. Däremot har en del infödda svenskar vållat mig betydligt större bekymmer. Det kan säkert vara annorlunda i storstädernas förorter, men jag skriver om Mönsterås. Jag är själv gift med en invandrare från Finland. Skulle vara intressant att veta vilken skit hon har tagit hit. Vad gäller ortens pizzerior så är det en allvarlig anklagelse. Självklart följer jag upp den om jag får mer detaljer i ett vanligt mejl.
Tillägg 15/10: Jag kommer av flera skäl INTE att följa upp "pizzeriaspåret".
22 maj 2009
Det ser inte bra ut! - enkätredovisning med fokus Sverigedemokraterna
Enkäterna
Det är dags att redovisa mina två senaste enkäter. Låt mig bara först få säga att de som röstat inte kan sägas utgöra ett representativt urval för Mönsterås befolkning. Dessutom upptäckte jag att man kunde rösta flera gånger, även om jag förstås inte vill tro att någon har missbrukat systemet. Naivt kanske.
Kommunalrådet bör träda tillbaka
En av frågorna löd: ”Tycker du att Roland Åkesson (C) bör träda tillbaka och släppa fram en annan kandidat till kommunalrådsposten inför valet 2010?” 25 röster har avlagts. 64% tyckte att han bör träda tillbaka. 24% ansåg inte det. 12% menade att partiet får avgöra det internt. Kanske kan man ana att det finns en viss vilja till förnyelse i Mönsterås.
Många Sverigedemokrater besöker Mönsteråsbloggen – varför?
Den andra frågan löd: ”Vilket parti skulle du rösta på i kommunvalet i Mönsterås om det var val idag?” 36 röster har avlagts och fördelat sig enligt följande:
M – 11%, Fp – 0%, KD – 5%, C – 5%, S – 11%, V – 11%, Mp – 5%, SD – 38%, Blankt – 11%.
Sverigedemokraterna fick alltså 38% av rösterna. Om vi utgår ifrån att ingen har röstat mer än en gång, så måste förstås resultatet förklaras. Jag tror nämligen inte att SD kan se fram emot 38% av rösterna i nästa val.
Jag tror inte heller att min blogg är särskilt attraktiv för just Sverigedemokrater. Jag företräder ju inte deras åsikter, utan har markerat gentemot partiets invandrarpolitik. Möjligtvis har vi ett visst utanförskap gemensamt. Nej, förklaringen tror jag är att SD är ganska duktiga på att använda Internet. Eftersom de sällan själva får framföra sina idéer i media, så har de utvecklat andra strategier som Internet. Nu spred sig väl ryktet om min omröstning bland Sverigedemokraterna på nätet.
Min syn på Sverigedemokraterna
Nå, jag tillhör inte dem som vill tiga ihjäl SD. Partiet ska granskas som alla andra partier, vilket jag också kommer att göra framöver. Idag vill jag bara i korthet ge min personliga syn.
SD säger sig stå för social rättvisa och värdekonservatism. Det låter ju ganska bra från min utgångspunkt. Och visst kan jag ställa upp på partiets linje i abort- och adoptionsfrågor. Ändå finns det ett par grundläggande och avgörande skillnader som jag i ärlighetens namn vill lyfta fram, idag kort, en annan gång lite djupare.
SD utgår från nationen – jag utgår från kristna värderingar
I SD´s politik är den svenska nationen viktig. I den mån de talar om det kristna kulturarvet så är det för att det gynnar nationen. I min värld är de kristna värderingarna basen och den kristna tron är som bekant universell. Nationalstaten har aldrig varit intressant för mig och är bara lite kul när det är idrott. Som smålänning är nationalstaten något som Gustav Vasa påtvingade oss, en symbol för religiöst tvång, förtryck och handelsmonopol. Nils Dacke och smålandsbönderna stod för lokalt självstyre, religiös frihet och frihandel.
SD ställer nationellt kulturarv mot mångkultur
SD vill värna om det nationella kulturarvet i motsättning till mångkulturen. För mig är det nationella kulturarvet i mycket en konstruktion som behövdes när regionerna skulle försvenskas. Däremot finns det flera lokala kulturer. Låt alla blommor blomma. Visserligen har vi svårt att hantera mångkulturen, men fördelarna överväger.
