Det finns ingen objektiv historieskrivning

Leopold von Ranke. Hans källkritiska principer kan man följa, men i övrigt är han idag något förlegad.

Barometern/OT och Ranke

Barometern/OT´s ledarskribent, Andreas Wejderstam, har åsikter om hur historia skall skrivas. Tyvärr håller han fast vid 1800-talets ideal från Leopold von Ranke om att historikern objektivt skall reda ut vad som verkligen hänt, utan att värdera historien, utan att jämföra med nutiden, utan att se mot framtiden.

Ranke är förlegad
Även om Ranke har betytt mycket för källkritikens utveckling, så är det förhållningssättet minst sagt förlegat sedan minst 50 år och av de flesta betraktat som oärligt. Det har nämligen aldrig funnits någon objektiv historieskrivning.

Olika glasögon leder till olika bedömningar
Alla människor har en verklighetsuppfattning som filtrerar sanningen. Vi har olika glasögon. Detta märks tydligt redan i ämnesvalet – det är förstås värderingar som avgör om man skriver om kungar, folkgrupper, politik, ekonomi, byar eller nationer. Det märks även i hur man bedömer epoker och personer. Gustav Vasa betraktades länge i den nationalistiska patriotiska historieskrivningen som en ädel landsfader. Lars-Olof Larsson däremot betraktar honom som en tyrann utifrån sina humanistiska kristna värderingar.

Ett annat exempel är värderingen av den svenska stormaktstiden. Förr var den något som historiker skrev om med stolthet. Idag skäms de snarast för den epoken.

Att öppet redovisa
Nej, ingen är objektiv. Då är det bättre att öppet redovisa sina värderingar och sina perspektivval. Mångfalden av perspektiv och debatterna gör historia mer levande och spännande än den torra tråkiga superobjektiva variant som Ranke och Wejderstam förespråkar.

Kritisk historieskrivning utmanar och väcker till eftertanke
Lars-Olof Larssons omvärdering av Gustav Vasa i boken Gustav Vasa – landsfader eller tyrann? hade aldrig blivit skriven om han skulle ha följt Rankes ideal. Ja, merparten av all kritisk historieskrivning efter 1960 hade varit ogjord. Hela den gamla Växjöskolan med fokus på landsbygdens människor och lokal demokrati hade varit betydligt blekare. Och bara tanken på att en historiker skulle förhålla sig objektiv till nazistiska och kommunistiska förtryckarregimer genom historien är ju absurd. I själva verket spelade kritiska historiker en ganska stor roll i det gamla Sovjetunionen i kampen för frihet. Bra historia är inte objektiv i första hand. Den sätter in samtiden i ett sammanhang och väcker till eftertanke.

Nej, modern historieskrivning har ofta en civilisationskritisk udd och är en självklar del av samhällsdebatten. Den dynamiken vill inte jag förlora i alla fall.

Läs gärna en artikel som jag skrev ihop med Kenneth Strömberg för några år sedan och fortfarande står för till 100%.