De flesta känner kanske till att danskarna brände ner Mönsterås i samband med Kalmarkriget 1612 och under Skånska kriget 1677. Mindre känt är att danskarna var här och härjade även vid 1500-talets början, närmare bestämt i maj 1506 (inte 1505 som det står i Mönsteråsboken, 1963).
Kriget skrämmande nära
Unionstidens krigshandlingar nådde i högsta grad Mönsteråsbygden.
Sedan unionsupproret 1501 hade det varit krig mellan riksföreståndarregimen i
Sverige och den danske konungen Hans. Danskarna kontrollerade både Kalmar och
Borgholm och kriget låg hela tiden skrämmande nära. Riksrådet sammanträdde till
och med i Mönsterås och angränsande platser vid några tillfällen.
Unionsstriderna beskrivs ofta som en strid mellan svenskar och
danskar, men det är bara delvis sant. Många adelsmän hade gods både i Sverige
och Danmark och svenska bönder under danska herrar kunde ibland strida för
danskarna. Så någon renodlad nationalism kan man knappast tala om.
Kritiskt 1506
Konflikten hade många bottnar och detaljerna kan jag kanske
återkomma till vid annat tillfälle. Men 1506 blev läget kritiskt och den danske
befälhavaren Jens Holgersson Ulfstand brände ned både Pata och Strömsrum. Även
Mönsterås förefaller ha drabbats vid detta tillfälle.
Källorna berättar
Riksföreståndaren Svante Nilsson (Sture, fast han egentligen inte
var en Sture) höll sommaren 1506 ett tal på prästmötet och landstinget i Skara där
han omtalar de stora grymheter som begicks vid Pata och Mönsterås i maj 1506:
”Nw om Sancti Erici dag kom Jens Holgersson med kong
Hansses parthij giorde landgang ved Pathe oc bedreff ther in pa swensk blod
ynkelig mord, roff oc brand…”
Han berättar vidare om att danskarna ska ha
huggit kvinnor och barn i stycken och kastat dem på elden. Det är i detta
sammanhang som även Mönsterås omnämns, även om det är oklart huruvida Mönsterås
brändes eller endast på annat sätt drabbades. Detaljerna kan tyda på
propagandistiska överdrifter, men att bygden drabbades hårt råder det knappast
någon tvekan om. ”Sancti Erici dag” bör ha syftat på 18 maj som var det datum
då Erik den Helige (Erik Jedvardsson) dog.
Även andra källor (oklart hur de är beroende av varandra) från tiden bekräftar
i stort händelseförloppet och tidpunkten:
Hemming Gadh (en inte allt
för from svensk biskop som även deltog i militära aktioner) meddelar till Svante
Nilsson den 21 maj 1506 att Jens Holgersson mist 2 skepp i Tjusta skär och
därefter bränt Pata och Strömserum, med vilka tilltag han "har låtit oss
se, hur vi skall göra i vinter".
Erik Svensson, dekan i
Linköping, meddelar Svante Nilsson att kung Hans män bränt Pata några dagar
tidigare och att de även hade bränt Västervik om de inte hade mist några skepp
utanför Misterhult skär. (15060607)
Hot 1508
1508 hotade danskarna åter vår bygd,
men om de verkligen anföll är oklart. Troligen stannade det vid hot den gången.
I ett postscriptum meddelar Hemming Gadh att han nu måste uppbåda
folk från norra delen av länet och att han redan har skrivit till Njudung,
Aspeland, Sevede och Högsby socken, emedan Otte Rud hotar bränna i Ålhem och
Mönsterås, till vars försvar det inte finns en skuta. (15080401)
Otte Rud begav sig dock ganska snart till Danmark och kvarlämnade
en relativt obetydlig truppstyrka, varför hotet aldrig lär ha genomförts. Däremot
så lär Hemming Gadh ha anskaffat timmer och livsmedel i Mönsterås och Ålem,
vilket knappast uppskattades av bygdens bönder.
2 kommentarer:
Har jag berättat om skyttevärn på Vållö romp? Vi har dem på vår mark. Ivar Modéer hävdade till min morfar att de var från 1500-talet och till skydd mot dansken.
mvh IRene
Tack! Det kände jag inte till. Intressant! Vållö måste ju ha haft ett ytterst känsligt läge, så Modeers svar verkar ju sannolikt.
Skicka en kommentar