Ett glas rött på Åshaga

Alkoholhaltiga drycker på äldreboenden
Från och med 1 juni 2012 blir det tillåtet för kommuner att sälja alkoholhaltiga drycker på särskilda boenden, såsom exempelvis Åshaga, något som uppmärksammas i dagens Barometern/OT. Det är Moderaterna i Mönsterås som håller sig framme och som i sann liberal anda vill att kommunen ska utreda hur det kan införas i Mönsterås. Det känns väl på gränsen till populistiskt att plocka politiska poänger i denna fråga, men låt gå.

Man kan inte omyndigförklara äldre

Hur ska man då se på detta? Alkohol är en legal och socialt accepterad drog och då får man förstås ta konsekvenserna av detta. Man kan inte förvägra vissa grupper (äldre på boenden)dessa drycker om de efterfrågas. Det vore att omyndigförklara dem.

Man behöver ju inte fresta
Men Sverige har också en lång tradition av aktiv alkoholpolitik, lite positivt förmynderi, och därför behöver man kanske inte införa kommunala pubar som skulle uppmuntra till alkoholkonsumtion. Ibland är den största mognaden att avstå sin frihet för att istället visa hänsyn. Det räcker med att tillmötesgå de önskemål som finns bland de äldre utan att skylta med flaskorna. Det finns inget hyckleri i detta, utan det är bara ett sätt att inte fresta nyktra alkoholister i onödan.

Morfars leende när vi smugglade in snus

Jag minns min morfar Jarl som på äldre dar bodde på Allégården. Förutom familj och släkt hade han ett par glädjeämnen i livet. Det ena var snus. Han hade snusat sedan sin ungdom och Allégården gjorde allt för att stoppa hans snusande eftersom det föranledde extra städinsatser vid morfars säng. Men vi anhöriga smugglade alltid in snus till honom och jag glömmer aldrig morfars finurliga leeende när han gömde undan dosan.

Morfars brännvinsflaska beslagtagen
Vidare önskade han att varje jul ta sig en eller två snapsar. När vi så skulle hämta morfar på Allégården en julafton på 1980-talet för att fira jul tillsammans i en villa på Ljungnäs, så ville morfar ta med sig sin brännvinsflaska för att just kunna ta sig de där julsnapsarna. Men Allégården hade beslagtagit morfars flaska och låst in den i ett skåp och nu visste inte personalen var nyckeln fanns.

Morfar fick alltså fira jul utan det specialbrännvin han ville ha till snapsarna. Nu lyckades vi ordna fram en annan sort och han lät sig nöja med det, men det han själv hade köpt fick han inte.

GIF och bakfyllan

Länge sedan det såg så bra ut
Det är väl länge sedan det såg så bra ut för GIF inför en ny säsong, även om man inte skall skruva upp förväntningarna för mycket. På tränarsidan har både herr- och damlag fått nya huvudtränare, båda med lång erfarenhet. På pappret ser det utmärkt ut, även om det förstås skall omvandlas till fungerande kemi på träningar och match.

Vad gäller trupperna ser det också stabilt ut. Herrlaget ser i nuläget inte ut att förlora några spelare. Däremot har man fått tillskott i form av Johan Lagström som har spelat i Timmernabben (elitfyran). Kanske kan det bli ytterligare ett par förstärkningar. Det ryktas även att vänsterbacken Bourhan Eliassi skall göra comeback, vilket vi förstås hoppas på. Damlaget verkar förlora ett par spelare, men får man bara behålla grundstommen så ser det bra ut där också.

Dessutom föreslog föreningsnämnden häromdagen att det skall anläggas en konstgräsplan i Mönsterås, strax väster om gräsplanen vid IP (gamla bandyplanen). Jag har skrivit om detta förut och tror det kan betyda mycket.

Bakfull på träningen - ok?
Läget ser alltså bra ut. Men så poppade det upp en fråga som jag lovade ta upp. Är det ok att spelare kommer bakfulla på träningen, vilket skall ha skett i något fall? Självklart skulle jag aldrig hänga ut någon för en sådan liten fadäs, men kan ju skriva något rent principiellt, även om mitt intryck är att GIF sköter sig väl i detta avseende.

Intern angelägenhet
Jag ska erkänna att gränsen för mitt engagemang går där någonstans. Detta är i första hand en intern angelägenhet som bör kunna lösas mellan ledare och spelare.

