17 juni 2009

Ett dygn som politiker - sedan kom första mobbningskommentaren

Första mobbingskommentaren
Jaha, jag hann bara vara politiker i ett dygn innan första mobbningskommentaren kom. Inte ens en smekmånad fick jag. Jag kommer inte att kommentera anonyma personangrepp framöver, men vill ändå ge ett första och sista exempel på hur det anonyma föraktet kan låta på Internet.

Jag är väl förberedd på hatet
Jag är fullständigt medveten om att jag inte är omtyckt i vissa kretsar i Mönsterås, särskilt inte sedan jag tog upp frågan om kommunens slarv vid anställning av sexdömd skolpersonal, och att det därför kommer att dyka upp en och annan som av rent personliga skäl kommer att motarbeta det nya partiet. Vidare är det förstås så att man inte offentligt ifrågasätter politiska beslut eller utmanar de korrupta delarna av Mönsterås ostraffat. Jag hade aldrig gett mig in i lokalpolitiken om jag inte hade varit förberedd på detta. Jag har förr haft lätt att haka på personangrepp och bemöta dem. Men innan jag lanserade det nya partiet hade jag redan tänkt igenom en strategi. Så efter detta exempel kommer jag endast att diskutera sakfrågor med människor som skriver sina namn.

Kommentaren
Så här skrev en anonym person om mig som kommentar på Barometern/OT´s nätupplaga:

Eftersom Barometern/OT tog bort mobbarkommentaren efter ett dygn, så tog jag också bort den från min blogg. Resten av blogginlägget blir därför en aning obegripligt.

Hur kommenterar man sådant? Jag skulle kunna ta upp det ena påståendet efter det andra och sänka det i havets djup. Jag skulle kunna göra mig lustig över inläggets bristande logik och stringens. Men vad skulle det tjäna till? Min enda fråga är: var finns kritiken av partiets politik? Mer än så orkar jag inte skriva. Suck, jag känner så väl igen tonläget från debatten om sexdömda skolanställda, och jag är ganska så säker på att kommentaren har sitt ursprung där.

Tillägg 18/6: Barometern/OT har idag tagit bort kommentaren. Den uppfyllde uppenbarligen inte tidningens krav på saklighet, sanning och relevans.

Tacksam för all uppmuntran
Hur som helst. När jag har kritiserat politiker och politiska beslut i Mönsterås har jag försökt att göra det sakligt, väl medveten om att politiker får utstå mycket anonymt förakt. Därför var jag också förberedd för egen del. Kanske var det naivt av mig att tro att det skulle dröja mer än ett dygn innan första mobbningsattacken kom. Desto mer tacksam och glad är jag för alla som under dagen har hört av sig med uppmuntran. Till och med när jag var på apoteket kom det fram människor och tackade mig för initiativet.

5 kommentarer:

Björn Olsson sa...

Hej Jonny
Om möjligt, bry dig inte om anonyma kommentarer. Jag tycker att du genom året hållit en väldigt bra balans i din blogg , utan att för den skull bli för slätstruken. Fortsätt komma med dina väl underbyggda åsikter. Jag tycker kanske inte slltid som du, men min uppfattning är att du besitter en väldigt hög moral, vilket jag saknar hos många aktiva politiker i dag.
Faktumet att du är kristen är bara positivt i mina ögon.

tomasrj sa...

Anonymiteten är fantastiskt bra när man gör uppror mot makten men kanske riskerar repressalier. Exempelvis anställda som avslöjar oegentligheter på en arbetsplats.

I det här fallet är den anonyma en typisk mobbare som gömmer sig bakom tekniken och slungar ur sig elakheter.

Det är ingen rättighet att kommentera på en blogg. Därför kan du med gott samvete ta bort kommentaren - den är inte relevant och bryter mot god ton.

Jonny sa...

Björn: Tack! Det här var första och sista exemplet.

Tomas: Absolut. Anonymiteten har sin rätta plats den också. Men som du är inne på, att använda anonymitet för att mobba är att missbruka den. Kommentaren gjordes på Barometern/OT´s nätupplaga, så jag kan inte påverka det.

Bert sa...

Anonymitet har Tomas Jonsson bred och för honom nöjsam erfarenhet av från sin blogg, från Vänster Partiet i Mömsterås hemsida och från Figeholmsposten.

Anonymitet är feghet!

Jonny sa...

Förtydligande angående anonymitet: Jag tycker anonymitet kan vara berättigat när man avslöjar oegentligheter på en arbetsplats eller i diktaturer. Däremot har jag svårt för demonstranter som i Sverige gömmer sina ansikten bakom svarta halsdukar odyl.