SD har en njugg invandrarpolitik – jag vill vara generös även om det kostar
SD tar fasta på de problem som ett mångkulturellt samhälle kan medföra när samhället misslyckas med integrationen. Detta är tveklöst SD´s stora profilfråga. Det blir nästan löjligt ibland. Jag fattar inte hur de orkar mala på med ändlösa artiklar om mörkhyade brottslingar.
Problemet kan väl ingen förneka – segregation och invandrare som är överrepresenterade i brottsstatistiken. Och om man utgår från ett snävt nationellt perspektiv så blir det förstås logiskt att begränsa invandringen. Men om man utgår från kristna värderingar så är det första och viktigaste att hjälpa människor i nöd. Detta oavsett de komplikationer som kan följa. Det ingår i den kristna värdegrundens väsen att vara generös och att osjälviskt hjälpa, istället för att egoistiskt värna om sitt eget. Där finns en avgörande avgrundsdjup skillnad mellan SD och mig som aldrig kommer överbryggas.
Passiva småpartier banar väg för SD
Men vi ska inte glömma att partiets framgångar i mångt och mycket beror på de etablerade partiernas misslyckanden och nonchalans gentemot medborgarna. I Mönsterås är de partier som borde kunna utmana SD väldigt passiva. Jag tänker särskilt på M, Fp och KD som sällan motionerar och tar debatter. Därför blir jag inte förvånad om SD kommer in i kommunfullmäktige i Mönsterås 2010. Och de partier som aldrig tog upp kampen ska heller inte beklaga sig.
Det är dags att redovisa mina två senaste enkäter. Låt mig bara först få säga att de som röstat inte kan sägas utgöra ett representativt urval för Mönsterås befolkning. Dessutom upptäckte jag att man kunde rösta flera gånger, även om jag förstås inte vill tro att någon har missbrukat systemet. Naivt kanske.
Kommunalrådet bör träda tillbaka
En av frågorna löd: ”Tycker du att Roland Åkesson (C) bör träda tillbaka och släppa fram en annan kandidat till kommunalrådsposten inför valet 2010?” 25 röster har avlagts. 64% tyckte att han bör träda tillbaka. 24% ansåg inte det. 12% menade att partiet får avgöra det internt. Kanske kan man ana att det finns en viss vilja till förnyelse i Mönsterås.
Många Sverigedemokrater besöker Mönsteråsbloggen – varför?
Den andra frågan löd: ”Vilket parti skulle du rösta på i kommunvalet i Mönsterås om det var val idag?” 36 röster har avlagts och fördelat sig enligt följande:
M – 11%, Fp – 0%, KD – 5%, C – 5%, S – 11%, V – 11%, Mp – 5%, SD – 38%, Blankt – 11%.
Sverigedemokraterna fick alltså 38% av rösterna. Om vi utgår ifrån att ingen har röstat mer än en gång, så måste förstås resultatet förklaras. Jag tror nämligen inte att SD kan se fram emot 38% av rösterna i nästa val.
Jag tror inte heller att min blogg är särskilt attraktiv för just Sverigedemokrater. Jag företräder ju inte deras åsikter, utan har markerat gentemot partiets invandrarpolitik. Möjligtvis har vi ett visst utanförskap gemensamt. Nej, förklaringen tror jag är att SD är ganska duktiga på att använda Internet. Eftersom de sällan själva får framföra sina idéer i media, så har de utvecklat andra strategier som Internet. Nu spred sig väl ryktet om min omröstning bland Sverigedemokraterna på nätet.
Min syn på Sverigedemokraterna
Nå, jag tillhör inte dem som vill tiga ihjäl SD. Partiet ska granskas som alla andra partier, vilket jag också kommer att göra framöver. Idag vill jag bara i korthet ge min personliga syn.
SD säger sig stå för social rättvisa och värdekonservatism. Det låter ju ganska bra från min utgångspunkt. Och visst kan jag ställa upp på partiets linje i abort- och adoptionsfrågor. Ändå finns det ett par grundläggande och avgörande skillnader som jag i ärlighetens namn vill lyfta fram, idag kort, en annan gång lite djupare.
SD utgår från nationen – jag utgår från kristna värderingar
I SD´s politik är den svenska nationen viktig. I den mån de talar om det kristna kulturarvet så är det för att det gynnar nationen. I min värld är de kristna värderingarna basen och den kristna tron är som bekant universell. Nationalstaten har aldrig varit intressant för mig och är bara lite kul när det är idrott. Som smålänning är nationalstaten något som Gustav Vasa påtvingade oss, en symbol för religiöst tvång, förtryck och handelsmonopol. Nils Dacke och smålandsbönderna stod för lokalt självstyre, religiös frihet och frihandel.