Kommunala bidrag och allmän relevans
Å andra sidan är GIF i någon mån bygdens angelägenhet och får från kommunen skötselbidrag (65 000), bidrag för nyanläggning på Nynäs (max 60 000 ihop med handbollsklubben), samt 5000-7000 kr från drogförebyggande potten för evenemanget Sammandrabbningen. Därför är det ändå rimligt att även medborgarna får framföra åsikter.

Av särskild vikt finner jag att kommunen=vi medborgare faktiskt delfinansierar GIFs drogförebyggande arbete. Så nog har frågan en viss allmän relevans trots allt.

Låt oss börja med att se vad GIFs policy säger:
”Ledare, spelare och föräldrar i och runt lagen ska uppträda på sådant sätt att föreningen har ett bra rykte”.

”Inga alkoholdrycker ska förekomma bland vare sig ledare eller aktiva i samband med fotbollsverksamhet för barn och ungdomar - tex under träningsläger och matcher eller resor till och från dessa. MGIF tar dessutom avstånd från all form av illegala droger. Både i form av användning och positivt spridande av information om illegala droger”. (Denna mening har relevans även för seniorlaget eftersom laget har många ungdomar)

Som synes finns det ingen text som tar upp bakfullhet på träningar. Men andemeningen är ändå solklar. Ändå torde det bli svåra gränsdragningar då föreningen rimligtvis inte kan lägga sig i om enskilda spelare är berusade på sin fritid. Frågan är vad man gör om berusningens verkningar påverkar träningens kvalitét och indirekt föreningens rykte. Mitt förslag är att de spelare som ibland nyttjar alkohol i sådana mängder att det uppstår sjuka, också ser till att bota denna innan man beträder en fotbollsplan. Det tycker jag är en rimlig kompromiss.

Fotbollsföreningarna blir förvirrade av alkohol

Undersökning
För några veckor sedan undersökte jag ett antal fotbollsklubbars hemsidor för att se om jag kunde hitta något som visade deras policy vad gäller alkohol och droger. Resultatet blev blandat, men i huvudsak ganska nedslående. En överväldigande majoritet av klubbarna saknade tydlig information, något som jag tycker är mycket underligt. En tydlig policy i dessa frågor är ett utomordentligt sätt för en förening att sprida trygghet, ger suveräna fördelar i marknadsföringen och lägger en grund för återväxten i föreningen. (se artikel här)

Uppföljning
Jag gick sedan vidare och ställde via mejl några frågor till de klubbar som inte varit tydliga. Ett par av klubbarna angav ingen e-postadress, men jag skickade mejl till totalt 8 föreningar.
Frågorna löd:

Arbetar ni emot droger i er förening – legala såväl som illegala?
Hur arbetar ni i så fall?
Borde ni inte lägga ut en länk till er policy i dessa frågor på er hemsida?
I Kalmar kommun har man något som heter ”Säker och Trygg förening”, en slags kvalitetsmärkning för barn- och ungdomsverksamheten. Är det något ni har tänkt på?

Få svarade
Det har nu gått närmare tre veckor sedan jag ställde mina frågor. Endast två föreningar har svarat – Blomstermåla och Möre. Blomstermåla svarar att de är på gång och skall börja ta itu med frågorna. Möre är ju egentligen redan med i Säker och Trygg förening men har inte hunnit lägga ut något om det på sin nya hemsida. Möre berättar också att de har en tydlig policy kring detta i ledarpärmarna.

Jag nämner inte de föreningar som inte svarade eftersom urvalet var så litet Men mitt huvudsakliga intryck är att de flesta klubbar inte har riktigt koll på sin policy vad gäller alkohol och droger och därför blev lite tagna på sängen av mina frågor.

Så här kan man göra
Så vad ska föreningarna göra? Jag tycker att systemet i Kalmar, ”Säker & Trygg förening”, är alldeles utmärkt. Det täcker det mesta man kan tänka sig, bland annat alkohol och droger. Metoden är dessutom praktiskt förankrad och inte bara fina ord att skylta med. Det tar något år med utbildningar och åtgärder innan man har gjort sig förtjänt av att vara med i Säker & Trygg förening.

