Mönsterås Bluesband brinner - når utanför genremurarna

Mönsterås Bluesband har gjort en utmärkt skiva. Är det inte Rune vi ser där till höger?

MBB bryter igenom genremurarna
Nej, jag är ingen bluesman och kan inte kulturen. Live kan blues vara en fantastisk upplevelse, men på skiva blir det ofta småtrist – monotont och enformigt med förutsägbara formler.

Men det finns band som har förmågan att bryta igenom de ibland högt byggda genremurarna och nå ut till en bredare publik. Mönsterås Bluesband är ett sådant band som borde gå hem både bland bluespuritaner och en bredare allmänhet, även om jag kan tänka mig att det är en svår balansgång. Man skulle i alla fall önska att bandet lyckades nå ut ordentligt. Med den nya skivan tror jag chanserna finns, även om branschen inte alltid är rättvis.

Vitalt band

MBB uppvisar på sin nionde skiva en imponerande spänst och vitalitet. Här handlar det inte om någon patetisk återförening, utan om ett band som ännu utvecklas. Jag fick en liten pratstund med Calle Engström från MBB på Netto häromdagen och vi kom att prata lite om nya skivan och bandet. Och det som slog mig var stoltheten över att bandet ännu utvecklades och hur sugen han ännu verkade vara på musiken. Att efter 38 år i branschen ha drömmarna och glöden kvar.

Bland det bästa bandet gjort
För så är det. Visst är det en bluesskiva, vilket förstås duger gott, men bandet vågar låta sig inspireras av både soul och skitig Wilmer-rock. Alla låtar verkar vara utvalda med omsorg och har tydliga konturer, vilket ökar tillgängligheten på ett positivt sätt. Låtar som Båge av stål, Jag trodde åren gett mig rätt, Tro mig, Jobba te ja dör och Nöjd för det mesta är utmärkta och bland det bästa bandet gjort.

Inte särskilt välanpassade texter

Texterna är på genuin Mönsteråsdialekt och det är inte bara en kul kuriositet, utan lyfter faktiskt skivan en extra dimension. Bra att man konsekvent har valt den lite aviga svenskan. Vardagslivets blues kan man väl kalla det för, med en viss samhällskritisk faktor som kanske bottnar i en rädsla att slå sig till ro i det välanpassade Mönsterås. Vuxna män som är fast i vardagslivets väl och ve, men som ändå har vissa drömmar kvar. Textmässigt är den faktiskt inte särskilt välanpassad, vilket säges som beröm.

Visst faller bandet vid något tillfälle in i de förutsägbara rytmerna och ackordföljderna, men konstigt vore det annars. Det är ju trots allt ett bluesband.

MBB brinner

Egentligen tror jag den här skivan är perfekt för den som inte är så van vid blues. Individuellt starka låtar gör det här till en utmärkt ingång även för den oinvigde, samtidigt som den förstås är en festlighet för den som följt bandet under alla år. Mönsterås Bluesband brinner!

Medlemmar: Calle Engström, Mats Grönqvist, PO Fahlström, Bosse Olsson, Tommy Medner.

MBB - Det glada bluesbandet

Året var 1992 när Mönsterås Bluesband fick vara med i lokalpressen. Inget konstigt med det. Ett band av den kalibern får förstås en artikel ibland. Ändå finns det två högst anmärkningsvärda iakttagelser man som läsare kan göra.

1. Mönsterås Bluesband hade vid denna tid, enligt Barometern/OT, en kvinnlig sångerska - Eva Bergqvist (numera journalist på Barometern/OT). När man läser om MBB på Wikipedia så förbigås denna intressanta epok i bandets historia med total tystnad. Jag hittar faktiskt ingenting om detta någonstans på Internet. Skulle vara intressant att få veta hur bandet lät med en kvinnlig röst. Hur lät hon i jämförelse med exempelvis Mamie Smith? (Informationen om en kvinnlig sångerska stämmer inte, se nedan).

2. MBB säger sig i artikeln vilja bemöta fördomen att blues skulle vara sorglig. Det är den ju inte alls, menar grabbarna i bluesbandet. Hmm...undrar hur man tänkte där. Det är väl ingen fördom att blues oftast handlar om "blue moods". Många skulle nog mena att det till och med är kärnan i bluesens identitet. Nå, glada ser de ut att vara; alla utom mannen till vänster. I övrigt hög dansbandsfaktor på de smilen.

Kommentar efter artikelns färdigskrivande
Artikeln har fått en kommentar där den i Barometern/OT påstådda sångerskan, menar att hon inte alls var sångerska utan istället trakterade orgel, klaviatur etc. Jag är tacksam för denna rättelse. Dock byggde min information på artikeln i Barometern/OT, som jag förmodade förmedlade tillförlitliga uppgifter. I kommentaren härleder hon mitt antagande att hon var sångerska till någon slags manlig fördom om kvinnor i band där jag tror att de bara kan sprattla med benen eller sjunga. Så är alltså inte fallet. Jag är mycket väl medveten om hennes instrumenttrakterande, men utgick som sagt ifrån att uppgifterna i Barometern/OT stämde. Nu vet vi att de inte gjorde det. Nu vet även Eva att jag inte byggde på fördomar; i alla fall inga andra än dem om Barometern/OT:s tillförlitlighet.

Kända från TV - Zamba och MBB

De flesta känner kanske vispopgruppen Zamba från Mönsterås bäst för de två fina 1980-talsskivorna "Vad visorna vill (1986) och "Mellan natt och dag" (1989). Men Zamba hade en tidig framgång redan 1973 då man vann Kvällspostens talangtävling, fick spela in en skiva och dessutom medverka i TV. Klicka för större format.


Fortsättning på artikeln från 1973.


Även Mönsterås Bluesband fick vara med i TV 1979.
















Artiklarna återfinns i Stranda Hemygdsförenings klipparkiv.

MBB bjöd på blues av världsklass

Mönsterås Bluesband bjöd på blues av världsklass. Klicka på bilden för större format.

Min sura min...
Inte ens en tjurskalle som jag kan stå emot Bluesfestivalens trevliga atmosfär. Jag var lite småsur när jag lommade iväg upp till Storgatan. Efter 15 år kändes det lite förutsägbart och blues är inte riktigt min favoritgenre. I år skulle jag bara se Mönsterås Bluesband. Det är ju inte varje år de uppträder ute.

...försvann. Blues av världsklass
När jag har lyssnat på ett par låtar är jag, utan att ha märkt förvandlingen, på ganska gott humör. Plötsligt inser jag att jag lyssnar på blues av världsklass. Som Mönsteråsare kan det vara lätt att glömma det. Efter ytterligare ett par låtar appplåderar jag.

Mönsterås Bluesband är på strålande humör, uppenbart lite extra inspirerade av att spela på hemmaplan. Musikerna briljerar och bluesgunget sitter helt naturligt. Calle och Mats avlöser varandra vid mikrofonen. Allra bäst blir det i de lite ruffigare låtarna, men även de lugnare som kräver lite mer tålamod når fram denna dag.


En stor publik hade mött upp på Torget


Även min 75-årige far, stor beundrare av MBB, fanns på plats.