Dn ungefärliga färdrutten mellan Svartö och Vållö är markerad med rött, med viss reservation för att jag kan minnas något fel.
Igår tog jag rast från bloggen eftersom jag var på klassträff på Vållö (se även här och här). Det var 26 år sedan vi slutade på Parkskolan i Mönsterås. Några bilder blir det inte. Hur konstigt det än kan låta var det skönt att lämna kameran därhän en dag och bara låta det trevliga kalaset bli ett väldigt roligt minne. Allt behöver inte dokumenteras.
För roligt var det - öppet, frispråkigt och människor som jag upptäckte att jag faktiskt tycker om efter alla dessa år. Jag blev lite känslomässigt överrumplad. Det ska erkännas.
Värdinnan och värden har sina rötter på Vållö, så därför hamnade kalaset på den vackra idylliska ön. Festen var i öns äldsta hus som ännu hade takhöjden från 1600-talet kvar.
Båtresorna från och till Svartö var intressanta. Det blåste ju ganska rejält på eftermiddagen så det blev lite gropigt, och även om jag för egen del kände mig helt trygg med skepparen, så kan jag förstå om någon kände sig lite obekväm. Hemfärden i mörka natten var lugnare, men det var förstås en upplevelse att susa fram i sundet i mörka natten i dimma mot bakgrund av ljusen från Mönsterås bruk. Surrealistiskt.
Hur som helst så lär jag återvända till Vållö och kanske även skriva något om Vållös historia. Men vad som hände på klassträffen får stanna mellan oss som var med.
För roligt var det - öppet, frispråkigt och människor som jag upptäckte att jag faktiskt tycker om efter alla dessa år. Jag blev lite känslomässigt överrumplad. Det ska erkännas.
Värdinnan och värden har sina rötter på Vållö, så därför hamnade kalaset på den vackra idylliska ön. Festen var i öns äldsta hus som ännu hade takhöjden från 1600-talet kvar.
Båtresorna från och till Svartö var intressanta. Det blåste ju ganska rejält på eftermiddagen så det blev lite gropigt, och även om jag för egen del kände mig helt trygg med skepparen, så kan jag förstå om någon kände sig lite obekväm. Hemfärden i mörka natten var lugnare, men det var förstås en upplevelse att susa fram i sundet i mörka natten i dimma mot bakgrund av ljusen från Mönsterås bruk. Surrealistiskt.
Hur som helst så lär jag återvända till Vållö och kanske även skriva något om Vållös historia. Men vad som hände på klassträffen får stanna mellan oss som var med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar