Mönsterås Bluesband har gjort en utmärkt skiva. Är det inte Rune vi ser där till höger? |
Nej, jag är ingen bluesman och kan inte kulturen. Live kan blues vara en fantastisk upplevelse, men på skiva blir det ofta småtrist – monotont och enformigt med förutsägbara formler.
Men det finns band som har förmågan att bryta igenom de ibland högt byggda genremurarna och nå ut till en bredare publik. Mönsterås Bluesband är ett sådant band som borde gå hem både bland bluespuritaner och en bredare allmänhet, även om jag kan tänka mig att det är en svår balansgång. Man skulle i alla fall önska att bandet lyckades nå ut ordentligt. Med den nya skivan tror jag chanserna finns, även om branschen inte alltid är rättvis.
Vitalt band
MBB uppvisar på sin nionde skiva en imponerande spänst och
vitalitet. Här handlar det inte om någon patetisk återförening, utan om ett
band som ännu utvecklas. Jag fick en liten pratstund med Calle Engström från
MBB på Netto häromdagen och vi kom att prata lite om nya skivan och bandet. Och
det som slog mig var stoltheten över att bandet ännu utvecklades och hur sugen
han ännu verkade vara på musiken. Att efter 38 år i branschen ha drömmarna och glöden
kvar.
Bland det bästa bandet gjortFör så är det. Visst är det en bluesskiva, vilket förstås duger gott, men bandet vågar låta sig inspireras av både soul och skitig Wilmer-rock. Alla låtar verkar vara utvalda med omsorg och har tydliga konturer, vilket ökar tillgängligheten på ett positivt sätt. Låtar som Båge av stål, Jag trodde åren gett mig rätt, Tro mig, Jobba te ja dör och Nöjd för det mesta är utmärkta och bland det bästa bandet gjort.
Inte särskilt välanpassade texter
Texterna är på genuin Mönsteråsdialekt och det är inte bara
en kul kuriositet, utan lyfter faktiskt skivan en extra dimension. Bra att man
konsekvent har valt den lite aviga svenskan. Vardagslivets blues kan man väl kalla det för,
med en viss samhällskritisk faktor som kanske bottnar i en rädsla att slå sig
till ro i det välanpassade Mönsterås. Vuxna män som är fast i vardagslivets väl
och ve, men som ändå har vissa drömmar kvar. Textmässigt är den faktiskt inte
särskilt välanpassad, vilket säges som beröm.
Visst faller bandet vid något tillfälle in i de förutsägbara
rytmerna och ackordföljderna, men konstigt vore det annars. Det är ju trots
allt ett bluesband.MBB brinner
Egentligen tror jag den här skivan är perfekt för den som
inte är så van vid blues. Individuellt starka låtar gör det här till en utmärkt
ingång även för den oinvigde, samtidigt som den förstås är en festlighet för
den som följt bandet under alla år. Mönsterås Bluesband brinner!
Medlemmar: Calle Engström, Mats Grönqvist, PO Fahlström,
Bosse Olsson, Tommy Medner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar