Svininfluensan och de rätta proportionerna

Från ljungeld och oväder, från landsplåga, pest och hungersnöd, från krig och blodsutgjutelse och från en bråd död. Fräls oss, milde Herre Gud! (från Litanian)

Idag ska jag göra ett undantag och skriva om något annat än Mönsterås, även om ämnet är relevant även för vår bygd.

Media skapar masshysteri för att få sälja lösnummer
Nu när media ännu en gång försöker sälja lösnummer genom att skapa masshysteri kring den sk svininfluensan, så kan det vara bra att få lite perspektiv. Svininfluensan verkar ha en dödlighet på mellan 2-4 promille, alltså ungefär som den vanliga årliga influensan. Men eftersom den verkar drabba även unga vuxna hårt, så skapar det förstås en obehaglig känsla av oförutsägbarhet. Vi människor vill ju kunna styra och förutse allt. Varje dödsfall är förstås en tragedi, men som jag ser det är det alltid bra att behålla någon form av proportioner.

1/3 av befolkningen dog när digerdöden kom
När digerdöden drabbade Sverige vid mitten av 1300-talet räknar forskarna med att ca 1/3 av befolkningen dog. På vissa platser dog långt fler än 50%, ja hela byar utplånades. På andra håll dog färre. Men för landet som helhet handlar det alltså om bortåt 30%, vilket då kan jämföras med svininfluensans ca 0,3% av de insjuknade (forskarna är lite osäkra, kanske är siffran lägre pga mörkertal).

Efter digerdöden drabbades Sverige av ett flertal pestvågor de närmaste hundra åren. Därefter lugnade det ner sig något, men pester återkom alltid. Lägg därtill alla andra sjukdomar som man inte rådde på.

Pesten 1710-1713 - varje familj i Ålems socken drabbades och 1/3 av Stockholms befolkning dog
Den senaste stora pesten i Sverige slog till 1710-1713. Det räcker med att öppna exempelvis dödsboken för Ålems socken så kan man läsa sida upp och sida ner med döda människor. Knappast en enda familj klarade sig utan flera dödsfall. Tyvärr trodde man att katterna spred pesten, varför man dödade de djur som kunde ha hållit de smittbärande råttorna borta. Som alltid drabbades de fattiga hårdast pga sämre hygien, trångboddhet och närheten till råttor. I storstäderna räknar man med att ungefär 1/3 av befolkningen dog. Kungafamiljen lär ha flytt till Falun och Sala där man trodde att svavelångorna skulle skydda dem mot smittan.

Spanska sjukan
Av influensorna kan nämnas Spanska sjukan som tog död på bortåt 50 till 100 miljoner åren 1918-1919, varav 38 000 i Sverige.

Fler proportioner
Man bör också betänka att sjukdomar som smittkoppor, difteri och scharlakanfeber förr dödade hundratals barn varje år i Sverige. Likaså kan man tänka på att det årligen dör tusentals människor i fattiga länder i sjukdomar som egentligen hade gått att bota med resurser på plats.

Närheten till döden
En annan sak är att människor i det gamla bondesamhället levde med en närhet till döden som vi inte har idag (som väl är). Döden var därför inte tabu som idag. Idag gör vi allt för att skapa evigt liv på egen hand och eftersom en majoritet av befolkningen inte tror på ett liv efter döden så blir den förstås inte bara något tragiskt och sorgligt, utan även hopplöst.

Nej, nu när media öser på, så tycker jag man kan betänka forna tiders pester och influensor. Det ger i alla fall lite perspektiv på tillvaron. Statistik är förstås alltid cynisk till sin natur - men likväl är det skillnad på 30% av befolkningen och 0,3% av de insjuknade.