Ett glas rött på Åshaga

Alkoholhaltiga drycker på äldreboenden
Från och med 1 juni 2012 blir det tillåtet för kommuner att sälja alkoholhaltiga drycker på särskilda boenden, såsom exempelvis Åshaga, något som uppmärksammas i dagens Barometern/OT. Det är Moderaterna i Mönsterås som håller sig framme och som i sann liberal anda vill att kommunen ska utreda hur det kan införas i Mönsterås. Det känns väl på gränsen till populistiskt att plocka politiska poänger i denna fråga, men låt gå.

Man kan inte omyndigförklara äldre

Hur ska man då se på detta? Alkohol är en legal och socialt accepterad drog och då får man förstås ta konsekvenserna av detta. Man kan inte förvägra vissa grupper (äldre på boenden)dessa drycker om de efterfrågas. Det vore att omyndigförklara dem.

Man behöver ju inte fresta
Men Sverige har också en lång tradition av aktiv alkoholpolitik, lite positivt förmynderi, och därför behöver man kanske inte införa kommunala pubar som skulle uppmuntra till alkoholkonsumtion. Ibland är den största mognaden att avstå sin frihet för att istället visa hänsyn. Det räcker med att tillmötesgå de önskemål som finns bland de äldre utan att skylta med flaskorna. Det finns inget hyckleri i detta, utan det är bara ett sätt att inte fresta nyktra alkoholister i onödan.

Morfars leende när vi smugglade in snus

Jag minns min morfar Jarl som på äldre dar bodde på Allégården. Förutom familj och släkt hade han ett par glädjeämnen i livet. Det ena var snus. Han hade snusat sedan sin ungdom och Allégården gjorde allt för att stoppa hans snusande eftersom det föranledde extra städinsatser vid morfars säng. Men vi anhöriga smugglade alltid in snus till honom och jag glömmer aldrig morfars finurliga leeende när han gömde undan dosan.

Morfars brännvinsflaska beslagtagen
Vidare önskade han att varje jul ta sig en eller två snapsar. När vi så skulle hämta morfar på Allégården en julafton på 1980-talet för att fira jul tillsammans i en villa på Ljungnäs, så ville morfar ta med sig sin brännvinsflaska för att just kunna ta sig de där julsnapsarna. Men Allégården hade beslagtagit morfars flaska och låst in den i ett skåp och nu visste inte personalen var nyckeln fanns.

Morfar fick alltså fira jul utan det specialbrännvin han ville ha till snapsarna. Nu lyckades vi ordna fram en annan sort och han lät sig nöja med det, men det han själv hade köpt fick han inte.