Säsongen är slut

Fotbollssäsongen är slut. Det känns tomt. Kanske borde man intressera sig för en víntersport också för att hålla sig igång. Men handboll och innebandy är ju inte särskilt roligt att titta på. Kanske skulle man ändra uppfattning om man såg det live. Nå, jag ska försöka skriva ner min uppfattning om säsongen som varit.

En ganska bra säsong
Ser man till hela Mönsterås GoIF så har det varit en ganska bra säsong. Damlaget blev suveräna seriesegrare och avancerade till division 3. Herrlaget levde inte riktigt upp till förväntningarna, men spelar kvar i femman och fick i alla fall nya erfarenheter att spela under press. U-laget kom trea i sin serie. Lägg därtill en väl utvecklad barn- och ungdomsverksamhet. Dessutom lär det vara en konstgräsplan på gång. Det finns nog anledning att se positivt på framtiden.

Herrarnas säsong

Men nu gäller det herrarnas säsong. Och det är ju inte så lätt att formulera sig rätt. Å ena sidan lever jag ännu i lättnaden att det inte blev division 6, varför jag förmodligen är gladare än jag borde vara.  Å andra sidan trodde jag nog att laget skulle hamna på övre halvan. Är det bara jag som hade för höga förväntningar? Överskattade jag laget? Kanske är laget helt enkelt på den här nivån just nu och då kanske det inte alls är fel att vara glad att GIF klarade av kvalet. Kanske ska man vara jäkligt glad att det inte blev sexan.

Långsiktiga och kortsiktiga förklaringar
Nu har det emellertid funnits tendenser att leta syndabockar redan under sensommaren. Många lever i fornstora dagar då GIF alltid spelade i trean eller fyran och de förväntar sig att GIF ska dit igen. Ska man försöka förstå säsongen så kan man dela in orsakerna i långsiktiga respektive kortsiktiga förklaringar.

Långsiktiga förklaringar

De långsiktiga har jag redan skrivit utförligt om vid ett tidigare tillfälle. Det handlar om en obalans mellan unga talanger och rutin, vilket i grund och botten bottnar i att de bästa talangerna försvinner för tidigt från föreningen. Laget stannar i evig ungdom för att nu spetsa till det lite. För det andra har man haft en för naiv värvningsstrategi genom åren och nästan enbart värvat sk hemvändare. För det tredje hittade jag faktorer som pekar på att GIF är ett inspirationslag.

För stort fokus på tränaren
GIF har haft flera tränare under de jobbiga åren, men det har inte inneburit någon avgörande förändring. Jag drar därför slutsatsen att ingen enskild tränare kan råda bot på de stora strukturella problem som finns för GIF och många andra lag. Det är därför som jag faktiskt inte fokuserar så mycket på tränaren, även om vissa kanske skulle önska det.

Steg i rätt riktning
Styrelsen införde denna säsong kontrakt och små premier för att om möjligt införa en bättre långsiktighet. Det tycker jag var ett steg i rätt riktning, som bör kunna ge resultat på lite sikt. Det andra hoppas jag att man jobbar med, inte minst den mentala biten.

Kortsiktiga faktorer
Men kortsiktigt då? Finns det några andra kortsiktiga faktorer som gjorde att GIF hamnade i den här knipan som man gjorde i år? Nja, det mesta går tillbaka på de långsiktiga faktorerna, även om det säkert går att hitta saker som både tränare och spelare kunde ha gjort annorlunda. Det man kan säga är väl att truppens obalans mellan unga och rutinerade blev värre under säsongens gång, även om det rättades till något i de sista matcherna igen, då också resultaten blev bättre.

Obalanserad trupp
Truppen har alltså inte varit tillräckligt balanserad i många matcher. Det är inget fel på ungdomarna i Mönsterås GIF. Det är inte deras fel att det har gått knackligt. De gör bra ifrån sig utifrån ålder och träningsmöjligheter. Vissa har utvecklats tydligt, andra har kanske inte gått fram som jag trodde, men så länge de vill utvecklas får man ha lite tålamod. Men ta en spelare som Martin Nilsson som jag tycker har spelat in sig utmärkt som mittback. Eller Tobias Jonsson som är väldigt snabb och pigg framåt. Får han bara lite starkare fysik så är det klart att han är en framtidsman i GIF. Andra verkar ännu leta sin favoritposition och det får man ha förståelse för.  Men visst…många byten i positionerna skapar ingen kontinuitet.

