Fas 3
Det talas allt oftare om de negativa aspekterna för arbetslösa som hamnar i Fas 3. Låt oss titta på vad Fas 3 innebär, helt förutsättningslöst utan politiska skygglappar, endast med mänsklig anständighet och värdighet som måttstock.
Ett kvalificerat jobb utan lön
I Fas 3 hamnar man efter ett visst antal dagar som arbetslös. Man ska då göra ett riktigt arbete på en arbetsplats för samma ersättning man hade när man inte gjorde någonting. Försök få det att gå ihop med den sk arbetslinjen, den som kan. Det kallas samhällsnyttig tjänst. Det handlar inte om praktik utan är i flera avseenden en riktig anställning med arbetsgivare och avtal. Jag är själv i Fas 3 och skulle aldrig komma på tanken att kalla mig arbetslös. Jag gör varje dag ett kvalificerat jobb på en riktig arbetsplats. Jag trivs utmärkt, bidrar till samhällets mjuka värden och gör många glada. Man får vara på samma arbetsplats i högst två år. Tjänsten avbryts om man får ett jobb på den sk ordinarie arbetsmarknaden. Vilka är då problemen?
Problemen
1. Man gör ett riktigt, ofta kvalificerat, arbete för samma ersättning som när man var arbetslös utan att arbeta. Det betyder alltså att man arbetar gratis. För de flesta torde det innebära en ersättning på mellan 9000 och 10 300 kr i månaden efter skatt från Försäkringskassan. Den som inte är med i A-kassan får räkna med några tusenlappar mindre. Flera av de jobb som görs skulle på den vanliga arbetsmarknaden innebära en inkomst på mellan 15 000 och 20 000 kr efter skatt.
2. Arbetsgivaren får drygt 5000 kr i månaden för att ha den ”arbetslöse” anställd. Pengarna skall täcka kostnader för handledning odyl. Eh! Den anställde blir förstås självgående efter några dagar. Arbetsgivaren tjänar alltså pengar på Fas 3, samtidigt som man får ett jobb utfört gratis.
3. Den anställdes mellanställning är förstås ett problem. Man är både arbetslös och anställd samtidigt. Känslan av att göra ett kvalificerat jobb utan att det värderas i pengar är förstås bekymmersam. ”Risken” finns också att man faktiskt trivs på sin arbetsplats, men plötsligt måste avbryta pga ett sk riktigt jobb eller efter att de första två åren har gått.
4. Man kommer inte undan att nämna uttrycket ”Fas 3”. Människor behandlas som boskap som kan fösas vidare från den ena fasen till den andra. Jag får osökt associationer till koncentrationsläger, vilket känns mycket olustigt. Förmodar att det beror på just ordet "Fas" samt tvångsaspekten.
Finns det då några fördelar?
1. Man får arbetslivserfarenhet.
2. Man kanske bryter en social isolering.
Bakläxa för Alliansregeringen
Som kristen får jag citera Bibeln – ”Arbetaren är värd sin lön”. Att på detta sätt inte värdesätta ett arbete samtidigt som direktörer och andra skor åt sig allt mer, skapar ett splittrat samhälle. För mig personligen har Fas 3 varit ett lyft, men rent principiellt får reformen betyget…Underkänt! Det blir alltså bakläxa för Alliansregeringen på denna punkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Som jag har förstått det så får den som står utanför trygghetssystemet, dvs utanför A-kassan, ingen ersättning alls av försäkringskassan. Han/hon får i så fall söka socialbidrag (?)
Det kan väl vara en sak att arbeta ideellt på detta sätt åt en förening eller liknande som ligger en varmt om hjärtat. Att däremot utföra "kommersiellt" arbete är helt fel. Detta innebär lönedumpning på sikt, vilket väl är precis vad alliansregeringen är ute efter!
Dessutom finns det företag (kanske främst i de större städerna) där hela affärsidén bygger på att ta emot så många som möjligt från fas 3 och låta dem utföra helt meningslösa arbetsuppgifter. Det enda syftet är att få in de 5000 kronorna.
100 * 5000 = 500000 kr/månad.
Kanske skulle man starta ett sådant företag... hyra en billig lokal och ställa upp ett par gamla datorer och hitta på en fräck slogan för vad de ska jobba med! Eller varför inte starta en tankesmedja mot alliansregeringen på detta sätt?
Är man inte med i A-kassan får man bara grundersättningen. Har inte i huvudet vilken nivå det är på, men jag tror det är omkring 4000 kr. Resten får man försöka få via socialen, som väl då lär påstå att man får skylla sig själv som inte är med i A-kassan.
Nu vill jag ju inte tro att alliansregeringen är ondsint. Jag vill tro människor om att ha goda intentioner. Men något har uppenbarligen gått snett här. Man borde tänka igenom den bakomliggande människosynen, arbetets värde och vad som bidrar till mänsklig värdighet.
Det kallas vackert för "socialt entreprenörskap" eller "socialt företagande". Var på ett seminarium i höstas där man diskuterade ämnet, och en företagare från Vetlanda propagerade för fördelarna med arbetskraft man får betalt för. Även i mitt blåaktiga hjärta svider det lite när man kan ha som affärsidé att "hjälpa" utsatta människor tillbaka till sysselsättning. Själva grundtanken är dock klockren, om man förbiser de där 5000:-. Kunde kanske tänka sig att man fick den summan de tre-fyra första tre-fyra månaderna. Man borde dessutom ha någon form av klausul som villkorar en riktig anställning efter de där två åren. Då skulle man automatiskt komma åt de sociala företagen.
Frågan är varför man inte kan använda samma system man har för personer med vissa mer eller mindre lätta handikapp? Ett procentuellt lönebidrag tills arbetstagaren "återanpassats" till arbetsmarknaden.
Att tro det bästa om andra är naturligtvis en god egenskap! Jag är nog lite mer misstänksam... Har alltid fått lära mig av min mor att man ska tro det bästa men räkna med det värsta.
Finns Fas 3 i något annat EU-land?
De som begått ett brott bestraffas på sätt, men då kallas det samhällstjänst.
Ingen kan hjälpa om man blir arbetslös och utför man ett arbete ska man ha mer än Socialbidrag eller A-kassa. Arbetsgivaren får helt gratis arbetskraft och det borde räcka med det. Istället borde ersättning utgå till den som utför ett arbete.
Skicka en kommentar