Föreningsliv och privatliv hör ihop

Visst har fotbollsföreningarna ett ansvar för vad de unga aktiva gör på sin fritid. Om juniorlagets 18-åringar är ute och festar på helgerna är det självklart att ledaren måste reagera, tycker Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollsförbundet.

Jag fortsätter uppföljningen av "cannabishistorien" (se artiklarna nedan) genom att lyfta frågan till en mer principiell nivå och låter citatet från Lagrell ovan slå an tonen.

Offentligt - privat
I dagens moderna samhälle är det populärt att dela upp livet i en offentlig sfär och en privat, medan man förr såg livet mer som en helhet. Den man var i kyrkan var man också i vardagslivet. De värderingar man stod för genom sitt medlemskap i idrottsföreningen var också de värderingar man stod för privat. Man strävade efter att ha en helgjuten personlighet. I dagens ultraliberala samhälle vill inte människor att medlemskap i föreningar skall förpliktiga till någonting. Man kan mycket väl vara medlem i Pascifistiska klubben och samtidigt slå ner folk på krogen på helgerna eller vara aktiv i en idrottsförening och röka på när helgen kommer. Om någon vågar påtala det olämpliga i detta får man indignerat höra att man inte skall lägga sig i privatlivet eller att personen minsann kan skilja på sina olika roller (verka för fred i föreningen - slå nån på käften på krogen - verka för sund livsstil i idrottsföreningen - stödja illegala droger på fritiden).

Grundfrågan
Jag skall med anledning av artikelserien om idrott och cannabis utveckla hur jag ser på sambandet mellan ansvar i en idrottsförening och åsikter som man torgför privat. Kort och gott: är det lämpligt att en person med särskilt ansvar med extra status som föredöme (styrelseledamot, ledare, spelare) i en idrottsförening öppet stödjer legalisering av hälsovådliga droger på sin fritid? Kan man kräva samstämmighet mellan föreningens värderingar och det man offentligt står för på sin fritid?

Man står för en sund livsstil, men verkligheten ser annorlunda ut
En idrottsförening är intimt förknippad med ett hälsosamt liv. Idrottsföreningar brukar av hävd ta avstånd från droger som bryter ner människor. Förr talade man ofta om idrottsföreningarnas fostrande funktion både vad gäller kamratskap och en sund livsstil. Sedan har det genom åren uppdagats att det i idrottsvärlden förekommer många droger. Det har visat sig att 18-åringar som är aktiva i idrottsföreningar super mer än 18-åringar som inte håller på med föreningsidrott.

Man har jobbat med frågorna
Men många klubbar har jobbat aktivt med frågorna och jag trodde att klubbarna idag genomsyrades av drogfria ideal. Rent konkret så borde det betyda att idrottsklubbar arrangerar drogfria tillställningar, att de informerar om faran med droger, samt värderingsmässigt står för absolutism eller måttlighet vad gäller legala droger, samt nolltolerans vad gäller illegala droger.

Samspel mellan föreningsliv och privatliv
Det betyder att personer som har särskilt ansvar i föreningen (ledare, styrelseledamöter och spelare) bör agera utifrån dessa värderingar även på sin fritid. Annars försvinner trovärdigheten. Att i ena rollen som styrelseledamot stå för föreningens värderingar (exempelvis emot illegala droger) och i privatrollen stödja legalisering av illegala droger är inte trovärdigt, utan ansvarslöst och helt oacceptabelt.

Man kan ställa krav utan att det innebär intrång i privatlivet
Särskilt problematiskt blir det förstås när föreningen arbetar med barn och ungdomar.
Jag menar alltså att det är fullt legitimt att en förening ställer vissa krav på hur ledare, styrelse och spelare hanterar drogfrågan även på sin fritid. Vad gäller legala droger - försiktighet (absolutism eller måttlighet) och vad gäller illegala droger nolltolerans. (Man kan däremot inte gå in och detaljreglera hur många öl eller glas vin folk dricker, eller enstaka berusningar) I den meningen måste det finnas en samstämmighet mellan föreningsmänniskan och privatmänniskan.

Nedan följer några citat från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning:
Idrott och alkohol
Samtidigt som idrottandet innebär en rad positiva saker kan det, i samverkan med samtida trender i ungdomskulturen, bidra till att öka alkoholkonsumtionen.

Att träna och supa
Idrott och alkohol borde inte höra ihop. Men 18-åringar som föreningsidrottar dricker faktiskt mer än andra, enligt en ny studie. Ju mer de tränar, desto högre är alkoholkonsumtionen. Att syssla med lagidrott – och särskilt att ha ett brett idrottsintresse – var också kopplat till mer avancerade alkoholvanor, som att oftare dricka för att bli full.

”Föreningarna har ett stort ansvar”
Visst har fotbollsföreningarna ett ansvar för vad de unga aktiva gör på sin fritid. Om juniorlagets 18-åringar är ute och festar på helgerna är det självklart att ledaren måste reagera, tycker Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollsförbundet.

Mindre alkohol inom fotbollen
– Vi festade på vintern, men nu är det allvar året runt, säger den legendariske fotbollsspelaren Glenn Hysén. Han menar att det är betydligt mindre alkohol inom fotbollen idag än för 20 år sedan.

Tankeställaren:Vi antar utmaningen!
Ett av idrottens syften, och ett skäl för många att idrotta, är att förbättra hälsan. Att ta ställning mot sådant som är skadligt och nedbrytande, till exempel användandet av droger och tidigt bruk av alkohol, är därför självklart, skriver Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson.