”Kalmar stad till stor skada och försvagelse” - Mönsterås på 1500-talet, del I

Gustav Vasa var sannolikt inte populär i Mönsteråsbygden på 1500-talet. I den här artikeln förklarar jag varför.

Artikelserien fortsätter
I min artikelserie om Mönsterås äldre historia har jag tidigare presenterat Mönsterås stadsprivilegier från 1604 och behandlat det som blev den korta stadserans brutala slut - danskarnas eld under Kalmarkriget (1611-1613). Jag har också redogjort för Mönsterås språkliga betydelse. Turen har nu kommit till 1500-talets Mönsterås som ska behandlas i två artiklar. Här kommer den första.

Kyrka, marknadsplats och ting
Vilken typ av samhälle var då Mönsterås på 1500-talet? I äldre litteratur brukar man lyfta fram Mönsterås som församlingscentrum, marknadsplats och tingsplats, vilket förstås är helt riktigt. Mönsterås var platsen där man gick i kyrkan, skötte affärerna och löste sina tvister.

Kontrollen över kusten
Mönsterås framväxt under medeltiden kan knytas till dessa funktioner, vilka i sin tur kan ses mot bakgrund av ett historiskt skede där inflytelserika stormannaätter och kyrkan byggde maktcentra i form av gårdar, försvarsanläggningar, kyrkor och hospital. Denna utveckling gick hand i hand med kungamaktens strävan att stärka kontrollen och försvaret av kusten. Flera av de herrar som slog sig ner i bygden tillhörde rikets ledande skikt. Mönsterås var kanske inte den viktigaste platsen, utan snarare Kråkerum som ätten Bielke innehade. Men Bielkarna hade förstås intresse av en bra hamn och ingick bland dem som hade tomter på Mönsterås, samtidigt som bönder och hantverkare hade behov av platser där de kunde sälja sina produkter.

På 1100- och 1200-talet fick en tidig järnhantering betydelse i Småland och det är väl inte helt otänkbart att den kan ha kommit även Mönsterås till del. Under 1500-talet blev det trävaror och tjära som kom att avsättas vid handelsorterna utmed kusten.

Två hinder för utveckling
Men om medeltiden sannolikt var en tid av expansion i vår bygd, låt vara att den led dramatiska avbräck i samband med digerdöden och andra pester, så kan man nog med fog hävda att de första årtiondena av 1500-talet var bekymmersamma. De två enskilt viktigaste hindren för utveckling hette krig och Gustav Vasa.

"en skalkahop" från Mönsterås
1506 och 1507 skall Mönsterås ha bränts av fienden i samband med Sturetidens stridigheter, och några årtionden senare var det dags för Dackeupproret där Mönsteråsbygdens invånare var synnerligen aktiva. 1543 kallade så kungens fogde till ting i Mönsterås. Kungens fribrev från den 24 augusti lästes upp och allmogen lovade att vara kungen trogen. Ändå klagade kungen året efter Dackes död, att det särskilt i Högsby, Fagerhult, Mölstadås och Mörlunda ”finnes ännu en skalkahop*”. Hövitsmannen Anders Smålänning befalldes att skicka några knektar för att göra slut på oroligheterna.

"Kalmar stad till stor skada och försvagelse"
Bönderna hade förstås sina skäl att tycka illa om Gustav Vasa pga alla nya pålagor. Men kungen bör ha varit illa sedd i Mönsterås även av andra skäl. Gustav Vasa försökte nämligen stoppa all handel utanför städerna. 1524 förbjöds, vid Gustav Vasas besök i Kalmar, all den olaga handel som bedrevs i Vetlanda, Mönsterås, Eksjö, Vimmerby, Pata och Avaskär, ”Kalmar stad till stor skada och försvagelse”. Detta förbud upprepas för bland andra Mönsterås och Pata 1527 och 1532. Befolkningen tvingades välja mellan att upphöra med sitt yrke eller flytta till Kalmar. Mönsterås var i Gustav Vasas ögon således en olaga hamn som skulle kväsas. Bönderna och hantverkarna i Mönsteråsbygden lär inte ha rättat sig efter kungens direktiv. Till Kalmar var det alldeles för långt och inga kungliga påbud kunde få dem att ge upp sin frihet.

Kanske gynnades Mönsterås av att Johan III startade upp en skeppsgård vid Drakenäs på 1570-talet. Under varvets korta livsperiod på drygt 10 år byggdes två stora skepp – Wasa (I) och Draken.

Agerade som stad redan 1599
Den olaga handeln tycks hur som helst ha fortsatt och vid 1500-talets slut var Mönsterås, som vid denna tid motsvarade dagens Storgatan från Höjdens lågprishotell i norr till Britts mode i söder, ett litet samhälle på omkring 40-60 invånare, barn inkluderade. 1599, 5 år innan man fick stadsprivilegierna, agerar Mönsterås faktiskt som vore man stad då man deltar i städernas utskylder med 5 mark för borgläger.
Så krig och besvärliga kungar till trots hade Mönsterås ett ganska bra utgångsläge när det nya århundradet tog vid.

I nästa artikel skall vi bli mer konkreta och titta lite på hur Mönsterås såg ut och vilka människor som ägde tomter och bodde i Mönsterås på 1500-talet. Den artikeln bygger i mycket på egna nya forskningar i tidigare delvis obeaktat källmaterial.

* Skalk är ett gammalt ord för skurk, ogärningsman etc.

Faktauppgifterna är i huvudsak hämtade från Mönsteråsboken (1963) och Ivar Modéers skirift Mönsterås (1926). Slutsatserna är mina egna, liksom uträkningen av befolkningsmängden.