Journalistikens uppgifter och mediakrisen

Medias kris?
Medias kris, medias kommersialisering, medias förflackning. Alla som är intresserade av journalistik har hört om detta. Men hur är det egentligen? Är det bara populistiska fraser, påståenden utan verklighetsförankring? Något som blivit en sanning enbart på grund av att det upprepas? Det finns journalister som inte alls känner igen sig i krisbeskrivningen. För kunna avgöra om det finns en kris måste man förstås ha en uppfattning om vad media skall göra. Jag ska idag, så fokuserat jag kan, framföra min syn på journalistikens uppgift, beskriva läget, samt redovisa de hinder som kan finnas för bra journalistik. Jag hoppas du vill ta dig tid att läsa min text, även om den är ganska lång.

Journalistikens uppgifter
I denna fråga ansluter jag mig till den amerikanska traditionen där media förväntas granska makten och avslöja maktmissbruk. Detta till skillnad från den engelska där man mer värdesätter en bra historia, eller den tyska där journalisten ibland förväntas förmedla en världsuppfattning.

1. Granska makten
Journalistikens främsta uppgift är att granska makten, dvs de människor, myndigheter, institutioner och företag som är bärare av makt. Uppdraget gäller inte bara den politiska makten, utan även ekonomiska, sociala och kulturella eliter. Dessa olika eliter tenderar att nästa in sig med varandra och förstärka varandras makt.

Med mycket makt följer mycket ansvar. Makten skall användas för att betjäna medborgarna på bästa sätt. Men historien visar att makt ofta korrumperar. Granskningen motverkar korruption och är till för att bevaka medborgarnas intressen, även om journalistiken inte är medborgarnas slav.

2. Lyfta fram den lilla människan
En annan parallell och lika viktig uppgift som sammanhänger med den första, är att lyfta fram de människor som drabbas av de samhällsstrukturer som eliterna upprätthåller, människor som i vardagslivet har drabbats av makteliternas maktmissbruk eller misslyckanden. Artiklar om samhällets förlorare är därför särskilt viktiga för att belysa maktens avigsidor och ge den lilla människan en chans att komma till tals.

3. Ge fördjupning och perspektiv
En tredje central uppgift är att ge sammanhang och perspektiv på samhällsutvecklingen. Det kräver fördjupning och insikter i historia, politik, ekonomi, miljö etc.

Detta är som jag ser det medias tre främsta uppgifter. Om det fungerar är det inget som hindrar att media också skriver om evenemang, försvunna och återfunna katter, tanter som odlar pelargonier, pipsamlare eller tvååringar som kan alfabetet baklänges.

Finns det en mediakris?
Finns det då en mediakris? Ja, om de tre grunduppgifterna inte verkställs tillfredsställande. Det finns ingen anledning att betvivla att de flesta journalister vill göra sitt jobb – granska makten, lyfta fram den vanliga människan och ge sammanhang, perspektiv och fördjupning. Jag vill gärna visa respekt för journalistens yrkesheder.

Granskas makten eller är man en kanal för makten?
Och givetvis är det så att de flesta tidningar har allt detta i högre eller mindre grad. Men enligt min mening finns det ändå en tydlig tendens att makten, i den mån den granskas, granskas utifrån sensationsvärdet och inte utifrån medborgarnas intressen. Ibland blir media till och med omedvetet ett språkrör för makten. I Mönsterås har kommunledningen varit väldigt duktig på att förmedla en version av det välskötta Mönsterås med nöjda invånare. Lokalpressen förmedlar i regel denna bild helt okritiskt genom att tillsammans med ett nöjt kommunalråd redovisa den årliga undersökningen som kommunen beställt från något institut. Jag har dock själv märkt att samtal med människor, samt val av annan statistik ofta ger en helt annan bild av Mönsterås.

Lyfter media fram den lilla människan?
Något bättre är media när det gäller att lyfta fram människor och grupper som drabbats av eliternas beslut, även om urvalet känns ganska slumpmässigt och förutsägbart. Finns det inga andra drabbade än dem som själva orkar ta kontakt med tidningen? Inga andra förlorare än dem som fastnat i Försäkringskassans byråkrati? Media skriver mest om drabbade som det är politiskt korrekt att skriva om. Vissa grupper får aldrig vara med i media.

Jag skulle exempelvis vilja läsa om vilka som är förlorare i det så välskötta Mönsterås kommun. Jag minns när jag i en artikel förra året lyfte fram Fliseryds invånare som de stora förlorarna efter kommunsammanslagningen 1974. Kommunledningen fick panik och Fliserydsborna blev tacksamt chockade över att någon ville skriva om dem. Hade ingen gjort det på 35 år?