Ytterligare en konkret riktad åtgärd är att låta ungdomar i högstadieåldern skriva ett kontrakt. Så gör man i Färjestadens IBK, enligt Anderssons sportblogg. Jag citerar:
Färjestadens IBK gör något som alla föreningar borde göra för sina ungdomar. I FIBKs fall får varje spelare som börjar högstadiet skriva på ett kontrakt där spelaren får en summa pengar av både föreningen och sina föräldrar om han eller hon håller sig borta från droger och alkohol under hela högstadietiden.

I artikeln tar Andersson upp även andra viktiga frågor angående alkohol och ledarskap. Utmärkt att fler sportbloggar tar upp ämnet. Det finns säkert föreningar som skulle önska att gammelmedia eller bloggmedia skulle begränsa sitt skrivande till harmlösa matchreferat och blunda för allt runtomkring - alkohol & droger, frågor kring lagkänsla, lagmoral, trygghet, ekonomin och dess fördelning mm. Men det vore tjänstefel. Här finns inga tabun.

Grattis Ljungbyholms GoIF och Hossmo BK - ni är bäst på att markera emot droger på era hemsidor

Idrottsföreningarna - hemsidan - antidrogpolicyn
Hur många av de fotbollsklubbar som spelade i div 5 sydöstra + övriga kommunala lag + Kalmar FF har en tydlig anti-drogpolicy synlig på sin hemsida? Avsaknad av policy på hemsidan betyder förstås inte att föreningen inte jobbar aktivt emot droger. Men det man väljer att visa på sin hemsida säger ändå något om prioritering och hur man hänger med i informationssamhället. Hemsidan är för många den första kontakten med en förening och förmedlar det första intrycket. Nu handlar det ju om småklubbar och man kan kanske inte kräva för mycket, men i de fall man har en hemsida så kan det ju inte vara så svårt att lägga ut en länk till sin drogpolicy.

Grattis Ljungbyholms GoIF och Hossmo BK
Bästa hemsidor i detta avseende hade Ljungbyholms GoIF och Hossmo BK. Grattis! Föreningarna i Mönsterås Kommun ligger än så länge på efterkälken med hemsideinformationen.

Säker och Trygg förening
Några av föreningarna i Kalmar Kommun är med i något som heter ”Säker och Trygg förening” – en slags kvalitetsmärkning för barn- och ungdomsverksamhet som även markerar emot droger och doping. Ett utmärkt sätt att skapa trygghet, samtidigt som certifieringen kan användas i föreningens marknadsföring. Vore inte det något för flera föreningar att satsa på.

Föreningar med tydlig information
Hossmo BK – certifierad förening i ”Säker och Trygg förening” som bland annat innebär tydlig markering emot droger och doping och innebär en kvalitetsmärkning för barn- och ungdomsverksamhet. Logon syns tydligt på föreningens hemsida. I föreningens verksamhetsplan som också kan nås via hemsidan betonas att ”Tobak, snus, dopning och alkohol hör INTE ihop med idrott”.

Ljungbyholms GoIF – med i ”Säker och Trygg förening”, se Hossmo ovan. Man kan även ladda ner föräldrabroschyr med tydlig information om detta både vad gäller nikotin, alkohol och illegala droger, se dokumentet här.

Kalmar FF – hittar ingen policy på förstasidan. Går man däremot till Kalmar FF Ungdom så ser man att man är med i ”Säker och Trygg förening”.

Föreningar som saknar information, men som är med i ”Säker och Trygg förening”.
Möre BK (gamla hemsidan) – med i ”Säker och Trygg förening”, se Hossmo ovan.
Möre BK (nya hemsidan) – hittar ingen policy om någonting, men föreningen är med i "Säker och Trygg förening”. Troligen har man inte hunnit lägga ut logon än på nya hemsidan.

Rockneby IK – hittar ingen policy om någonting. Men enligt ”Säker och Trygg förenings” hemsida är föreningen med där. Konstigt att man inte vill markera det på sin hemsida.

