6 maj 2010

Mönsteråsaffären, del 2 - "Det skandalomsusade kommunalkontoret i Mönsterås"


Kommunalkamrer Viktor Lund intervjuas av riksmedia 1968 med anledning av den sk "Mönsteråsaffären".

Idag fortsätter jag artikelserien om den sk ”Mönsteråsaffären” som medförde att Mönsterås hamnade i fokus för riksmedias intresse under ett par år på 1960-talet. För att förstå denna artikel rekommenderar jag att man först läser den första artikeln – Mönsteråsaffären, del I – Framgångsår och fartblindhet.

Framgången förstummade alla
Efter drygt tio år av rekordartad expansion för Mönsterås med den driftige kommunalkamreren Viktor Lund i spetsen, var det förstås svårt att framföra negativ kritik. Det var ju bara att se själv; från en slumrande idyll 1948 till en blomstrande industriort med moderna hyreslägenheter och semesterparadis 1960. Och fler projekt var på gång. Hyreshus väntade på att byggas, en ny högstadieskola var av nöden, vattenreningsverk behövde uppföras, fler industrier skulle lockas hit. Allt kostade enorma summor.

Rykten och illavarslande tecken
I början av 1960-talet började det gå rykten. Dom som valde sina ord väl mumlade något om växtvärk. Någon nämnde ordet hybris. Några få misstänkte att kommunens ekonomi var ansträngd. Men endast en liten krets anade hur illa det egentligen var ställt.

För den som ville se fanns det dock illavarslande tecken. Vid några tillfällen hade de kommunalanställda fått vänta en dag extra på löneutbetalningarna. Folk talade om att vissa halvfärdiga byggen skulle täckas av presenningar eftersom kommunen inte kunde betala entreprenörerna.

Revisorernas kritik för 1963
Den första officiella varningssignalen om att allt inte stod rätt till kom i april 1964, då kommunens politiskt valda revisorer framförde kritik för 1963. Revisorerna påpekade bland annat att kommunalnämnden (som motsvarade dagens kommunstyrelse) vid flera tillfällen hade agerat på egen hand och fattat beslut där man egentligen skulle ha låtit kommunfullmäktige (kommunens riksdag) fatta beslut först.

Exempelvis hade kommunalnämnden beslutat om att ge borgen till företag för större belopp än vad kommunfullmäktige hade medgivit. Kommunalnämnden hade också struntat i att följa kommunfullmäktiges beslut om att kontrollera företags säkerhet. Även kommunfullmäktige fick kritik för att ha tagit på sig borgen som överskred den underställningsfria lånerätten. Trots dessa minst sagt alarmerande uppgifter valde revisorerna att tillstyrka ansvarsfrihet för 1963. Därmed blev det lugnt för en tid, men problemen hade bara börjat.

Många anade att mannen bakom turerna 1963 var Viktor Lund, och att det var han som med sin entusiasm och brist på tålamod fick politikerna att agera för skyndsamt. Detaljerna i detta lär förbli oklara. Men när den kommunala kassan började sina på allvar kring 1964-1965 så var det Viktor Lund som tog initiativet.

Kommunen anmäls och hamnar under utredning
Vad som egentligen hände kom inte fram i ljuset förrän kommunen anmäldes av en privatperson 1966/1967. Anmälningarna innehöll anklagelser om dubbelbelåning (dvs att kommunen fått tillstånd av staten att ta lån från en bank, men sedan använt tillståndet för att ta lån i flera banker), beskyllningar om osant intygande i samband med upptagande av lån och en del annat av samma karaktär. Ärendet utreddes av Riksåklagaren med Torsten Rosenberg som huvudansvarig.

Mönsterås kommunfullmäktige lät under slutet av 1967 revisorer från Svenska Kommunförbundet göra en egen utredning. De kom fram till att Mönsterås Kommun hade överskridit sin rätt att ta upp lån utan underställning, att kommunen frångått sedvanlig metodik vid upplåning och att likviditeten var svag (dvs innehavet av kontanter eller den kortsiktiga betalningsförmågan var låg.) Utredningen överlämnades till Länsstyrelsen som i sin tur överlät den till Riksåklagaren som ju redan höll på med en undersökning.

”Vi har inte gjort något brottsligt”
Mönsterås Kommun avvisade bestämt alla anklagelser och hänvisade till missförstånd och förföljelser från fiender.

”Vi har inte gjort något brottsligt. Vi har haft det besvärligt ibland med likviditeten, men hittills har vi klarat situationen. Påståendet om dubbellån bygger på missförstånd.” sa Viktor Lund i en mediakommentar våren 1968.

I en annan intervju sa han: ”Vi förföljs av en fd företagare här i Mönsterås som anser sig orättvist behandlad.”

Men även en sur fd företagare kan ju ha rätt.