SD ställer nationellt kulturarv mot mångkultur
SD vill värna om det nationella kulturarvet i motsättning till mångkulturen. För mig är det nationella kulturarvet i mycket en konstruktion som behövdes när regionerna skulle försvenskas. Däremot finns det flera lokala kulturer. Låt alla blommor blomma. Visserligen har vi svårt att hantera mångkulturen, men fördelarna överväger.
SD har en njugg invandrarpolitik – jag vill vara generös även om det kostar
SD tar fasta på de problem som ett mångkulturellt samhälle kan medföra när samhället misslyckas med integrationen. Detta är tveklöst SD´s stora profilfråga. Det blir nästan löjligt ibland. Jag fattar inte hur de orkar mala på med ändlösa artiklar om mörkhyade brottslingar.
Problemet kan väl ingen förneka – segregation och invandrare som är överrepresenterade i brottsstatistiken. Och om man utgår från ett snävt nationellt perspektiv så blir det förstås logiskt att begränsa invandringen. Men om man utgår från kristna värderingar så är det första och viktigaste att hjälpa människor i nöd. Detta oavsett de komplikationer som kan följa. Det ingår i den kristna värdegrundens väsen att vara generös och att osjälviskt hjälpa, istället för att egoistiskt värna om sitt eget. Där finns en avgörande avgrundsdjup skillnad mellan SD och mig som aldrig kommer överbryggas.
Passiva småpartier banar väg för SD
Men vi ska inte glömma att partiets framgångar i mångt och mycket beror på de etablerade partiernas misslyckanden och nonchalans gentemot medborgarna. I Mönsterås är de partier som borde kunna utmana SD väldigt passiva. Jag tänker särskilt på M, Fp och KD som sällan motionerar och tar debatter. Därför blir jag inte förvånad om SD kommer in i kommunfullmäktige i Mönsterås 2010. Och de partier som aldrig tog upp kampen ska heller inte beklaga sig.
9 november 2008
Folkhemsbegreppet, invandring mm
Kan man försvara folkhemsbegreppet nu när Sverigedemokraterna håller på att ta över ordet? Enligt min mening är det högst nödvändigt. Främlingsfientliga krafter försökte en gång i tiden få monopol på den svenska flaggan, och var nära att lyckas. Till slut blev det oerhört känsligt att ha en svensk flagga eller att offentligt visa kärlek till sin hembygd eller sitt land. Måtte det nu inte bli samma utveckling när det gäller folkhemsbegreppet.
Visserligen hade Socialdemokratin länge monopol på begreppet även om det hade sitt ursprung i konservativa och akademiska kretsar kring sekelskiftet 1900. Enligt min mening bör begreppet likaväl kunna användas av borgerligt sinnade eller ideologiskt fristående (som undertecknad).
Jag skall just nu inte ge någon historisk eller begreppsmässig fördjupning om folkhemsbegreppets betydelse, utan vill bara uppmuntra till att inte ge bort det till Sverigedemokraterna.För egen del menar jag att folkhemmet bör vara inkluderande. Alla människor oavsett klass, ras, kön eller etniskt ursprung bör ges möjligheter till ett gott liv (social gemenskap, ekonomisk trygghet, möjligheter att utforma sitt liv i enlighet med sina begåvningar, hög standard vad gäller miljö, sjukvård, brottsbekämpning etc. Det betyder inte att alla behöver ha lika mycket pengar eller tycka likadant). Där torde de flesta partier vara överens. Hur man bäst når dit är väl det som skiljer oss åt. Ja, nu blev det kanske lite väl politiskt korrekt här. Bäst att sluta i tid. Men för att knyta an till Mönsterås: Hur kan folkhemmet förverkligas i Mönsterås?
