Alla skyller på alla när skolans problem dryftas i Mönsterås - Mönsteråsbloggen fördelar ansvaret

Mönsteråsskolornas problem
De senaste åren har skolorna i Mönsterås uppmärksammats på olika sätt, oftast i negativ bemärkelse. Det har handlat om disciplinära problem, mobbning och bristande resurser till barn i behov av särskilt stöd. Även skolverket har ibland haft anledning att rikta kritik. Och alla skyller på alla.

Alla skyller på alla
Senast idag har Lärarnas Riksförbund en insändare i Barometern/OT där man skyller på media som man menar skriver negativt, men även samarbetsovilliga föräldrar får sig en slev av kritiken. Politiker (Patric Vadman) skyllde på lärarna när betygen var låga, även om han sedan tog tillbaka sitt uttalande. Andra politiker påpekar att skolan behöver mer resurser. Lärare och rektorer brukar liksom facket skylla på föräldrarna. Skolchefen gör lite av varje – tar lärare och rektorer i försvar, skyller lite på föräldrar och tar på sig lite själv (läs även här).

Facket verkar önska mörkläggning
Hur ska man då se på saken? Att skolorna i Mönsterås har problem kan man inte sopa under mattan, även om jag personligen inte märkt av det. Min dotter stortrivs i skolan. Men fackets kritik mot media är tragisk. Facket försökte en gång stoppa vad jag skrev på min blogg. Nu verkar de ogilla att tidningarna skriver om skolproblemen i Mönsterås. Mörkläggning med andra ord. Det är man ju duktig på i Mönsterås, men det löser ingenting.

I grund och botten inte lärarnas fel
Men vem har ansvaret? Facket har rätt i en sak. Det är i grund och botten inte lärarnas fel att det ibland ser ut som det gör. Visserligen har vi under årtionden haft en i många avseenden bedrövlig lärarutbildning i Sverige, men detta kan ju inte lärarna rå för. Jag vågar påstå att så gott som alla lärare gör ett bra jobb i Mönsterås utifrån de omständigheter som råder.

Skolplikten innebär att skolan har ansvar för ordningen
I Sverige råder skolplikt. Det betyder att vi föräldrar är skyldiga att skicka våra barn till skolan. Det innebär också att kommunen är skyldig att tillhandahålla en trygg skola med de resurser som behövs, samt att genomtänkt upprätthålla ordningen och ta itu med mobbning. När jag som förälder överlämnar mitt barn till skolan på morgonen, överlämnar jag också förtroende och ansvar till skolans personal. Som förälder kan jag inte ta ett direkt ansvar för hur mitt barn sköter sig i skolan eller blir bemött av andra.

Föräldrarna har ingen skolplikt
Notera att jag som förälder inte har skolplikt eller skyldighet att medverka till att min unge sköter sig i skolan, även om man som förälder förstås gör så gott man kan för att fostra barnet hemma. Men det är alltid skolans uppgift att upprätthålla ordningen i skolan. Man kan som förälder göra ett fantastiskt jobb, varvid ens barn ändå missköter sig i skolan. Det finns alltid ett eget manöverutrymme för barn som föräldrar inte alltid kommer åt. Visst är ett samarbete önskvärt, men absolut ingen plikt. Överlag pratas det alldeles för mycket om föräldrar i skolans värld idag. Men i skolan bestämmer rektor och lärare. Det är kommunens/politikernas ansvar att ge rektor och lärare de resurser (även kompetens) den behöver för att klara av resurskrävande barn, samt upprätthålla ordning.

Politikerna har det yttersta ansvaret, därefter skolchef, rektorer och lärare
Om kommunen/politikerna gör sin del, vilket man inte alltid gjort i Mönsterås, så får tjänstemännen lättare att genomföra sin del. Givetvis finns det alltid enskilda rektorer och lärare som inte är uppgiften mogen. Det förnekar jag inte. Ibland räcker det inte att politikerna har gjort vad de ska. Utan en kompetent rektor blir det ändå problem. Men där kan jag förstås inte uttala mig hur det ser ut på de olika skolorna i kommunen.

Föräldrar, barn och tid
Står då föräldrarna helt utan ansvar? Nej, det menar jag inte. Föräldrarna har förstås det övergripande ansvaret för att lägga en sund värderingsgrund hos sina barn Men sådant kräver tid. Och dagens samhälle ger inte föräldrar särskilt mycket tid med sina barn. I regel tvingas båda föräldrarna arbeta utanför hemmet för att klara av den levnadsstandard vi har vant oss vid i västerlandet. Och så har vi ett samhälle som hela tiden stressar in barnen i olika fritidsaktiviteter på kvällstid. Där tror jag att föräldrar skulle våga säga nej lite oftare för att få mer tid själva med sina barn. För fostran och trygghet kräver mycket närvaro, inte bara sk kvalitativ tid. Allt snack om kvalitativ tid är ett otyg och många gånger bara ett försök att dämpa det dåliga samvete man kan få av bristande närvaro.

Summering
Hur skall skolans värld bli tryggare i Mönsterås? Ge framför allt skolan de resurser (ekonomisk, kompetens etc) den behöver. Se till att skolan har de redskap den behöver för att lösa sina uppgifter. Se också till att skolan är klar över sitt ansvar. I övrigt kräver det ett nytt tänkande från alla vad gäller ansvar, värderingar och hur man nyttjar sin tid. Kanske är det också dags att införa tydliga betyg i uppförande så att även barnen får lära sig att ta ansvar för sitt beteende.