Söndagsledaren v 17 - Kultur och våld

Ny kulturplan
Mönsterås Kommun har tagit fram ett förslag till kulturplan som just nu är på remiss. Ja, man får väl vara glad att kommunen överhuvudtaget anser kultur vara värt några tankar. Kultur definieras inte klart, men kopplas till välmående, hälsa, demokrati och tillväxt. Som väl är betonas också kulturens egenvärde.

Vackra ord som är falska

Dokumentet är fullt av vackra ord som när de krockar med krass verklighet i vissa fall framstår som direkt falska. Låt mig bara få ge ett exempel på hur vackra ord används som ren fernissa. Under rubriken ”Kulturarv” står det:  Mönsterås kommun skall verka för bevarande och lämplig användning av byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde.

Hur går det ihop med att kommunen nu vill riva mekaniska verkstaden på Kuggås? – en byggnad som både Länsmuseet och Länsstyrelsen anser har stort kulturhistoriskt värde i ett område av riksintresse för kulturarvet. Hur går det ihop med att man först efter flera års förfall börjar renovera den K-märkta Modéerska handelsgården?

Det goda livet

Till detta vill jag påpeka att kulturplanens rubrik ”Det goda livet” saknar tillräckligt djup. Det leder lätt tankarna till att kultur är något slags grädde på moset som i bästa fall ger oss lite mervärde i tillvaron. Det är förstås fel. Kulturen har ofta en kritisk udd och belyser inte sällan både personliga och samhälleliga problem. Kommuner vill väl att kulturen ska vara ofarlig och passa in i myspysbilden av Mönsterås, ungefär som det är idag. Många kulturella utövare borde betacka sig för att ta emot kommunalt stöd och därmed förlora sin självständighet.

Nöjer sig med genomsnittet
Kommunens målsättning är också upprörande eftersom den är så modest och tafatt. Så här skriver man: I framtida SCB medborgarundersökningar skall Nöjd-Medborgar-Index för kultur lägst uppnå genomsnittsbetyget för samtliga deltagande kommuner.

Kommunen siktar alltså på att nå genomsnittet. Att bli medelmåttig på kulturområdet. Vilken usel feghet! Skulle kommunen nöja sig med att hamna på genomsnittet vad gäller företagarnas nöjdhetsindex? Knappast. Men när det kommer till kultur så visar man med sin genomsnittssatsning att det i själva verket inte är så viktigt. Satsa på toppen för Guds skull!

Kultur har blivit en klassfråga

Kultur har börjat bli en tydlig klassfråga igen, men om detta säger inte kulturplanen mycket. Inte ett ord om att musikskolan bör bli gratis igen. Skandal att den ska behöva kosta en terminsavgift, när den var gratis under min barndom. Det gör ju att familjer med små eller inga ekonomiska marginaler inte sätter sina barn i musikskolan. Kommunala musikskolan var en gång Sveriges klassöverskridande stolthet och skapade det sk svenska musikundret. Det talas i kulturplanen om Mönsterås framstående musikliv. Detta musikliv kommer förstås att tyna bort då musicerande allt mer blir en socialt betingad företeelse. Om mamma och pappa är musiker så ärver barnen musikkulturen så att säga. Och med en terminsavgift för att gå i musikskolan har musik blivit en klassfråga.

Våldet i skolorna särbehandlas

Avslutningsvis några ord om våldet i Mönsteråsskolorna. Tänk att barn är så rättslösa när de utsätts för våld. Min dotter har alltså blivit utsatt för spark i mage, knytnävslag i rygg, hot om knytnävslag i ansikte, hugg med vass träpinne etc. Lek med tanken att detta hade hänt på en arbetsplats med vuxna. Plötsligt så ger sig en lärare vid upprepade tillfällen på en kollega. Hade det då slutat med att de andra lärarna skall ha lite extra koll på den våldsamme lärarkollegan. Nej, givetvis inte. Han hade fått sluta och hamnat i tingsrätten åtalad för misshandel. Men i skolans värld förväntas man acceptera lite extra koll, vilket inte verkar hjälpa. Våld i skolan behandlas inte lika konsekvent som våld mellan vuxna.

Kopplingen mellan ekonomi och våld

Och i grund och botten handlar det om kommunens ekonomiska snålhet där både kommunen som helhet och barn- och utbildningsnämnden går plus med flera miljoner varje år. Hade de pengarna satsats på stöd till barn som är våldsamma eller har det svårt på annat sätt, så hade våldet minskat dramatiskt i skolan. Det är jag övertygad om. Men politikerna vill inte bli påminda om den tydliga kopplingen mellan ekonomi och blodsdrypande våld. Men faktum är att ekonomisk snålhet faktiskt kan mätas i slag och sparkar och stökiga klasser. Med en personlig assistent som följer varje steg skapas förstås inte utrymme för att misshandla flickor. Jublet över det ekonomiska överskottet borde då fastna i halsen.

Plötsligt ser jag sambandet. En rik kommun som tar ut avgifter i musikskolan så att barn från ekonomiskt icke gynnade familjer får avstå från musikskolan. En rik kommun som snålar i skolans värld så att barn med problem inte får resurser. En rik kommun som är bra på vackra ord och fasadmålningar, men som lämnar de utsatta barnen därhän.

Söndagsledaren v11 - Vi gör inte skillnad på folk

Lärarens yta krackelerade
Jag minns en lärare som alltid talade sig varm för alla människors lika värde. När så hans dotter började sällskapa med en mörkhyad afrikan så visade det sig att han inte levde som han lärde. Ytan krackelerade med pinsam tydlighet när dottern blev kär i en man som han inte hade tänkt sig som svärson. Dottern fick visst en hel del skäll från sin far för sitt val av fästman. Illa.

Vi gjorde inte skillnad på folk

Under min barndom bodde vi under flera år grannar med en man som hade grava alkoholproblem. Det festades, söps och fördes ibland ett sju helsikes liv. Dagen efter, någon baksmälla existerade inte i hans liv, brukade han ångerfull komma med en ros. Det var hans sätt att be om ursäkt. Ibland bad han mig krypa in genom det alltid öppna fönstret eftersom han hade låst sig ute. Jag krävde förstås inget tack för det, men han brukade propsa på att få ge mig en ålabit.

Vi gjorde inte skillnad på folk. Mina föräldrar hade en gång fått lära sig det av sina föräldrar och förde det vidare till mig. Man hjälptes åt oavsett laster, problem och svagheter i karaktären. Möjligen fanns det ett förakt för dem som gjorde skillnad på folk.

Mina mor- och farföräldrar levde liv som statare och fabriksarbetare. Det var ett hårt liv med tydliga sociala markörer, titlar och fisförnämhet. Inte undra på att de var noga med att behandla alla lika.

Samma budskap i kyrkan
I kyrkan inpräntades samma budskap – ”röd och gul och vit och svart, gör det samma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord”. Ungefär så tror jag sången gick. Naivt budskap kan tyckas, men det gick in. Sedermera märkte jag att det förstås fanns fåfänga och olika status även i kyrkans värld. Vi människor är ganska så löjliga. Men idealet var det ingen som behövde tveka över och många gånger så tog sig kyrkan an människor som andra inte ville komma i närheten av.

Men det var viktigt att man levde som man lärde. Man skulle inte vara rädd för obehagliga lukter, kroppsvätskor eller vinglande fyllegubbar. Man fick inte vara för fin för att ge en ramlad alkis i kvarteret en hjälpande hand upp på benen.

Idealen lever vidare
Som vuxen har jag försökt leva efter det jag en gång fick lära mig. Jag minns när jag en gång började jobba på Gymnasieskolans bibliotek. Givetvis fanns det några stökgrabbar där som försökte sätta mig på prov genom att medvetet och i min närvaro stöka lite extra och störa dem som behövde studiero. Jag hade förstås kunnat ryta i och agera med fräsande auktoritet, men insåg att det bara skulle förstärka och cementera en konflikt. Således gick jag ut och satte mig hos grabbarna och snackade. Efter några samtal hade vi nått ömsesidig respekt och tonläget lugnade ner sig.

Min fru och jag försöker föra vidare dessa värderingar till vår dotter. Hon väljer inte kompisar utifrån hudfärg, social ställning eller personlig karaktär. Och vi är jäkligt konsekventa. Det må låta präktigt, men vissa principer är så grundläggande att man aldrig viker en tum.

Däremot har jag ibland mött människor som uppenbarligen inte vill ha med oss eller mig att göra. Jag förmodar att man inte är tillräckligt socialt gångbar i vissa läger helt enkelt.