Någon frågade mig hur jag ser på invandringen till Sverige och det mångkulturella samhället. Ok, jag ska klargöra det en gång för alla. Det var säkert enklare förr när Sverige var kulturellt mer homogent, även om vi inte skall glömma att det fanns ganska stora skillnader även innan Sverige öppnade upp gränserna för en mer omfattande invandring. Men vem har sagt att det måste vara enkelt?! Att hjälpa människor i nöd som flyr från krig och elände är förstås viktigare än att bevara ett homogent och i en mening mer okomplicerad värld. "Ja, men invandringen kostar ju", säger någon. Ja, visst, och låt den kosta då. Varför skulle medmänsklighet inte få kosta något?Sedan kan man alltid diskutera den misslyckade integrationen. Så länge det problemet inte tas på allvar så kan det bli svårt att erbjuda nya svenskar det goda liv som jag har som ideal och som jag önskar att alla i Sverige kunde få ta del av. Folkhemmet har inte raserat pga invandringen, utan på att allt fler svenskar förvägras det goda liv som fanns som ideal i folkhemmet, och där spelar andra faktorer, särskilt den historielösa, marknadsinriktade vinstmentaliteten större roll.
Jag tycker visserligen inte om allt prat om utanförskap som präglar dagens politiska debatt. Genom att pådyvla människor etiketten utanförskap bara för att de är sjuka eller arbetslösa, så skapar man en känsla av utanförskap som människorna kanske inte upplevde innan någon politiker yttrade ordet. Jag känner ingen som skulle definiera sig som utanför bara för att den människan är sjuk eller arbetslös. Samhällsgemenskapen tillhör även dem. Men det är ett faktum att alla inte har tillgång till ett gott liv. Det är ledsamt.
Visserligen hade Socialdemokratin länge monopol på begreppet även om det hade sitt ursprung i konservativa och akademiska kretsar kring sekelskiftet 1900. Enligt min mening bör begreppet likaväl kunna användas av borgerligt sinnade eller ideologiskt fristående (som undertecknad).
Jag skall just nu inte ge någon historisk eller begreppsmässig fördjupning om folkhemsbegreppets betydelse, utan vill bara uppmuntra till att inte ge bort det till Sverigedemokraterna.För egen del menar jag att folkhemmet bör vara inkluderande. Alla människor oavsett klass, ras, kön eller etniskt ursprung bör ges möjligheter till ett gott liv (social gemenskap, ekonomisk trygghet, möjligheter att utforma sitt liv i enlighet med sina begåvningar, hög standard vad gäller miljö, sjukvård, brottsbekämpning etc. Det betyder inte att alla behöver ha lika mycket pengar eller tycka likadant). Där torde de flesta partier vara överens. Hur man bäst når dit är väl det som skiljer oss åt. Ja, nu blev det kanske lite väl politiskt korrekt här. Bäst att sluta i tid. Men för att knyta an till Mönsterås: Hur kan folkhemmet förverkligas i Mönsterås?
Någon frågade mig hur jag ser på invandringen till Sverige och det mångkulturella samhället. Ok, jag ska klargöra det en gång för alla. Det var säkert enklare förr när Sverige var kulturellt mer homogent, även om vi inte skall glömma att det fanns ganska stora skillnader även innan Sverige öppnade upp gränserna för en mer omfattande invandring. Men vem har sagt att det måste vara enkelt?! Att hjälpa människor i nöd som flyr från krig och elände är förstås viktigare än att bevara ett homogent och i en mening mer okomplicerad värld. "Ja, men invandringen kostar ju", säger någon. Ja, visst, och låt den kosta då. Varför skulle medmänsklighet inte få kosta något?Sedan kan man alltid diskutera den misslyckade integrationen. Så länge det problemet inte tas på allvar så kan det bli svårt att erbjuda nya svenskar det goda liv som jag har som ideal och som jag önskar att alla i Sverige kunde få ta del av. Folkhemmet har inte raserat pga invandringen, utan på att allt fler svenskar förvägras det goda liv som fanns som ideal i folkhemmet, och där spelar andra faktorer, särskilt den historielösa, marknadsinriktade vinstmentaliteten större roll.
Jag tycker visserligen inte om allt prat om utanförskap som präglar dagens politiska debatt. Genom att pådyvla människor etiketten utanförskap bara för att de är sjuka eller arbetslösa, så skapar man en känsla av utanförskap som människorna kanske inte upplevde innan någon politiker yttrade ordet. Jag känner ingen som skulle definiera sig som utanför bara för att den människan är sjuk eller arbetslös. Samhällsgemenskapen tillhör även dem. Men det är ett faktum att alla inte har tillgång till ett gott liv. Det är ledsamt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
