Vållö - inavel eller invandring?

Inavel på en isolerad ö?
Under hela min uppväxt gick det rykten om att det var mycket inavel ute på Vållö under historisk tid. Förmodligen tänkte man sig att ön var relativt isolerad från omvärlden och att nära släktingar därför gifte sig med varandra.

Livskamraten hämtades ofta på fastlandet
De senaste dagarna har jag haft anledning att gå igenom husförhörslängderna för Vållö från 1780-talet fram till 1890-talet. Och en första preliminär slutsats är att Vållöborna inte alls präglas av någon anmärkningsvärd inavel, om ens någon alls. Möjligen kan man ana att sysslingar gifte sig vid något tillfälle, men det dominerande intrycket är att Vållöborna väldigt ofta gifte sig med människor från fastlandet. Någon kom från Ödängla, en annan från Skräckemåla, en tredje från Gränebo – alla byar i Mönsterås socken. Ibland hämtade man sin livskamrat från Fliseryds, Långemåla eller Misterhults socknar. Självklart gifte sig de olika Vållösläkterna även med varandra, men jag kan inte finna att de var släkt på nära håll.

Från Finland
Särskilt intressant är att anfäderna till Vållös två Lindströmsläkter båda invandrade från relativt avlägsna platser kring sekelskiftet 1800. Isak Lindström kom till Vållö vid 1790-talets början och anges vara född i Finland. Johan Lindström, sannolikt släkt på något sätt, kom till Vållö från Stockholm vid 1800-talets början. Troligen står även hans ursprung att finna i Finland.

Invandring
Min tes får alltså bli att Vållös befolkning inte alls präglas av inavel. Tvärtom valde man ofta en livskamrat från fastlandet. Ibland kan man rent av tala om långväga invandring. Jag ska snart göra en mer detaljerad undersökning och återkommer i frågan.