Folkhälsoplanen
Mönsterås Kommun har nyligen antagit en folkhälsoplan och har då valt ut tre områden (av 11) som ska prioriteras – inflytande i samhället, ekonomiska och sociala förutsättningar och barn/ungdomars uppväxtvillkor. Det är viktiga områden, så det har jag inga invändningar emot. Däremot väljer man att inte prioritera tobak, alkohol, droger och spel, vilket är väldigt synd. Visserligen har man gjort insatser där tidigare, men här krävs ständig närvaro. Så fort man väljer att inte prioritera detta, så kommer problemen att öka. Det är självklart svårt och resurskrävande, men om vi nu inte ska göra skillnad på folk så är det av högsta vikt att även kommunen gör allt den kan för att förebygga och hjälpa dem som fastnat i beroende. När jag var barn fanns det en tydlig missbrukargrupp, de sk A-lagarna, som visade sig ute. Alla visste vilka de var. Idag har missbruket flyttat inomhus och blivit mer mångsidigt. Minskat har det knappast gjort bara för att det inte syns lika tydligt.

Söndagsledaren v10 – Perfektionismhysteri i tätorten

De oreglerade oaserna
När jag var barn fanns det en hel del oreglerade områden mitt inne i centrala Mönsterås – små oaser som samhället vekade ha lämnat därhän där vi ungar kunde hänge oss åt frihetlig lek. Torget hade flera bak- och vildträdgårdar, prång och gränder. Hamnområdet hade sina fascinerande sågspånshögar. Muddern var en soptipp med bilvrak, bräder och lite allt möjligt som lämpade sig för äventyr. I Pionjärområdet låg köpingens bästa gräsmattor för fotboll och oklippta buskar att gömma sig i. Dessutom var källardörrarna i regel olåsta varför man kunde nyttja de långa gångarna och skyddsrummen i lek och spaning. Inget var särskilt farligt, men desto mer spännande. Jag kan ofta sakna dessa oslipade inte helt perfekta miljöer där vuxenvärlden inte hade full koll.

Tillsnyggat och karaktärslöst

Idag är det mesta tillsnyggat. Vildträdgårdarna på torget är sedan länge borta. Arbetarkvarteret har blivit exklusivt centrumboende. De olåsta källardörrarna är ordentligt låsta. De vilda buskagen är trimmade. Gräsmattorna har gjorts om så att fotbollsspel är i princip omöjligt. Den perfekta gräsmattan bakom Holms kiosk har blivit parkeringsplats. Muddern har blivit ett fritidsområde. Oromantiskt och karaktärslöst.

Tolerans
För det mesta lät de vuxna oss hållas, även om de sk fotbollsfantasterna alltid hade koll på oss – människor som stod gömda bakom gardinerna i lägenheterna och tittade lömskt på oss så att fotbollen inte skulle dundra in i en balkong eller fönsterruta. I stort sett var dock toleransen ganska stor, så länge man inte förstörde något.

Barns rätt till kojor som inte ser ut som medelklasshem

Idag accepteras inte mycket. För ett par veckor sedan hade min dotter och några kamrater byggt en koja på en liten udda yta i kvarteret där människor i övrigt aldrig vistas. Efter några dagars byggande hade kojan kanske blivit något för stor och det var ganska stökigt – det skall erkännas. Och det dröjde ju inte så länge förrän en vaktmästare påpekade att allt skulle ställas i ordning – annars skulle vi få ett brev från bostadsbolaget. Jag hjälpte ungarna att plocka i ordning. Visst var det några plankor för många, men i grund och botten tyckte jag synd om dem. Det ligger i barns natur att bygga kojor och dessa kojor behöver inte se ut som välskötta medelklasshem.

Med dessa något dystra, och inte helt perfekta, söndagstankar återgår jag till denna perfekta söndag i mitt perfekta kvarter i det perfekta Mönsterås.

Everyday is like sunday

Söndagsledaren v7 – Kriminellt

Tyvärr har jag inte hunnit skriva ihop en genomtänkt ledare denna vecka, så det får bli några spridda notiser från den gångna Mönsteråsveckan.

1. Mönsterås Kommun visade sig gå med över 40 miljoner plus, mot förväntade 4-5 miljoner. Vi som har följt Mönsteråspolitiken ett tag börjar känna igen visan nu. För det är ju samma visa varje år. Först får vi veta att just i år ser det knepigt ut. Överskottet blir inte alls lika stort som det brukar. Därför måste vi spara och snåla. Inte den där extraresursen i skolan i år heller. Och så…simsalabim…oj…överskottet blev 10 gånger större än beräknat. Då får vi veta att det är bra inför de kommande svåra åren. Nå, jag sätter en hundring på att överskottet blir över 25 miljoner även 2012. När kommunen inte använder mina skattepengar där de behövs känner jag mig bestulen.

