En liten vandring bland rasister, främlingsfientliga, invandrarfientliga och andra svikare av Sverige

Det väckte reaktioner
Häromdagen skrev jag om ett möte med en rasist, vilket genast satte igång debatten. Ett par kommentarer har jag inte kunnat släppa igenom pga att jag bedömt innehållet som juridiskt omöjligt att försvara. Det är ytterst sällan jag inte godkänner en kommentar. Så ämnet är laddat. Nå, någon påpekade att man kan vara svenskvän utan att vara rasist. Någon ifrågasatte om rasist var rätt ord. Jag ska förklara.

Det finns flera svinbruna riktningar
Det äger onekligen sin riktighet att ordet ”rasist” ibland har använts felaktigt. Men i det här fallet gjorde jag bedömningen att det fanns en genuin bakomliggande rasism i genetisk mening bakom de nedlåtande orden om muslimer som grupp. Annars finns det förstås ett flertal varianter av nedlåtande, obehagliga svinbruna åsikter och inställningar som jag tycker är i princip lika inhumana. Låt mig i korthet få nämna några som jag avskyr lika mycket.

Rasisten – delar in människosläktet i raser och kombinerar i regel detta synsätt med åsikten att den egna rasen är överlägsen andra vad gäller olika kvaliteter, samt att olika raser ej bör beblanda sig med varandra. Denna sort torde vara relativt ovanlig, men förekommer.

Den främlingsfientlige utan tanke – historiska undersökningar visar att många kulturer genom historien präglas av misstänksamhet eller i vissa fall fientlighet gentemot främlingar. Detta fenomen fanns redan i det gamla bysamhället, men riktades då mot resande eller mot konkurrenterna från grannbyn. Den här ofta ogenomtänkta inställningen är nog ganska vanlig, men djurisk och ovärdig.

Den främlingsfientlige fördomsfulle – är en variant av den främlingsfientlige, men anser sig ha fog och fakta för sin ståndpunkt. Här går man på alla skrönor som finns för att misskreditera invandrare.

Den invandrarfientlige – en variant av den främlingsfientlige och fördomsfulle som anser att invandrare är en belastning för samhället och som har genomtänkta resonemang utifrån kulturella, religiösa och ekonomiska aspekter. Blandar i regel skrönor med ensidiga fakta för att underbygga sin ståndpunkt. Här hittar vi en salig blandning av folk. Här återfinns kulturellt inskränkta "svenskvänner" som anser sig vilja bevara någon slags diffus svensk kultur, och som därför inte vill hjälpa människor i nöd. Precis som om det någonsin har funnits en homogen svensk kultur, annan än den som kungamakten har skapat. Sverige bestod egentligen av flera lokalt präglade kulturer och dialekter. En småländsk bonde hade förmodligen mer gemensamt med en polack än med en jämtlänning.
Här hittar vi också ekonomiska gnidiga gnälliga snåljåpar som anser att det inte ska få kosta något att hjälpa andra människor. Snacket om ekonomisk belastning etc har man ju hört till leda. Självklart måste det få kosta något att hjälpa. Dessa gnällspikar saknar hjärta och generositet. Bibeln kallar dem för onda.
Här hittar vi också dem som har upptäckt att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och som därför inte vill hjälpa människor.

Överhuvudtaget präglas invandrarfientliga av en slags inskränkt kulturell och ekonomisk egoism – ”du är dum och har fel åsikter, därför får du inte vara här”. Detta fenomen känner alla småbarnsföräldrar igen från sandlådan.
Alla dessa varianter är för mig likvärdiga. Att vara invandrarfientlig utifrån fakta och skrönor är för mig lika vedervärdigt som att vara rasist.

Att bevara generositeten och kärleken trots komplikationerna
Har då invandringen till Sverige inte orsakat några problem? Jo, visst har den det. Generositet har alltid ett pris som vissa inte är beredda att betala. Det finns en segregation i Sverige och invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Detta löser man inte i en handvändning, men är inte heller något olösligt. Det finns också vissa kulturella fenomen som hederskultur som inte kan accepteras. Men detta påverkar inte min inställning till invandrare som människor. Det påverkar inte min vilja att hjälpa. Problemen får lösas på andra sätt. Att trots vissa kulturella komplikationer bevara kärleken till sina medmänniskor borde vara en självklarhet för en svensk. Kanske är det detta som är det typiskt svenska som vi skall vara stolta över – att vi har bevarat freden i 200 år och därför har en generös inställning till människor som har lyckats fly från krig och förtryck. De som vill bevara Sverige och fly komplikationerna genom att stänga ute invandrare är svikare av Sverige. Så var det då sagt!

Även Jesus var en flykting. Emma och Lisa i fenomenalt samarbete i den här svenska folkvisan.

Till och med en vänsterradikal träffar ju rätt ibland.

Kom osökt att tänka på den här sången också.