Fördjupningar eller fragment utan sammanhang?
Och för det tredje är det ytterst sällan man i lokalpressen får ta del av fördjupningar som sätter in dagsaktuella händelser i ett historiskt eller annat relevant perspektiv. Det mesta är snuttifierat och fragmenterat. När jag praktiserade på Mönsteråsredaktionen och försökte sätta in händelser i ett historiskt perspektiv, hände det att jag fick kritik från chefer för att jag skrev för långt. Jag fick ett tydligt intryck av att tidningsledningen i första hand ville ha lättsamma trevliga artiklar som inte krävde något av läsarna.

Tomas Jonsson undrade häromdagen på sin blogg var den granskande journalistiken fanns och konstaterade att tidningarna allt mer liknade ”utskick med kungörelser”. Som jag har visat finns det ingen anledning att säga emot honom. Hur har det då kunnat bli så här?

Hinder för bra journalistik – dålig ekonomi är roten till det onda

Ekonomin påverkar journalistiken
Roten till det onda är att media i allt högre grad har blivit kommersialiserad, vilket ställer till stor skada när ekonomin är dålig och påverkar journalistiken negativt. Så är det bara. En ekonomi under press leder till behov av att hålla sig väl med annonsörer och prenumeranter. Vissa av annonsörerna ingår i de eliter som tidningen är satt till att granska. Och prenumeranterna, vars intressen man borde tillvarata genom kritisk journalistik, underskattas och serveras allt oftare populistiska lättsamma solskenshistorier eller sensationella gråthistorier. För att nu spetsa till det något.

Jag skrev en gång i ett sammanhang att lokalredaktioner hade fått direktiv om att skriva lättsamt och positivt om bygden eftersom läsekretsen ville ha positiva nyheter. Det fanns journalister som reagerade på mitt påstående och som inte alls kände igen sig i min beskrivning. Likväl är det min erfarenhet från min korta tid på Barometern/OT. Direktiv var kanske inte det bästa ordvalet, men jag uppfattade det tveklöst som så att tidningsledningen på olika sätt önskade en mer positiv lättsam journalistik i jakten på prenumeranter.

Min poäng är att när tidningsledningen blir allt för fokuserad på ekonomin så kommer journalistiken i kläm. Det verkar inte som om krafterna räcker till att både rädda ekonomin och att utveckla kvalitetsjournalistik.

Tidsbrist
Ekonomiska besparingar leder också ofta till för lite personal på lokalredaktionerna, vilket i sin tur skapar tidsbrist, vilket ofta omöjliggör tidskrävande fördjupningar, uppsökande arbete och djupdykningar i kommunala protokoll.

Under press
Så även om många journalister kanske inte håller med mig, så menar jag att en journalist på en lokalredaktion är utsatt för hård press; press från chefer (utifrån den ekonomiska situationen), press utifrån sina egna ideal om hur journalistik bör bedrivas, press från lokala makthavare och press från läsekretsen.

Svår balansgång i lokalsamhället
Lokalsamhällets speciella villkor medverkar också till att journalisten har en svår balansgång att gå, vilket lätt kan leda till viss försiktighet. Å ena sidan skall du ha lokalbefolkningens förtroende. Å andra sidan skall du kunna skriva kritiskt om bygden och i synnerhet makthavare. På en liten ort finns det inte alltid en klar gräns mellan allmänheten och makthavarna. Stöter man sig med fel personer kanske ingen vill snacka med dig nästa gång.

Arbetsmarknaden
Ett annat problem har med arbetsmarknaden att göra. Journalister kunde förr byta tidning ganska lätt. Idag är arbetsmarknaden annorlunda och journalister är mer rädda om de jobb de har. Då ökar förstås risken att man anpassar sig till det som förväntas. Signalerna är kanske inte alltid tydliga, men de finns där för den som är känslig.

Konkurrensen från bloggarna
Avslutningsvis kan nämnas konkurrensen från bloggarna, vilket kan leda till att källkritiken blir lidande när det blir viktigt att vara först med en nyhet.

Den goda journalistiken är hotad, liksom medborgarnas intressen
Så med all respekt för enskilda journalister; de gör sitt bästa utifrån rådande omständigheter. Men den goda journalistiken är allvarligt hotad i vår tid, och därmed även medborgarnas intressen.

Idag fick jag information om att Barometern/OT nyligen har utsett några journalister som särskilt skall ägna sig åt grävande journalistik. Det är ett bra initiativ. Vi får se varthän det leder.

Hoppet står annars till den demokratiska revolution som jag menar att bloggandet trots allt innebär. Vissa tycker bloggen som fenomen är övervärderad och uttjatad. Men det är bara ett sätt att nedvärdera den. Problemet är att bloggen kräver ganska så aktiva användare. Den dimper ju inte ner i brevlådan varje morgon. Men ändå - nya möjligheter, nya perspektiv, nya utmaningar, en väg framåt.