2. Den kriminella eliten har slagit till i Mönsterås. När larmet till Netto skulle klippas av, saxade man fiberkablarna till stadsnätet så att bredband, digital-TV och viss telefoni försvann. Det väcker förstås frågor om hur sårbart samhället är. Nu tycker jag i och för sig att kommunen lagade kablarna snabbare än man kunde förvänta sig. Men kanske kunde man skydda kablarna bättre i utgångsläget. Jag har ju en gång tagit upp säkerheten kring vindkraftverken, men där ansåg man inte att det föreligger några större risker för sabotage.

3. Det nya biblioteket börjar se allt mer färdigt ut och till sommaren lär det bli invigning om man håller tidsschemat. Men vad ska hända med det gamla vackra tingshuset från 1797? Huset utgör ju ingen fungerande arbetsmiljö om man ställer moderna krav. Men varför inte inrätta ett museum av något slag som har öppet vissa tider. Det vore ju i det närmaste "kriminellt" att inte nyttja det K-märkta huset på ett sätt som kommer alla till del.

Söndagsledaren v 5 – Mönsterås borde arbeta mer för att dras in i Linnéuniversitetets kreativa sfär

Växjö och Mönsterås
Jag bodde 12 år i Växjö innan jag flyttade tillbaka till Mönsterås. Nu har jag bott 12 år i Mönsterås, om vi räknar bort barn- och ungdomsåren.  Det finns därför en möjlighet att jämföra orterna – inte statistik utan mer den personliga upplevelsen.

Växjö - kontraster

Växjö präglades i högre grad än Mönsterås av kontraster. Växjö är en i grunden konservativ stad, men högskola och universitet har kompletterat med en anda av entreprenörskap. Det har skapat en fin mix av erfarenhet och kreativt entreprenörskap. Hela universitetsområdet var en kreativ oas där det under många år kändes som om allt var möjligt. Fri debatt och högt i tak. Nere i stan och i föreningslivet var det lite mer stelt, men det var intressant att växla mellan dessa världar. Det gav spänst.

Mönsterås - samförstånd
Mönsterås är mer präglat av samförstånd och är mer jämntjockt. Jag förmodar att det är bruksandan. Den avvikande ses inte med självklarhet som en tillgång. I Växjö hittade man alltid en plats åt honom. Mönsterås välstånd bygger ännu i mycket på den grund som lades på 1950- och 1960-talen. Känslan man får är att allt travar på som det alltid har gjort ända tills det en dag bara brakar. Och debatt är svårstavat i Mönsterås.

Växjös kontraster och mix av gammalt och nytt gjorde det till en mer spännande plats. Expansion och nyfikenhet på traditionens grund. Du behövde inte vara tredje eller fjärde generationens Växjöbo för att bli respekterad.

Vilda Västern
Men Mönsterås har förstås andra fördelar. Nu hade jag ett ganska stort socialt umgänge i Växjö, men annars kan jag tänka mig att man hade kunnat ruttna bort ensam i en studentlya utan att någon hade märkt något. Växjö krävde stor självständighet. Det var lite vilda västern över allt. I Mönsterås så behöver ju ingen vara rädd för att omgivningen inte har koll på en. På gott och ont. Mönsterås är i det avseendet lite varmare, samtidigt som det är skoningslöst om du avviker för mycket.

Kusten och havet

Det som ändå är avgörande till Mönsterås fördel är kustläget. Växjö hade visserligen en vacker natur och många fina insjöar, men är man van vid kust och hav så är man. Så jag känner ingen längtan tillbaka till Växjö. Jag hade några toppenår där och var sak har sin tid. Har man familj skulle jag alla gånger välja Mönsterås. Som ensamstående Växjö.

Mönsterås borde jobba på att dras in i Linnéuniversitetets kreativa sfär
Vart vill jag komma? Jo, jag tror Mönsterås har allt att vinna på att samarbeta så mycket som möjligt med Linnéuniversitetet och dra fördel av den kreativitet som förhoppningsvis finns där. Jag tror det skulle bidra till en positiv utveckling. Men det förutsätter att man vågar bryta upp både det mentala och det politiska klimatet. För Linnéuniversitetet har garanterat inte 45% centerpartister.