Övriga
Trekantens IF – hittar ingen policy om någonting.
Torsås GoIF – hittar ingen policy om någonting.
Mörbylånga GoIF – hittar ingen policy om någonting.
Mönsterås GoIF – hittar ingen policy om droger. Däremot har man arbetat fram en policy om alkohol och illegala droger, och vad jag förstod kommer man att länka till den från hemsidan när allt är färdigt.
IFK Påryd – hittar ingen policy om någonting.
Tvärskogs IF och här – hittar ingen policy om någonting. Noterar bara att 3 av de 37 spelarna i herrtruppen anger någon alkoholhaltig dryck som favoritdryck.
Söderåkra AIK – hittar ingen policy om någonting.
IF Stjärnan – hittar ingen policy om någonting.
Blomstermåla IK – hittar ingen policy om någonting på förstasidan. Klickar man sig lite inåt till riktlinjer ungdom nämns inte alkohol eller droger alls, även om man betonar att man skall vara en förebild både internt och externt.
Timmernabbens IF – hittar ingen policy på förstasidan. Klickar man vidare till ungdomslag och riktlinjer så framgår det att man ”Arbetar för att hålla vår fotboll drogfri”.
Fliseryds IF – hittar ingen policy om någonting.

Fördjupning
Nu fördjupar jag och går jag vidare med följande frågor till de föreningar som inte har varit tydliga på sina hemsidor:
Arbetar ni emot droger i er förening – legala såväl som illegala?
Hur arbetar ni i så fall?
Borde ni inte lägga ut en länk till er policy i dessa frågor på er hemsida?

Mönsterås GoIF tar helt avstånd illegala droger – ny tydlig anti-drog policy på gång

Mitt möte med delar av Mönsterås GoIF´s styrelse ikväll gav flera positiva svar.

1. Föreningen ser allvarligt på det inträffade och kommer att föra samtal
För det första ser klubben mycket allvarligt på att en högt uppsatt ledamot i en av klubbens sektioner och en spelare har varit med i en offentlig Facebook-grupp som vill legalisera cannabis. De kommer att föra samtal med personerna ifråga.
Min kommentar: Mycket bra. Det är just det jag har tyckt är lämpligt. Mer än så behövs inte eftersom personerna lämnat gruppen och i övrigt gör ett väldigt bra jobb i föreningen. På så sätt markerar föreningen vad som kan förväntas, samtidigt som man visar att en liberal drogsyn inte på något sätt genomsyrar föreningen.

2. En ny tydlig anti-drog policy
För det andra har Mönsterås GoIF utarbetat en snart färdig verksamhetsplan som bland annat innehåller en policy om alkohol och droger. Från början tog den bara upp alkohol, men efter denna episod kommer man även att ta med en formulering om illegala droger. Den här tråkiga händelsen har alltså medfört något gott.

Alkoholpolicyn är densamma som Svenska fotbollsförbundets alkoholpolitiska riktlinjer och lyder: Inga alkoholdrycker ska förekomma bland vare sig ledare eller aktiva i samband med fotbollsverksamhet för barn och ungdomar – tex under träningsläger och matcher eller resor till och från dessa.
Min kommentar: Bra. Det är ungefär så långt man kan gå när det gäller legala droger.

Policyn gentemot illegala droger lyder (med reservation för viss finjustering):
MGIF tar dessutom avstånd från all form av illegala droger. Både i form av användning och positivt spridande av information om illegala droger.
Min kommentar: Utmärkt att föreningen antar en formulering även gentemot illegala droger.

3. Information om drogers skadeverkningar
Föreningen arbetar kontinuerligt med information om drogers skadeverkningar och risker. Om detta har jag skrivit tidigare (se här).

Avslutande ord
Därmed går denna historia mot sitt slut. Man skall alltid försöka vända det onda till något gott. Det har varit några jobbiga dagar rent känslomässigt, vilket förstås återspeglas här och var i mina inlägg (jag är bloggare, inte journalist). Men jag tror det är bra att historien inte tystades ner. Om detta inte hade offentliggjorts så hade medlemskapet på facebookgruppen fortsatt att ställa till skada, samtidigt som policyn gentemot illegala droger aldrig hade formulerats. Med en stark anti-drogpolicy så kommer detta på sikt att stärka Mönsterås GoIF.

För egen del? Jo, GoIF hanterade frågan på ett hedervärt sätt. Ett tag trodde jag inte att det skulle bli så. Jag kommer därför att följa laget och gå på matcherna även i framtiden och dottern får börja med fotboll. Min personliga popularitet lär ha dalat avsevärt, även om jag blev trevligt bemött av styrelseledamöterna. Men jag är ju inte särskilt intressant i sammanhanget och det finns ju gott om sittplatser på IP.