Kriminalassistenter och förhör
Riksåklagarens utredning gjordes med nit. Våren 1968 skickades sex kriminalassistenter till Mönsterås för att på plats utreda vad som hade hänt. Över 200 mönsteråsare kallades till förhör – hela kommunfullmäktige, kommunalnämnden, tjänstemän och bankpersonal. För många var det en besvärlig situation och många gick ju bara för att ”hämta en blankett”. De som inte kunde gå ifrån sina jobb fick besök av ”försäljare” under kvällstid. En av de kriminalassistenter som besökte Mönsterås var John Berling som DN så suggestivt fångade på bild mot bakgrund av Storgatan och kyrkan.


Mönsterås Kommun hamnade under utredning.



















”Det skandalomsusade kommunalkontoret i Mönsterås”
Nu hade även media fått upp spåret och ordet ”skandal” var flitigt förekommande i medias rapportering. ”Mönsteråsaffären” blev känd över hela landet. När mönsteråsarna slog upp tidningen kunde man mötas av rubriken ”Det skandalomsusade kommunalkontoret i Mönsterås”.

En tidning som skickade reporter till Mönsterås var Dagens Nyheter. När de krävde att få gå igenom kommunens offentliga handlingar så visade det sig att kommunen inte hade diariefört sina inkommande handlingar, varför journalisten fick börja leta på måfå i pappershögarna.


Dagens Nyheter braskade på om Arabpengar när de skrev om Mönsterås.


En av alla skandalrubriker om Mönsterås när det begav sig.


Ännu ett exempel på medias bevakning.

Lund försvarar sig
Allt eftersom utredningens detaljer läckte ut och journalister grävde så tvingades Viktor Lund förklara sig. De lån som tagits med höga räntor var inte dyra när de togs 1964-65, menade Lund som motiverade lånen med orden: ”Lånemarknaden var mycket kärv. Vi var tvungna att bygga skola, ålderdomshem, nya industrier och inte minst ett avloppsreningsverk. Den privata lånemarknaden var då vår enda utväg. I dagens mått mätt var dock de räntor vi betalade höga”.

Han erkände dock att det kanske trots allt hade skett dubbelbelåning. Lund menade att Parkskolan hade blivit mycket dyrare än beräknat, närmare bestämt två miljoner mer än vad man hade tillstånd att låna upp, vilket skulle ha föranlett dubbelbelåningarna. I själva verket fick man Parkskolan väldigt billigt. Det intygade byggmästare Peter Åhlin som kände sig utpekad av Lunds uttalande. Åhlin fick stöd av Länsskolnämnden i Kalmar som tyckte att Mönsterås fått väldigt mycket skola för pengarna.

Vad utredarna kom fram till
Uppenbarligen bedömde myndigheterna läget som mycket allvarligt eftersom Mönsterås som enda kommun i landet ställdes under finansdepartementets förmyndarskap. Men vad kom utredarna egentligen fram till? Tyvärr handlar det om så invecklade ekonomiska resonemang att en amatör inte förstår särskilt mycket, men ett försök till sammanfattning skall göras.

Mönsterås hade inte höjt skatterna under den mest intensiva expansionsfasen och tvingades i ren desperation ut på lånemarknaden för att ro alla projekt i land. Likviditeten var katastrofalt låg. Som värst var det åren 1963-1966.

De vanliga bankerna var inte särskilt beredvilliga, men det fanns andra mer eller mindre seriösa privata aktörer som inte var nödbedda, bara de fick skyhöga räntor tillbaka. Åren 1963-1966 skedde ett antal dunkla ekonomiska affärer för att rädda Mönsterås från konkurs. Vissa ageranden var lagliga men olämpliga. Andra gånger gick man utanför lagens råmärken.

Dubbelbelåningar
Det mest påtagligt olagliga var nog dubbelbelåningarna. Mönsterås kommun hade exempelvis fått tillstånd av kunglig majt att låna pengar i en bank. Detta tillstånd visade man sedan upp i flera banker och kunde på det sättet låna mer pengar än man hade tillstånd till. Bankerna hade egentligen skyldighet att kontrollera sådant, men gjorde inte de efterforskningar man var ålagda att göra.

I samband med bygget av Parkskolan dubbelbelånade kommunen exempelvis 900 000 kronor i två banker. Lånet hade till råga på allt inte förankrats i kommunalnämnden, utan kunnat genomföras eftersom lokalbanken frångått påbjuden banksed.

Dubbelbelåningarna i Mönsterås ledde fram till den beryktade lagen ”Lex Mönsterås” som innebar att kommunerna var tvingade att ange bankens namn när man tänkte låna. Likaså tvingades bankerna stämpla lånetillstånden.

Lån med skyhöga räntor
När man började vända på de undanstoppade handlingarna på kommunalkontoret uppdagades en minst sagt förunderlig lånekarusell - ofta kortfristiga lån med skyhöga räntor som Viktor Lund ordnade på den grå privata marknaden via dyra konsulter som mellanhänder. Här skulle man kunna frossa i flera hårresande skräckexempel, men det får räcka med ett par fall.

