26 augusti 2009

Villa, kombi och två ungar - nej tack!


Radhus och ett barn räcker gott och väl.

Nej tack!
Jag tillhör inte dem som ser ner på ”svenssonlivet”. Var och en får försöka finna en livsstil man trivs med. Men tvinga inte på mig det livet. Det är många som genom åren har haft svårt att acceptera att jag inte är intresserad av villa, kombi och två ungar. Min fru och jag är mycket nöjda med radhus, liten miljövänlig bil och ett barn. I storstadsregionerna är det det som är "svenssonlivet". Men inte i Mönsterås. Där duger inte det. Men vi strävar inte uppåt. Förnöjsamhet i det lilla borde väl duga gott. Närmare punkare än så kommer man inte i Mönsterås.

Villan ett måste
När jag växte upp i Mönsterås bodde många barnfamiljer i lägenhet eller radhus. Det var inget konstigt och absolut inte ett socialt nederlagstecken. Men nu för tiden bara ”måste” man ju skaffa villa, i synnerhet om man får barn – detta oavsett om man har råd eller har de hantverksmässiga kunskaper som gör en lämpad för villalivet.

Vi har medvetet valt bort villan. Det beror inte på ekonomin; det lär visst vara billigare att bo i villa säger de som begriper (tillåt mig tvivla!). En radhuslägenhet med en liten täppa ger helt enkelt större frihet och jag sover så gott så gott på nätterna. Och om något går sönder lyfter jag bara luren och ringer mina trätobröder på Mönsterås Bostäder. Dottern har ändå en lektäppa och öppnar hon grinden befinner hon sig på en gräsmatta som går direkt till lekplatsen.

Kombin
Så kommer vi till kombin. Jag vet inte hur många som sa att vi var tvungna att skaffa kombi när vi fick dottern. Jag ska erkänna att jag vacklade lite. Det är onekligen lite säkrare med en stor bil. Men vi har valt små relativt miljövänliga bilar, och det har fungerat väldigt bra. Lite komiskt ser det förstås ut när en tvåmetersman ska försöka kravla sig ur åbäket. Men på det stora hela har det fungerat bra.
En liten relativt miljövänlig bil visade sig räcka.

”När ska dottern få ett syskon?”Aldrig! Ibland önskar jag att jag hade svarat så rakt, istället för att lite skyldig och rödkindat kriminell försöka förklara att vi nog inte ska ha fler barn (läs vill inte ha fler barn). Vi var så oerhört glada när dottern kom till världen och i den glädjen lever vi fortfarande. Vi varken vill eller orkar ta hand om fler barn. Bättre då att ge det man orkar till det barn man har. Det finns både för- och nackdelar med att ha syskon respektive inte ha syskon, men det ska jag inte fördjupa mig i idag.

Radhus, småbil och ett barn - tänk att det som är "svenssonliv" i storstadsregionen är i det närmaste provokativt i Mönsterås.


Nära till pulkabacken och lekplatsen.

4 kommentarer:

Jimmy sa...

Jora i Mönsterås blir folk lätt provocerade över andras leverne & välbefinnande.För gud nåde om man går ifrån normen som gäller i köpingen.Nej jag tycker det låter som ett gött liv du & din familj har.Jag bodde själv på kyrkogårdsg 5c.Verkar som man rivit en del hus.Saknas gör kkg 3 huset & parkgatan 41 & huset vid tvättstugan.Skulle vara kul med lite bilder hur det är nu.Ha det fint & tack för trevlig blogg.

Jonny sa...

Tack för din kommentar, Jimmy! Ja, då bodde du bredvid vår lägenhet. Bra idé. Ska ta lite kort i kvarteret och jämföra med hur det var innan husen revs.
Allt gott!

Bert sa...

Ja, du vet Mönsteråsare de är inget att göra åt, låt dem dö ut.

Än värre är det i Påskallavik, där måste du ha en "grålle" jämte Volvokombin på garageuppfarten och så måste du husvangscampa längs med miljökatastrofen kyrkfjärden.

I Påskallavik är det också så att om granngubben i huset brevid är bortrest så vaktar granngubbarna på hans kärring så ingen av granngubbarna gör visit och är det så att någon av granngubbarna gör visit så gör även de andra GG:arna det också, ja de är mycket för leken "följa John" där i Påskallavik.

Peppe sa...

Ja så är det.Man borde bli stadsbo
i stället.Och slippa skvaller mentaliteten.