Skönt att få fundera på fotboll igen. Det är ju det man vill.

Den nya verksamhetsplanen lär jag återkomma till när den är helt färdig.

Föreningsliv och privatliv hör ihop

Visst har fotbollsföreningarna ett ansvar för vad de unga aktiva gör på sin fritid. Om juniorlagets 18-åringar är ute och festar på helgerna är det självklart att ledaren måste reagera, tycker Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollsförbundet.

Jag fortsätter uppföljningen av "cannabishistorien" (se artiklarna nedan) genom att lyfta frågan till en mer principiell nivå och låter citatet från Lagrell ovan slå an tonen.

Offentligt - privat
I dagens moderna samhälle är det populärt att dela upp livet i en offentlig sfär och en privat, medan man förr såg livet mer som en helhet. Den man var i kyrkan var man också i vardagslivet. De värderingar man stod för genom sitt medlemskap i idrottsföreningen var också de värderingar man stod för privat. Man strävade efter att ha en helgjuten personlighet. I dagens ultraliberala samhälle vill inte människor att medlemskap i föreningar skall förpliktiga till någonting. Man kan mycket väl vara medlem i Pascifistiska klubben och samtidigt slå ner folk på krogen på helgerna eller vara aktiv i en idrottsförening och röka på när helgen kommer. Om någon vågar påtala det olämpliga i detta får man indignerat höra att man inte skall lägga sig i privatlivet eller att personen minsann kan skilja på sina olika roller (verka för fred i föreningen - slå nån på käften på krogen - verka för sund livsstil i idrottsföreningen - stödja illegala droger på fritiden).

Grundfrågan
Jag skall med anledning av artikelserien om idrott och cannabis utveckla hur jag ser på sambandet mellan ansvar i en idrottsförening och åsikter som man torgför privat. Kort och gott: är det lämpligt att en person med särskilt ansvar med extra status som föredöme (styrelseledamot, ledare, spelare) i en idrottsförening öppet stödjer legalisering av hälsovådliga droger på sin fritid? Kan man kräva samstämmighet mellan föreningens värderingar och det man offentligt står för på sin fritid?

Man står för en sund livsstil, men verkligheten ser annorlunda ut
En idrottsförening är intimt förknippad med ett hälsosamt liv. Idrottsföreningar brukar av hävd ta avstånd från droger som bryter ner människor. Förr talade man ofta om idrottsföreningarnas fostrande funktion både vad gäller kamratskap och en sund livsstil. Sedan har det genom åren uppdagats att det i idrottsvärlden förekommer många droger. Det har visat sig att 18-åringar som är aktiva i idrottsföreningar super mer än 18-åringar som inte håller på med föreningsidrott.

Man har jobbat med frågorna
Men många klubbar har jobbat aktivt med frågorna och jag trodde att klubbarna idag genomsyrades av drogfria ideal. Rent konkret så borde det betyda att idrottsklubbar arrangerar drogfria tillställningar, att de informerar om faran med droger, samt värderingsmässigt står för absolutism eller måttlighet vad gäller legala droger, samt nolltolerans vad gäller illegala droger.

Samspel mellan föreningsliv och privatliv
Det betyder att personer som har särskilt ansvar i föreningen (ledare, styrelseledamöter och spelare) bör agera utifrån dessa värderingar även på sin fritid. Annars försvinner trovärdigheten. Att i ena rollen som styrelseledamot stå för föreningens värderingar (exempelvis emot illegala droger) och i privatrollen stödja legalisering av illegala droger är inte trovärdigt, utan ansvarslöst och helt oacceptabelt.

Man kan ställa krav utan att det innebär intrång i privatlivet
Särskilt problematiskt blir det förstås när föreningen arbetar med barn och ungdomar.
Jag menar alltså att det är fullt legitimt att en förening ställer vissa krav på hur ledare, styrelse och spelare hanterar drogfrågan även på sin fritid. Vad gäller legala droger - försiktighet (absolutism eller måttlighet) och vad gäller illegala droger nolltolerans. (Man kan däremot inte gå in och detaljreglera hur många öl eller glas vin folk dricker, eller enstaka berusningar) I den meningen måste det finnas en samstämmighet mellan föreningsmänniskan och privatmänniskan.