De bara försvann eller kom och gick
Med fler rutinerade på planen så hade ungdomarna kommit mer till sin rätt. I de matcher man hade en större andel rutin så gick det i regel ganska bra, som i de sista matcherna eller strax före sommaruppehållet. Men GIF förlorade rutin under resans gång och det har krånglats lite hela säsongen känns det som. I början var målvakten Stenfelt borta några matcher och GIF hade en målvaktskris. Sedan slutade Skaret av fullt legitima skäl (familj och företag), även om han senare gjorde comeback och bidrog mycket till att GIF höll ihop sista biten. Det är bara att bocka och buga att det finns spelare som är beredda att ta ett sådant ansvar. Efter drygt halva säsongen försvann Viktor Nicklasson till Långemåla (och med all respekt för hans insats i GIF så undrar jag vad han hade där att göra). Och mycket av GIF:s spel byggde ju på att Nicklasson skulle ha boll på mitten. Visserligen hade GIF börjat förlora redan när Nicklasson var kvar, men det är klart att det inte blev bättre av hans frånvaro. Lägg därtill att Lagström var avstängd några matcher. Wesslund var försvunnen till och från av för mig oklara anledningar. Och Martin Lindkvist bara försvann utan information på hemsidan. Flera i sammanhanget rutinerade nyckelspelare försvann alltså eller kunde bara spela ibland. På slutet tillkom som väl var några som Niklas Kindberg och Robert Niklasson och det betydde en hel del. Men ska GIF hålla en hel säsong så måste ungdomarna ha kontinuerligt stöd från de äldre. De ska bara finnas där. Men med det ansvar ungdomarna har fått ta i år så lär det bli väldigt bra fotbollsvirke av dem. Men GIF borde informera bättre på sin hemsida om spelare slutar eller är frånvarande en längre tid. Då slipper man irritationer och spekulationer från publiken.

När GIF har spelat som bäst har man ju spelat riktigt bra. Det man undrar är om föreningen har jobbat tillräckligt mycket på den mentala biten för att undvika de där bottennappen där jag misstänker att det spelar viss roll.

Kunde tränaren ha gjort annorlunda?
Kunde då tränaren ha gjort något för att hantera sitt spelarmaterial bättre? Truppens sammansättning kan han ju inte göra så mycket åt, så jag vet ärligt talat inte. Jag har inte den inblicken. Ibland har man kanske undrat varför det har varit vissa omstuvningar hit och dit med spelare på än den ena än den andra positionen. Vissa tränare vill ju att så många spelare som möjligt skall vara allroundspelare, istället för specialister på bara en position. Men jag tror inte det har handlat om det här. Truppen har varit ganska smal och vissa spelare är ännu så unga att de söker sina bästa positioner. Idris har ju fått spela på alla positioner som tänkas kan och han klarar ju av det utmärkt. Men frågan är om han ska behöva spela back. GIF förlorar ju så mycket kreativt framåt då. Ja, det där kan man ha synpunkter på förstås. Hur som helst har han verkligen fått lära sig att ta ansvar för laget och det kan kanske vara bra på ett personligt plan. Jag undrar också varför Lagström har fått börja på bänken ibland. Kanske en skada som spökar, annars finns det ju ingen anledning att hålla honom där. Likaså har Wesslund ibland nött bänk, men där tror jag det ibland har handlat om småskador.

Två oundvikliga frågor
Avslutningsvis två obligatoriska frågor som jag inte kommer undan.

1. Kommer GIF:s tränare Anders Jonsson att fortsätta ett år till? Faktum är att jag inte bör svara på det. Det är något som styrelsen, spelarna och tränaren får samtala om. Personligen tror jag inte det tjänar mycket till att byta tränare och jag föredrar att ha lite tålamod. Dessutom har han gjort ett sympatiskt intryck på mig – rak och ärlig med kompetens och erfarenhet, även om jag kan förstå att en del kan ha svårt för den stilen. Men som sagt, det där får de lösa själva. Det är ju inte jag som är på träningarna och nöter.

2. Kommer spelare att fly GIF nu efter ännu en knagglig säsong? Vissa spelare har ju tvåårskontrakt så de blir förstås kvar. Vilka det är vet jag dock inte. Av dem som är fria att gå är det väl mycket som spelar in. Det kan handla om vem som är tränare, truppens sammanhållning, huruvida man anser sig klara av högre divisioner och om man får erbjudanden från andra lag. Personligen anser jag att det finns högst ett par tre spelare som redan nu skulle lyckas i fyran och eftersom det bara är en division högre så borde det väl inte locka så mycket. Om någon när drömmar om elitfyran eller högre så tror jag inte på det...eller snarare...jag har mina skäl till att inte nämna vilka i så fall. Nej, man får väl hoppas att de flesta har klubbkänslan och hjärtat i GIF och stannar, men man vet ju aldrig. Det är ju samtidigt svårt att säga att tidigare talanger som har gått vidare saknar hjärta för GIF. Vissa vill uppåt snabbt. En och annan lyckas. Skräckscenariot är förstås att några av de bästa försvinner, vilket vissa uppenbarligen gjorde redan under pågående säsong i år, och att medelåldern blir ännu lägre nästa år. Styrelsen får en svår uppgift att bygga ett balanserat lag.

Hur som helst. För egen del har jag bestämt mig för att inte ha några förhoppningar inför nästa säsong. Jag kommer att koppla bort hjärtat när jag ska tippa var GIF hamnar i serien. Det är ju ändå de ideella aspekterna av fotbollen som tilltalar mig, och nästa år ska jag mer gå in för att ha kul än att bli besviken om det inte går som man hoppas.

Och så hoppas jag att GIF UPPDATERAR HEMSIDAN nu under hösten så att vi får veta vad som händer. Jag hinner inte skriva och fråga flera gånger i månaden.