Per Haraldsson i Gunnarsmåla - trollkarl eller offer för en grannfejd?

Trolldom och häxerier
Trolldom och häxerier var en självklar del av människornas världsbild i Sverige till så sent som för ett par hundra år sedan. De flesta har säkert hört talas om 1600-talets häxprocesser där ca 300, framför allt kvinnor, avrättades. (Under samma period avrättades betydligt fler män för tidelag)

Per Haraldsson i Gunnarsmåla
Våra trakter var relativt förskonade från hysterin, men helt slapp vi inte undan. Fast här var det faktiskt en man, en trollkarl, som drabbades. I Gunnarsmåla i Ålems socken bodde han - Per Haraldsson. Både han och hans föräldrar var kända för att vara väl förtrogna med trolldom. En trollkarl eller häxa ansågs stå i förbund med djävulen och kunde föra över sjukdomar, se till så att kor inte gav mjölk och en hel del andra otrevligheter.

Per Haraldsson anklagas för sjukdom
Jag citerar från Strandatinget i mars 1667: ”samma dag uppsteg för rätten nämndemannen Olof Persson i Skäppentorp och anklagade Per Haraldsson i Gunnarsmåla, att han med trollkonst antingen själv eller ock lejt någon annan elak människa, som haver trollat hälsan från hans hustru Bengta Olofsdotter. Och är nu tre år sedan hon fick den plågan av onda människors tillskyndan, och är nu så utpint och plågad, så att hon förmår sig intet och plågas natt och dag som en mask….”. Per Haraldssons advokat tyckte det var ”kärringskvaller”, men han fick inte gehör för saken.

Vittnen träder fram
Flera vittnen kallades in. Ett vittne påstod att Olofs hustru hade fått sin sjuka samtidigt som Nils i Skäppentorp, som var Per Haraldssons svåger, blivit fri från sin tvinsot. Per Haraldsson skulle alltså ha trollat över sjukdomen från Nils till Bengta. Någon annan hade hört Per skryta om sin trollförmåga på ett kalas. Vidare hade Per haft flera kända trollkarlar och häxor boende hos sig.
Hösten 1667 fortsatte rättegången där man fortsatte att koppla samman Per med kända trollkunniga i trakten.

Lättfärdigt trollpack
I februari 1668 är ärendet uppe igen. Nämnden angav nu sitt omdöme om Per Haraldsson att man aldrig hört annat än ont om honom och han liksom hans föräldrar alltid umgåtts med ”lättfärdigt trollpack”.

Man fann också att han ”medels en stickas eller kvists nedsättande i jorden skjuta så många fåglar och djur han ville, desslikes gitter lägga en människa 1,2,3 ja flera år, på sotsängen…och haver det ordet att han umgås med trollpack, lövjeri och signerskor, som hans föräldrar före honom gjort och slikt hyser och härbergerar; varav när han för fyra år sedan sökte till den kloka kvinnan i Hålbäckshult i Åseda för sin svågers Nils i Skäppentorp hälsas skull, igenom ett armkläde, som han lät läsa uti så stilla och tyst, att ingen kunde höra hur orden lydde, i samma stund lade sig hustru Bengta på sotesängen”.

Dödsdom och förd ut till Kuggås
Per Haraldsson dömdes till döden. Men eftersom han inte hade bekänt kunde man inte genomföra avrättningen. Sådan var praxis. Rättens protokoll avslöjar att ”framhärdade han sig med nej”. Man tillgrep nu specifika åtgärder för att pressa fram en bekännelse. På landshövding Hammarskjölds order beslutade man att genomföra en skenavrättning. Man förde fram Mönsterås kyrkas likbår med ett vitt lakan på. Därpå fördes Per Haraldsson ”med en myckenhet folk” ut till Kuggås.

Skenavrättning
Processionen leddes av två prostar, bland andra herr Göran i Ålem, ”vilka sökte beveka honom, läste på rättegångsplatsen många kosteliga böner för honom, sjöngo åtskilliga psalmer, klädde av honom tröja, strumpor och skor och förmante honom taga Herrans heliga nattvard”. Ett vitt kläde bands tre gånger för hans ögon, varvid han alla gångerna frivilligt föll ner på stupstocken. Trots allt detta bekände han ingen delaktighet i hustru Bengtas sjukdom. Därefter fördes han till Kalmar torn i häkte. Han verkar dock ha benådats eftersom han senare återfinns i sin hemby.

Slutsatser
Den här historien visar tveklöst att människor faktiskt trodde på häxerier och magi. Hela världsbilden var magisk. För det andra visar historien att folk använde häxerifallen för att lösa grannkonflikter. Sjukdomen hade ju förflyttats från Nils i Skeppentorp till Olofs hustru Bengta i samma by. Och även om det var Per Haraldsson som anklagades, så anar vi en grundkonflikt mellan byborna Nils och Olof eller mellan deras familjer. Dessutom fanns det uppenbarligen många i socknen som ville bli av med Per Haraldsson, och nu dök det upp ett gyllene tillfälle, som ändå misslyckades.

Just detta med en bakomliggande personlig konflikt, ofta en grannfejd, är mycket vanlig i samband med häxprocesser. Många tror att prästerna låg bakom förföljelserna, men i de flesta fall höll prästerna en ganska så låg profil. Ofta var det vanliga bykvinnor som anklagade andra bykvinnor för att vara häxor och stå i förbund med djävulen.

För den som vill läsa mer
Jag hade under några år en kurs i ämnet Häxprocesser vid Växjö universitet och tycker det är ett mycket spännande ämne. För den som vill läsa mer rekommenderar jag följande:
Satans raseri – Bengt Ankarloo
Häxorna. De stora häxprocesserna i Sverige 1668-1676- Alf Åberg,

Historien om Per Haraldsson återges i boken om Ålems socken sid 326ff, men kan förstås också läsas i Stranda Härads tingsprotokoll.