Nedan följer några citat från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning:
Idrott och alkohol
Samtidigt som idrottandet innebär en rad positiva saker kan det, i samverkan med samtida trender i ungdomskulturen, bidra till att öka alkoholkonsumtionen.

Att träna och supa
Idrott och alkohol borde inte höra ihop. Men 18-åringar som föreningsidrottar dricker faktiskt mer än andra, enligt en ny studie. Ju mer de tränar, desto högre är alkoholkonsumtionen. Att syssla med lagidrott – och särskilt att ha ett brett idrottsintresse – var också kopplat till mer avancerade alkoholvanor, som att oftare dricka för att bli full.

”Föreningarna har ett stort ansvar”
Visst har fotbollsföreningarna ett ansvar för vad de unga aktiva gör på sin fritid. Om juniorlagets 18-åringar är ute och festar på helgerna är det självklart att ledaren måste reagera, tycker Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollsförbundet.

Mindre alkohol inom fotbollen
– Vi festade på vintern, men nu är det allvar året runt, säger den legendariske fotbollsspelaren Glenn Hysén. Han menar att det är betydligt mindre alkohol inom fotbollen idag än för 20 år sedan.

Tankeställaren:Vi antar utmaningen!
Ett av idrottens syften, och ett skäl för många att idrotta, är att förbättra hälsan. Att ta ställning mot sådant som är skadligt och nedbrytande, till exempel användandet av droger och tidigt bruk av alkohol, är därför självklart, skriver Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson.

Drogliberala Mönsterås - alkohol och cannabis

Drogliberala Mönsterås
Att Mönsterås är en drogliberal håla har väl inte kunnat undgå någon. Alla ungdomar som vill kan lätt få tag på alkohol. Det värsta är att många vet ungefär vilka det är som köper ut eller i vissa fall bränner hemma. Ändå görs ingenting. Polisens tafatthet är pinsam och leder till allt för många alkoholrelaterade företeelser som slagsmål, skadegörelse och sexuella övergrepp. Än värre är förstås många föräldrars oförmåga att ha koll på vad ungdomarna sysslar med på kvällarna. Sitter de möjligtvis själva hemma och dricker?

En skolanställd i Mönsterås kommenterade en gång att gymnasieungdomarna i Mönsterås har en hög alkoholkonsumtion med orden - "Det är ju ändå vuxna människor". När blev gymnasieungdomar vuxna? Ytterst få elever på gymnasiet torde ha uppnått den ålder där man får nyttja alkoholhaltiga drycker.

Cannabis i Mönsterås - viktigt i vissa subkulturer
Något som kanske inte lika många vet är att Mönsterås är ganska drogliberalt även i övrigt, särskilt när vi kommer till Cannabis. För några år sedan fanns det ett gäng i Mönsterås där det hur uppenbart som helst förekom andra droger än alkohol. Inga vuxna kom och störde deras förehavanden.

Ännu finns det subkulturer i Mönsterås där särskilt Cannabis är en viktig ingrediens. En drogliberal inställning ingår liksom i subkulturens koncept. Man odlar sitt utanförskap och sin hippa livsstil och längtar efter den dag då Sverige har blivit ett nytt Nederländerna.

Facebookgrupper med mönsteråsankytning vill legalisera Cannabis
Det finns till och med särskilda grupper på Facebook som vill legalisera Cannabis i Sverige. En av dessa grupper visade sig ha flera medlemmar från Mönsterås, varav några med tydlig koppling till det ovan nämnda gäng som fanns för några år sedan, andra förebilder för unga inom föreningsliv. Visserligen bör en förening inte ägna sig åt åsiktsregistrering, men det måste väl ändå vara mycket omdömeslöst när vuxna företrädare för en förening med många ungdomar propagerar för legalisering av Cannabis. Det är ju inte förbjudet att arbeta för en förändring av lagstiftningen, och jag moraliserar inte, men det är skrämmande att se hur många aningslösa det finns. Jag ska därför bara helt kort redovisa vad forskningsfronten säger om Cannabis:

Vad forskningen säger om Cannabis
1. Risk för lungskador, ungefär som vid tobaksrökning.