1965 lånade det kommunala bostadsbolaget en miljon kronor från Läkarnas försäkringsanstalt Salus till 9 procents ränta. Pengarna spärrades på en bankbok vid Häradssparbanken, något som Salus hade krävt. Sedan fick kommunen istället låna 850 000 kr av Häradssparbanken till 7,5% ränta. Konsultfirman som förmedlat lånet fick 20 000 kr. När lånet löpte ut 1976 fick kommunen i alla fall räntan på pengarna från bankboken. Men i effektiv ränta kostade affären kommunen, dvs skattebetalarna, mer än 12% , och de första tio åren 18%.


Låneuppgörelsen med Salus. Jag beklagar att bilden är suddig.




















En liknande uppgörelse gjordes med Ångfartygs AB Kjell i Stockholm. Man lånade även 1,2 miljoner till hög ränta av en stockholmsdirektör som satte in pengarna på Oskarshamns sparbank. Här fick dock kommunen låna samma belopp som sattes in. Omkring 1968 hade man kvar sju lån av det här slaget med skyhöga räntor. Bland de banker som bidrog till lånekarusellen var Häradssparbanken i Mönsterås, Oskarshamns Sparbank och Smålands bank.

Kommunen var också nära att låna 10 miljoner med 18% ränta från en mystisk hemlig fond som påstods bestå av ”arabpengar” från en oljeshejk i Kuwait. I det här fallet agerade en skum malmödirektör mellanhand. Det gick så långt att Viktor Lund reste till Malmö med ett brev där han begärde ett lån på 10 miljoner. Affären genomfördes dock aldrig.

Frångick demokratiska turordningen
Utredningarna visade också att Viktor Lund och kommunalnämnden hade fattat beslut som först skulle ha behandlats i kommunfullmäktige. Vissa upplåningar gjordes utan att ens kommunalnämnden involverades.

Andra lustiga exempel
För att kunna betala ut löner fick man ibland Häradssparbanken att gå med på att ligga ute med pengarna någon dag. Ibland försökte kommunen lösa problemet genom att förmå vilt främmande privatpersoner att sätta in pengar på konton mot villkor att kommunen fick låna pengarna för en tid.

Stugan vid Lakhamn
Kommunen ägde sedan många år en stuga vid Lakhamn på Oknö. Stugan hade man en gång fått av Tändsticksfabriken. Tanken var att den skulle hyras ut och att avkastningen skulle gå till behövande. Alternativt skulle stugan lånas ut till dem som var i verkligt behov av den.

Istället hade kommunalkamrer Viktor Lund fått hyra stugan under några år, enligt många för en symbolisk summa. Summan visade sig vara på 700 kr om året, enligt Viktor Lund en helt normal summa. Dessutom hade stugan renoverats för 2 860 kr, en mystiskt låg summa mot bakgrund av att man utöver snickerier även drog in vatten och avlopp, samt el. Många misstänkte att renoveringens egentliga kostnad var 16 000 kr och att delar av summan hade bokförts på kostnaderna för Polishusets renovering på Storgatan som genomfördes samtidigt. Hur det egentligen låg till tror jag aldrig att man lyckades reda ut.

Åtal
Riksåklagarens utredning visade sammantaget på så pass allvarliga missförhållanden att det bara kunde sluta med en sak – åtal. På de anklagades bänk satt kommunaldirektör Viktor Lund och kommunalnämndens fd ordförande Eric Gustafsson. Anklagelsepunkterna handlade om grov trolöshet mot huvudman och tjänstemissbruk.

I nästa del ska vi se vad rättegången ledde fram till, se vilka konsekvenser det fick för Mönsterås kommun och göra en sammanfattande bedömning av epoken Viktor Lund.

Källor för artikelserien
Artiklar i Barometern/OT 1946-1970.
Irene Lundquists artikelserie om epoken Viktor Lund i Barometern/OT sommaren 1986?
Kommunala protokoll, Mönsterås Kommun.
Egna vykort och bilder.
Samtal med Viktor Lund, 91 år.

2 kommentarer:

Bert sa...

Vilket eller vilka politiska partier styrde M-ås kommun under den tidsperiod som artiklarna omfattar.

Jonny sa...

Jag ska gå in lite mer på det politiska ansvaret i sista artikeln. Här finns ett och annat att påtala eftersom Lund blev syndabocken. Eric Gustafsson var socialdemokrat. Faktum är att jag ännu är lite osäker på maktförhållandena. På 1960-talet bör det dock ha varit S i majoritet. Tror dock inte de styrde hela 50-talet. Dessutom är jag osäker på om de hade egen majoritet. Men i nästa artikel vet jag.