Mönsteråsbloggen - Historia: Mönsteråsbloggen granskar Mönsterås skolgårdar

Artikelserien fortsätter
Idag fortsätter jag artikelserien om skolgårdarna i Mönsterås kommun och turen har kommit till Ljungnässkolan som byggdes i början av 1970-talet. Tidigare har Mölstadskolan analyserats. Jag kommer att besöka varje skolgård och göra en egen bedömning utifrån olika kriterier – storlek, landskap och underlag, attraktioner, säkerhet, mysighet/trevlighet.

Storlek

Om Mölstadskolans skolgård var en ocean av fria bitvis odefinierbara vidder, så är Ljungnässkolan mer de små rummens värld. Ljungnässkolan har nämligen inte en skolgård, utan flera. Skolan ligger i mitten och så är skolgården uppdelad på små ytor runt om skolan - ytor som för en vuxen kan framkalla klaustrofobiska känslor. Det ser lite trist ut. Utrymmena har ändå utnyttjats ganska effektivt och skolgården har också ganska många skogsdungar som gör att ytan egentligen är något större än man först kan tro. Ändå borde det finnas risk för trängsel om många väljer samma yta på rasterna. Om det inte hade varit för skogsområdena så hade betyget blivit betydligt lägre. Men nu blir det med viss tvekan godkänt. Betyg: 3

Landskap och underlag
Ljungnässkolan präglas tyvärr mycket av den asfaltsidioti som var så vanlig på 1960- och 1970-talen. Men skogspartierna skapar ändå viss variation, och man får en känsla av att man har försökt göra det bästa av situationen. På en yta hade man lagt ett mjukare underlag. Skolan är också utrustad med generösa bänkutrymmen. Även här blir det med nöd och näppe godkänt. Betyg: 3-

Attraktioner
Här finner vi Ljungnässkolans styrka som i någon mån kompenserar brister i utrymme. För här hittar vi flera lekplatser, två basketplaner, kompisgunga, två bordtennisbord (tyvärr i dåligt skick), ett par bollplank och inte minst en anläggning för utomhusbandy som enligt några ungar på plats får is på vintern. Det enda minuset är väl att man inte har någon fotbollsplan, även om det fanns en i direkt anslutning till skolgården. Likaså hittade jag ingen ”hoppa-hage”. Betyg 4.

Säkerhet/skick
Skolgården hade här en del brister. Dels har vi all asfalt (dottern fick två ärr för livet under de två veckor hon nödgades gå på fritids här för två somrar sedan). Dels fanns det en lekplats med en avbruten trästolpe där det var hur lätt som helst att skära sig eller få stickor. Även kedjorna saknade ordentligt skydd och en attraktion var helt trasig. Det fanns också för många fönster för nära skolgårdens lekytor. Och så trasiga bortennisbord. Betyg: 2-

Mysighet/trevlighet
Hade det inte varit för all asfalt så hade de små ytorna kunnat framstå som mysiga, men nu får man en ganska så hård känsla. Dock finns det vissa delar av skolgården som skogspartierna som är fina. Men mer än en tvåa kan det inte bli. Betyg: 2.

Sammanvägt slutbetyg: Ljungnässkolan har ett svårt utgångsläge och lär väl aldrig helt kunna ta sig ur 1970-talets fångsttröja. Dessutom har man några onödiga säkerhetsbrister. Så utgångsbetyget är underkänt, en tvåa. Men ändå känns det som om skolan verkligen har gjort vad man kan för att göra det bästa av eländet och det verkar ha hänt lite sedan jag var här sist. En ganska bra ambitionsnivå alltså som jag uppskattar och som gör att jag ändå ger betyget 3-.