Söndagsledaren v3 - Satsa på Fliseryd och kommunala grundkvaliteter

Befolkningsutvecklingen och byggandet

Mönsterås kommun har en något vikande befolkningsutveckling. En strategi för att locka hit nya invånare, gärna höginkomsttagare, är att bygga bostäder eller upplåta tomtmark i exklusiva kustnära lägen. De senaste åren har det också byggts en hel del lägenheter och villor i hamnområdet samtidigt som privatiseringen av Oknö har fortsatt. Nu fortskrider kommunens planer på nya bostäder i känsliga områden – fina naturområden på Oknö, kulturhistoriskt värdefull mark på Kuggås och i naturfina områden nära annan bebyggelse i Timmernabben. Protester från allmänheten, som annars är ganska ovanliga i kommunen, har nu börjat komma. Uppenbarligen finns det krafter som inte vill offra kultur- eller naturvärden, eller som är rädda om värdet på sin villa.

Och självklart kan man argumentera emot den planerade bebyggelsen genom att lyfta fram kultur- och naturvärden. Genom att offra dessa förlorar ju faktiskt kommunen en del av sin attraktionskraft. Byggandet kan alltså få rakt motsatt effekt än man tänkt sig. Det är tunga argument. Men det finns även ett annat argument som sällan kommer fram.

Det är inlandet som krisar, inte kusten

Nästan all byggnation de senaste åren liksom den planerade är kopplad till Mönsterås och Timmernabben. Men nu är det inte dessa orter som har tappat invånare. Tvärtom så har både Mönsterås och Timmernabben ökat sin befolkning både på kort och lång sikt. Kommunens befolkningsminskning sker till största del i inlandet, särskilt i Fliseryds del av kommunen. (Se diagram nedan)

Kommunen satsar i tillväxtregioner
Därför kan det te sig något underligt att kommunen satsar på områden som redan är tillväxtregioner, medan det område som borde få en rejäl satsning, Fliseryd, behandlas ytterst styvmoderligt. Mönsterås Kommun borde byta fokus från känsliga kustnära lägen till en rejäl satsning på inlandet. Fliseryd har försummats ända sedan 1974 – i alla fall är det ganska många i Fliseryd som upplever det så, vilket förstås är ytterst olyckligt för kommunens sammanhållning. Detta faktum är förstås extra pinsamt för ett parti, Centerpartiet, som har som kärnfråga att hela Sverige ska leva. I Mönsterås får man vackert börja med att försöka få hela kommunen att leva.

Kommunala grundkvaliteter

För att få en positiv befolkningsutveckling bör man förstås inte enbart fokusera på exklusivt boende, utan på kommunala grundkvaliteter. Om kommunen lyckas skapa en skola av toppklass så sprider sig snabbt ryktet och chanserna att få barnfamiljer att flytta hit ökar. Och det är barnfamiljer som ger framtiden, inte några få höginkomsttagare som bygger villor i flermiljonersklass på känsliga naturområden på Oknö och i Timmernabben.

Juholt för yvig i detta bleka lagomland
Avslutningsvis ett par rader om Håkan Juholts avgång. Juholt gjorde förvisso en del misstag, men inte av den kalibern att han i ett normalt funtat samhälle skulle ha behövt avgå. Sanningen är att Sveriges eliter inte orkade med en yvig, färgstark och något klantig människa. I detta bleka lagomland så vann lantisen inte storstadselitens gunst. De som hånat Juholt har förstås betett sig värre än Juholt.

Pär Nuder den enda med riktigt hög kompetens
Nu återstår att se vem som blir ny partiledare. Se nu till att han eller hon pratar stockholmska och är perfekt in i minsta gen. Personligen har jag bara förtroende för en socialdemokrat och det är Pär Nuder. Där har dom en riktigt kompetent politiker och en normal människa. Men han är så grå och okarismatisk i elitens ögon att han inte lär komma ifråga. Dessutom har han gjort bort sig ett par gånger, bland annat genom att kalla 40-talisterna för ett köttberg, och det tål dom ju inte. Jag tror inte S hinner repa sig särskilt mycket till nästa val. Däremot lär både MP och V skjuta fram sina positioner. MP lyfter fram viktiga frågor och V, som ju annars kan framstå som något sekteristiskt, har i Jonas Sjöstedt fått en mycket duktig och vettig partiledare.

Mönsterås Kommun vill främst satsa på nya bostäder i känsliga kustnära områden i hamnen, på Oknö och i Timmernabben. Detta trots att det är Fliserydsdelen av kommunen som förlorar befolkning och som skulle behöva en satsning.

Befolkningsutvecklingen för Mönsterås tätort med omgivande landsbygd är som vi ser positiv.

Även Ålemsdelen, inklusive Timmernabben, har en positiv befolkningsutveckling.