När jag var barn fanns det en hel del oreglerade områden mitt inne i centrala Mönsterås – små oaser som samhället vekade ha lämnat därhän där vi ungar kunde hänge oss åt frihetlig lek. Torget hade flera bak- och vildträdgårdar, prång och gränder. Hamnområdet hade sina fascinerande sågspånshögar. Muddern var en soptipp med bilvrak, bräder och lite allt möjligt som lämpade sig för äventyr. I Pionjärområdet låg köpingens bästa gräsmattor för fotboll och oklippta buskar att gömma sig i. Dessutom var källardörrarna i regel olåsta varför man kunde nyttja de långa gångarna och skyddsrummen i lek och spaning. Inget var särskilt farligt, men desto mer spännande. Jag kan ofta sakna dessa oslipade inte helt perfekta miljöer där vuxenvärlden inte hade full koll.
Tillsnyggat och karaktärslöst
Idag är det mesta tillsnyggat. Vildträdgårdarna på torget är
sedan länge borta. Arbetarkvarteret har blivit exklusivt centrumboende. De
olåsta källardörrarna är ordentligt låsta. De vilda buskagen är trimmade.
Gräsmattorna har gjorts om så att fotbollsspel är i princip omöjligt. Den
perfekta gräsmattan bakom Holms kiosk har blivit parkeringsplats. Muddern har
blivit ett fritidsområde. Oromantiskt och karaktärslöst.
ToleransFör det mesta lät de vuxna oss hållas, även om de sk fotbollsfantasterna alltid hade koll på oss – människor som stod gömda bakom gardinerna i lägenheterna och tittade lömskt på oss så att fotbollen inte skulle dundra in i en balkong eller fönsterruta. I stort sett var dock toleransen ganska stor, så länge man inte förstörde något.
Barns rätt till kojor som inte ser ut som medelklasshem
Idag accepteras inte mycket. För ett par veckor sedan hade
min dotter och några kamrater byggt en koja på en liten udda yta i kvarteret
där människor i övrigt aldrig vistas. Efter några dagars byggande hade kojan
kanske blivit något för stor och det var ganska stökigt – det skall erkännas.
Och det dröjde ju inte så länge förrän en vaktmästare påpekade att allt skulle
ställas i ordning – annars skulle vi få ett brev från bostadsbolaget. Jag
hjälpte ungarna att plocka i ordning. Visst var det några plankor för många,
men i grund och botten tyckte jag synd om dem. Det ligger i barns natur att
bygga kojor och dessa kojor behöver inte se ut som välskötta medelklasshem.
Med dessa något dystra, och inte helt perfekta, söndagstankar återgår jag till denna
perfekta söndag i mitt perfekta kvarter i det perfekta Mönsterås.Everyday is like sunday
4 kommentarer:
stör mig på att dom anlade en parkering där Holms kiosk låg, den används knappt och man hade kunnat göra mycket roligare saker med den platsen, som grillplatser för hyresgästerna tex då man på sommaren saknar den möjligheten som hyresgäst. Och det är jag inte ensam om.
Ja, det var en bra idé med grillplatser! Skulle kunna bli riktigt trevligt.
Men - arga vaktmästare och sura tanterhör ju också till barndomen... För att inte tala om alla sura gubbar som laddade bössan med saltskott om man pallade äpplen...
Nån bör kanske ta den rollen också?
Jo, det finns förstås en poäng i det du skriver. Det hör väl till att under barndomen lära sig tampas med vuxenvärldens auktoriteter. Saltskott undkom jag dock!
Skicka en kommentar