2. Risk för psykoser, särskilt för unga där hjärnan är under utveckling. I en ganska ny studie som publicerades i The Lancet i oktober 2007 med titeln "Cannabis use and risk of psychosis in later life" drar författarna slutsatsen att cannabiskonsumtion ökar risken för psykos med ca 40 %, och att ett återkommande användande av drogen ökar risken med 50–200%. Enligt The British Journal of Psychiatry leder cannabisbruk i unga år till en dubblering av den relativa risken för schizofreni senare i livet.

3. Biverkningar utöver vanliga ruseffekter: ångest, panik, förföljelsemani, förvirringstillstånd.

4. Cannabis riskerar att bli inkörsport till andra droger. Den så kallade gateway-teorin hävdar att cannabis leder till ökad risk för att börja med starkare och farligare droger (till ex. kokain, heroin). Undersökningar bland annat från Australien visar att Amfetaminanvändare ofta började med alkohol, fortsatte med Cannabis och därefter Amfetamin (se här och här).

5. Cannabis kan leda till slöhet och avtrubbning, sk amotivation. Denna teori är i och för sig ifrågasatt, men kan förekomma vid långvarigt missbruk. (se här)

6. Ett tydligt samband mellan Cannabis och långvariga depressioner och ångesttillstånd, se exempelvis här,

7. Cannabis ökar risken för fosterskador (koncentrationssårigheter, hyperaktivitet och inlärningssvårigheter), se här.


Finns det hållbara argument för legalisering av Cannabis?
Det enda argumentet som jag tycker kan tas på allvar vad gäller legalisering av Cannabis är att man på det sättet skulle kunna minska den illegala marknaden. Idag är cannabis en viktig inkomstkälla för kriminella nätverk. Men sannolikt skulle en legalisering bara innebära att de kriminella gängen tar kontrollen över de legala utförsäljningsplatserna, antingen genom legal handel eller genom utpressning och maffiametoder.

Sedan har vi förstås det ultraliberala argumentet att det är upp till var och en att använda droger. Jo, det kan man ju alltid hävda. Men likväl lever vi i ett samhälle där vi har ansvar inför den yngre generationen.

Att sedan alkohol i vissa avseenden är farligare är inget argument för Cannabis, så det behöver vi överhuvudtaget inte diskutera. Alkoholens avigsidor och risker är relativt välkända, men alkohol är mer kulturellt accepterat och lättare för vuxna att hantera i måttliga mängder.

Vem köper ut till ungdomarna i Mönsterås?

För något år sedan skrev jag en artikel för Barometern/OT inför skolavslutningen och kom då bland annat in på ungdomarnas alkoholvanor. Alla högstadieelever jag pratade med sa att det var lätt att få tag på alkohol. Äldre kompisar och föräldrar köpte ut.

Jag minns själv en lägenhet i vår närhet för några år sedan. Nästan varje helg under sommarhalvåret samlades ungdomar under 18 år för fest. Ungdomarna var oftast trevliga, men ändå uppenbart och ibland kraftigt berusade. Var fick de tag på sin dricka?

Vilka är langarna i Mönsterås? Förstår de vad de ställer till med? Bedriver polisen spaning? Har föräldrarna koll?

Farliga drycker och ångor

På Mönsteråssidan i dagens Barometern-OT uppmärksammas att barn dricker s.k. energidrycker som läsk. Affärerna säljer dryckerna helt lagligt trots att förpackningarna verkar ha varningstexter som säger att de är olämpliga för barn under 14 år. En förälder efterlyser nu striktare regler.

Ja, nog är energidryckerna helt onödiga och enligt många rent av farliga för barn. Man kan också fundera på varför man så ofta ser rökande barn och ungdomar under 18 år. Med tanke på lagstiftningen borde man inte se en enda omyndig rökare. Vem köper cigaretterna och sabbar ungdomarnas hälsa? Vidare går förstås tankarna till ungdomarnas alkoholvanor, där det ju måste förekomma en omfattande langning som polisen i grund och botten inte prioriterar alls. Det finns fortfarande en slags romantisk bild av ungdomsfyllan och en slags smågenerad acceptans från vuxenvärlden. Men låt oss i ärlighetens namn konstatera att ungdomsfylla bara är tragisk och riskfylld. Inga överord, ingen moralpanik, bara sanningen. Ge ungarna en chans - köp inte ut cigg och alkohol, och ta det lugnt med energidryckerna. Och var själv ett föredöme vare sig du väljer avhållsamhet eller måttlighet.